tisdag 18 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem brättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har jag tänkt på att livet är konstigt ibland. Och att man själv reagerar konstigt också.

Som nu det här med min flytt till exempel. Jag är ju egentligen den lyckligaste katten på jorden. Min matte är jamarsnäll och hon längtar efter mig. Jag vet att hela hennes familj älskar katter också. När matte var tvungen att jobba länge när hon hade sin förra katt, gick hennes pappa hem till henne för att göra katten sällskap. Matte tror att han kommer göra likadant med mig.

Matte förstår också att jag kommer behöva lite tid på mig att känna mig hemma. Hon kommer inte blli besviken om jag inte ligger i hennes knä på julafton. Hon förstår.

Och ändå är jag lite nervös! Hur knäpp kan man vara egentligen? Jag kan ju ta det alldeles lugnt, men på nåt sätt är det inbyggt i mig att jag ska vara rädd. Ändå har det blivit så mycket bättre. Nu är jag inte rädd när människor på katthemmet klappar mig till exempel. Varför skulle de jag träffade innan göra så jag blev rädd? Jag hoppas och tror att när jag väl känner mig hemma hos matte, kommer jag aldrig mer bli rädd för de människor jag möter.

18 kommentarer:

  1. Hoppas du aldrig mera behöver vara rädd! Att vara försiktig är bra, då händer inte något dumt. Jag är också försiktig med nya människor, speciellt barn, fast inte jag farit illa. Tänk på all kärlek som väntar på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, tror du verkligen att det kan bli så att jag aldrig mer blir rädd *drömmer*.

      Radera
  2. Somliga är nog litet rädda, oavsett hur de haft det? Du har ju anledning, men Puff som bor hos mig är rädd, fast hon bara haft det bra alltid. Jag hoppas att du så småningom bara ska känna dig trygg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, så kanske det är. Rädsla kanske är medfött hos vissa, men jag vill i alla fall aldrig mer bli så rädd att jag bara försöker fly undan alla människor.

      Radera
  3. Käraste Lady, det är helt naturligt att vara orolig inför en flytt! Man vet ju faktiskt inte någonting om platsen man flyttar till, och det tar ett tag att bo in sig i ett nytt revir... men du skall se att det blir bra, och att du får en jamarfin jul i år!

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, eftersom så många jamar att det kommer gå bra så börjar jag tro på det.

      Radera
  4. Du ska se att det kommer att gå jättebra i ditt nya hem och det är klart att man behöver lite tid på sig innan man känner sig som hemma :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, som tur är har matte lovat mig mycket tid. Så mycket som jag behöver.

      Radera
  5. Mjaaauuuu. Jag kan jama att du inte är ensam att känna så där. Jag kände faktiskt precis likadant när jag flyttade till min husse. Det är faktiskt bara sunt med lite oro ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, ja det kanske är ett friskhetstecken med lite oro, men man ska ju inte vara livrädd för människor.

      Radera
  6. Men det är väl klart att det är pirrigt. Nu kommer det säkert att gå jättebra och tänk vad härligt det blir när du vågar! Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, tänk när jag vågar vara den katt jag innerst inne är!

      Radera
  7. Det kommer gå jamarbra skall du se! Det är bara naturligt att vara nervös inför sånt man inte känner till. Du verkar dessutom ha hittat en jamarbra matte som förstår att du behöver mycket tid på dig.
    Bra att du har börjat provpacka, för vimsiga blogghjälpen kan man inte lite på när det gäller sånt.
    Här är vi jamarglada för matte berättade att hon skall vara hemma med oss i hela 2 veckor i jul, det gillar vi! *kurr*
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, jag tror inte ens jag vågar släppa in blogghjälpen i buren på flyttdagen. Då kanske hon packar ner saker som inte ska med - och så glömmer hon mig!

      Radera
  8. Jamar som övriga missevänner, det kommer att gå så bra Lady, bara du har fått bo in dig i ditt nya hem, det håller vi tass på. Du får höra av dig när du kommer så långt, maju

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, C, T S, jag ska be matte hjälpa mig att rapportera sen.

      Radera
  9. Huvudsaken är ju att du inte behöver vara rädd där hemma, hos din matte. Där kommer inga elakingar åt dig!!
    Det är gott att ha ett ställe där man kan känna sig trygg. Mig har det tagit nästan ett år att inse det! Men nu är jag inte rädd längre. För jag har ett "hemma". Ett riktigt "hemma".
    Du ska få se att det blir likadant för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myse med flock, både matte och jag är beredda på att det kan ta tid innan jag känner mig trygg, men hon har ovat att jag ska få den tiden.

      Radera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Som ni vet är ju jag och alla katter här på katthemmet, väldigt engagerade i att det ska bli lag p...