Igår började jag ju berätta om mitt liv. Vi ungar fick springa ute utan nån vidare tillsyn redan tidigt. Vi fick i alla fall komma in och äta oss mätta när vi var hungriga. Om nån var hemma som kunde släppa in oss alltså.
Vi växte förstås. Några av mina syskon fick andra hem, men inte jag. Men jag hade ju ett hem, fast jag märkte nog att jag inte precis var den viktigaste i familjen.
Det blev vinter och vår. Jag hörde att mina människor började tala om att de inte skulle bo kvar i huset. Jag började tycka att det skulle bli ganska skönt att flytta, för det fanns en farbror i området som svor och skrek varje gång han såg mig. Och inte nog med det - han sparkade på mig också!
Jag var väldigt rädd för honom och sprang hem det fortaste jag kunde så fort jag såg honom.
Där hemma blev mer och mer saker nerpackade i kartonger. Mina matskålar stod kvar och jag tänkte att det blir väl det sista vi packar, eftersom jag ju skulle ha mat ända in i det sista.
En dag kom en stor brummis och alla kartonger bars ut till den.
Jag berättar mer i morgon.
Fy jam, vi anar redan att familjen tänkte lämna dig kvar och flytta ifrån dig. Det är så pälsen reser sig på ryggen på oss! Vi väntar med spinning på fortsättningen av din historia.
SvaraRaderaKurr och nosgos
Klosterkatterna, ni känner igen beteendet hör jag.
RaderaNej fyjam vilken dum farbror! Och fyjam för din "familj". Precis som Klosterkatterna, anar vi vad som kommer hända nu och vi darrar ända ut i morrhåren.
SvaraRaderaSippo, det har funnits många dummisar i mitt liv må du tro.
RaderaVi jamar som de andra att vi förstår redan nu vad som kommer att hända. *morrhårsdarr*
SvaraRaderaMan kan bara undra om de lämnade kvar sina barn också... Men en del gör ju tyvärr skillnad på familjemedlemmar och familjemedlemmar.
*nosbuffar*
Alice, man förstår inte vad de tänker. Varför skaffade de katter från början för?
RaderaDet låter inte bra, det här... *morrhårsdarr* Kurr och burr.
SvaraRaderaFindus, Isak ooh Rasmus, nää, det var inte alls bra heller.
RaderaMEN stackars dig Fortuna, en farbror som sparkade på dig FY F*****N jamar vi, så får man inte göra mot oss katter eller djur överhuvud taget, GRRR. Vi förstår att du har haft det jobbígt omkring dig, så nu väntar vi på spinning på vad du mer har varit med om.
SvaraRaderaTass på dig du fina kompis
M, C, T, S, jag jag jamar likadant, och blogghjälpen också och många andra.
RaderaBörja ana vad du kommer att berätta här näst :(
SvaraRaderaKjelle Bus, jag tror du anar rätt.
RaderaUsch, så rädda och oroliga vi blir. Liksom de andra börjar vi ana vad som ska hända...
SvaraRaderaTack och lov att du är välbehållen och själv kan berätta din historia. Varmt välkommen som bloggkatt, Fortuna, det ska bli jätteroligt att få lära känna dig!
Kramar och tassklappar
Gunilla & Frasse, tyvärr delar jag ju mitt öde med många andra kissar. Vi som kommer till ett katthem och får en andra chans har tur.
SvaraRadera