Att börja inse att man inte har nåt hem, inte nåt värde, inte är önskvärd nånstans och dessutom inte har nån mat - det var en hemsk upplevelse som jag inte unnar någon.Visserligen var inte det "hem" vi bodde i från början nåt toppenställe, men vi hade i alla fall tak över huvet och mat, för det mesta i alla fall.
Men trots allt fanns det en sak som var ännu värre: alla elaka människor som absolut måste ge sig på och plåga en övergiven katt. Hur kan nån finna nåt nöje i att se en annan varelse bli vettskrämd?
Jag började i alla fall inse att om jag skulle överleva måste jag
1 skaffa mat
2 akta mig för elaka människor
3 söka skydd mot snö och kyla.
Det gick väl "så där". jag lyckades i alla fall överleva till våren då det blev lite drägligare att vara ute. Elaka människor fanns det tyvärr gott om och jag lärde mig att bli riktigt aggressiv mot dem. Inte för att det hjälpte så mycket, för även om man är aggressiv blir man träffad av saker som slängs på en.
Framåt vårkanten började jag få ont i magen. Jag visste ju att jag ätit både grus, nåt som heter frigolit och annat för att stilla hungern, så det var inte så konstigt om jag fick ont i magen.
Jag berättar mer i morgon.
Fy jam så lissen jag blir när man läser vad du varit med om Lady :(
SvaraRaderaTur att man vet att du är inne i tryggheten på katthemmet nu :)
Kjelle Bus, om jag inte vore här nu skulle jag inte fått tillfälle att berätta min sorgliga historia.
RaderaDin stackare, så jobbigt! Det hjälper i alla fall att se dig på bilden, och veta att du är mätt i magen och verkar må bra.
SvaraRaderaGustav, ja idag är jag mätt i magen och mår bra. Tur det.
RaderaSå ledsna,fy vad hemskt så rädd och övergiven du måste känt dig och tänk att var så hungrig att man äter grus och frigolit "ryser" och kallt och eländigt dessutom.
SvaraRaderaTröstbuff
usch vad jobbigt för dig Lady, att inte ha kunnat äta ngn riktig mat på länge när du gick ute och letade mat. Skönt att höra att du nu har kommit till katthemmet och mår bra där.
RaderaTass tass
Dui och Deco, jag lovar att varken grus eller frigolit är gott.
RaderaM, C, T, S, här får jag jamargod mat nu.
RaderaStackars dig som åt massa otäckt för att du var hungrig. *hänger med morrisarna* Det är skönt att du är på katthemmet nu, för då vet vi att du har klarat dig i alla fall.
SvaraRaderaSippo, det är jättehemskt att vara så hungrig att man äter vad som helst.
RaderaTur att jag vet att du är trygg nu Lady !
SvaraRaderaÄter mat grus och frigolit..då är man alldeles för hungrig.. INGEN katt skall behöva vara så hungrig.
Kattfamiljen, nä - INGEN ska behöva åta sånt!
RaderaVi jamar som Kattfamiljen - Ingen katt eller annat djur heller för den delen skall behöva vara så hungrig att man äter grus och frigolit! *morrhårsdarr* Jag tror ingen ens kan föreställa sig hur hemskt det är att vara så hungrig om man inte har varit med om det. Tur att vi vet att du är på katthemmet nu, annars hade vi nog inte kunnat sova inatt.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, nä ingen kan nog föreställa sig hur det är att var så hungrig att man äter precis vad som helst. Usch.
RaderaUschjam så hemskt det måste ha känts för dig. Tur du e trygg nu och mätt och inga elakingar kastar saker efter dig.*tröstbuffar*
SvaraRaderaPelle, det var en hemsk tid. Det värsta är att tänka på dem som fortfarande har det så.
RaderaÅh, som det hugger i våra hjärtan när vi läser om allt ont du måst utstå, Lady. Tack och lov att vi vet att du är i trygghet nu, annars skulle det varit för smärtsamt att läsa vidare...
SvaraRaderaVi har varit borta från bloggandet ett tag, på grund av att matte varit krasslig och hemma från jobbet. Men nu har vi läst i kapp och vi vill önskar Bertil all lycka i sitt nya hem, och dig all lycka både med bloggandet och med sökandet efter just din människa!
Många kramar och tassklappar
Gunills & Frasse, jag blev jamarglad när jag såg att ni bloggat igen.. Bertil har berättat om er må ni tro.
Raderaen liten tår faller för hur du haft det och hur många andra små missar fortfarande har det...
SvaraRaderavilket otroligt bra jobb alla katthemmen gör som ger er en chans till i livet med allt detta som en liten katt behöver på vägen till ett eget hem
kramar till dessa otroliga tvåbeningar och nosbuffar till er som blir ompysslade på katthemmet från jakangänget
skruttan och leon vinkar med tassarna också trots att dom aldrig kom till katthemmet,dom hittade en rätt ok(tror jag)tvåbening innan dess,dom visar på alla sätt att dom älskar mig allafall ; )
pusspuff
Sari och Jakangänget, jag tror Skruttan och Leon hade en enorm tur. Sån tur har inte jag haft ännu.
Radera