Som ni kanske minns kom de där tjejerna, som jag inte litade på, tillbaka med en låda som de ställde in mat i.När jag repat mod till mig och tänkte gå fram och äta upp maten kom ett gäng killar och gick förbi. Som tur var såg de inte mig, för jag hade ju gömt mig i busken intill.
Jag funderade på hur jag skulle göra, men ibland är man så hungrig att man är beredd att ta risker. Så hungrig var jag då, så jag beslutade mig för att springa fram och äta upp maten och planen var ju att jag sedan skulle rusa tillbaka till min buske och gömma mig.
Men nu gick det inte alls som jag tänkt ut! Så fort jag fått in svansen i lådan smällde det till så jag hoppade högt och en dörr stängdes bakom mig. Jag kastade mig mot taket, väggarna, ja överallt för att försöka ta mig ut, men förgäves. Till råga på allt elände kom tjejerna tillbaka och bar iväg med lådan och mig i.
Sen vidtog en skräckfärd som jag sent ska glömma. När den äntligen var över bars jag in i ett hus. Jag kände direkt att det fanns andra katter där. Dem oroade jag mig inte för, men de där tvåbeningarna som fanns överallt i huset - det var DOM som var farliga!
Stackars du som var så rädd. För det var ju snälla tvåbeningar i huset! Ingen elak hade väl kunna ha många katter i huset som inte sagt till dig att det var farligt där.
SvaraRaderaFast det där med att åka brummis är inte helt lätt, gillar det inte fast jag vet att något roligt ska hända andra änden.
Pelle, visst var det snälla människor, men det trodde jag ju inte då!
RaderaVi hoppas att du kan lära dig å lita på vissa 2benta!
SvaraRaderaDe som är runt omkring dig nu är jättesnälla, vi lovar!!!
=^.^=
Nosbuffar
Hjulia Huller om Buller, jag försöker lita på dem nu.
RaderaOj, oj! Vi gissar att det var tjejer från katthemmet men vi förstår att du blev jätterädd! nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ni gissar rätt!
RaderaNu pustar jag ut litet grann, för jag förstår att du äntligen kommit i säkerhet. Fast jag förstår vilken hemsk upplevelse det var. Bara att bli instängd är ju värsta skräckupplevelsen. Stackars dig!
SvaraRaderaGustav, jag förstod ju inte alls var jag hamnat först. Det var jätteläskigt!
RaderaMen stackars stackars dig som var så rädd!!! Vilken ryslig upplevelse!!
SvaraRaderatröstebuff å gottisar
Maurice & Kajsa
Maurice & Kajsa, Det var fruktansvärt. Hoppas jag aldrig blir så rädd igen!
RaderaFyjam för att bli instängd. Det säger jag som ändå åkt transport många gånger. *ryser*
SvaraRaderaSippo, så inte ens du tycker det är OK att vara instängd?
RaderaVilken hemsk upplevelse det måste varit för dig Lady som bara stött på dumma 2-beningar !
SvaraRaderaSkönt att läsa att du blev "infångad" och fick komma in i alla fall :)
Kjelle Bus, då trodde jag att alla tvåbeningar var elaka.
Raderastackare, men nu vet du ju att du hamnat rätt iaf, mjau
SvaraRaderaalla tvåbeningar är inte lika dumma som vissa.
Tasskram kompis
M, C, T, S, nä, jag börjar lära mig det nu.
RaderaFy så hemskt - min mamma Mysan fångades ju på samma sätt av min matte! Jag är så glad, Lady, att du kom till katthemmet även om färden dit var rena skräcken. Jag var ju också "vildkatt" länge, och vissa beteenden finns kvar. Men matte förstår, och hon smeker mig i stället för att banna. Så jag kommer liksom av mig...
SvaraRaderaMen vet du Lady - jag hoppas så att min mamma Mysan har det bra nu! Jag har inget hört sedan hon lämnade katthemmet. (Kan du inte jama åtminstone en pyttepytterapport - skulle så gärna vilja veta att hon har det bra och trivs. Äntligen. Min gullemamma, som kanske har ett annat namn nu.
Det ska bli spännande att läsa om hur du så småningom fann dig tillrätta på katthemmet. Tänk, om du skulle varit tvungen att bo ute och skaffa mat och allting den här blöta och dystra hösten! Jag är så glad att du är där du är! Och så småningom säkert också kommer dit du slutligen ska! Till tvåbeningar som blir dina egna underbara snällisar! :)
Myse, jag vet att många kissar upplevt liknande saker som jag. Jag hoppas jag också får ett kanonhem!
RaderaFörstår att du blev skräckslagen men hur hemskt det än kändes så var det ändå bra att du blev infångad. För annars hade du kanske tassat omkring därute i ödsligheten ensam och hungrig fortfarande. Eller kanske du inte hade tassat runt utan legat skadad... usch nej, vi vill inte tänka på vad som kunde ha hänt...
SvaraRaderaTack och lov att du kom in i tryggheten till slut!
Kramar och tassklappar
Gunilla och Frasse, så här i eftertass tycker jag också det var bra, men först när jag kom till katthemmet var jag bara rädd.
Radera