Som jag berättade igår hade jag börjat anpassa mig så smått till ett liv ute, utan mat, utan gos, utan värme men med massor av elaka människor som verkade njuta av att plåga en hemlös katt.
Som jag nämnde fick jag ordentligt ont i magen. Jag trodde det enbart berodde på allt skräp jag ätit, men nu i eftertass förstår jag att det delvis hade andra orsaker. Jag fick 3 ungar! Det var ju inte så bra, för det var inte lätt att ta tass om sig själv, och att dessutom ha 3 ungar gjorde inte saken lättare.
Nu var det i alla fall vår och det var inte så kallt ute, så jag lyckades hitta mat och ett ställe att gömma mina ungar när jag var ute och hämtade maten. Framåt sommaren började ju ungarna springa omkring. En tvåbening fick syn på dem. Hon gick nära dem och så småningom fick hon klappa dem. Jag höll mig så klart på avstånd. Jag visste minsann vad tvåbeningar var i stånd till!
En dag hade den där tjejen med sig en låda som hon la god mat i. Mina ungar, som var hungriga för jämnan, sprang fram till lådan och hoppade in i den. Då ropade tjejen på mig och trodde jag också skulle gå in. Men - NÄÄ. Så lättlurad var inte jag.
Jag berättar mer i morgon.
Ett liv utan mat, gos, värme? Så skulle jag aldrig kunna leva. Inte utan min husse. *morrhårsdarr*
SvaraRaderaTänk så svårt det måste vara att dessutom ta tass om din småttingar. Nu är vi jamarns nyfikna på fortsättningen.
Sippo, men har man ingen husse som tar hand om en så är man tvungen att leva utan både mat, gos och värme. Så grymt kan livet vara för en liten katt.
RaderaMen tog hon dina ungar och gick? Fyjam vad hemskt! Nu vet ju vi att det var en snällis och att det bästa hade vart om du också hade gått in i lådan, men jag vet själv hur det är när man är rädd och nån kommer och tar ens ungar. *morrhårsdarr* Jamarns vad rädd och ledsen du måste ha varit!
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, ja rädd och ledsen är bara förjamet. Det var hemskt.
RaderaAtt du fick småttingar också! Vi håller med Alice, måste känts jättehemskt.. Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ja det var ingen drömsituation precis. Tvärtom.
RaderaSå duktigt att du klarade av att hitta mat till dina ungar. Nu förstår vi ju att det var en "snälling" som tog hand om dem. Men det visste inte du då. Så jobbigt.
SvaraRaderaGustav, det var ett hårt jobb att hitta mat så jag kunde mata ungarna. Men på något sätt gick det!
RaderaMEN Lady då, så du hade ungar oxå, så jobbigt för dig att inte ha ngn som brydde sig om er då, uschjam. Jobbigt för dig då att leta efter mat både till dig och dina ungar.
SvaraRaderaNu är du ju iaf på katthemmet, och har det hur bra som helst, så snart har du oxå ett eget hem, håller tassarna. Nu är vi jamars nyfikna på fortsättningen.
Tasskram
M, C, T, S, ja visst hade jag ungar. Det är inte lätt att ta hand om dem när man måste skydda både sig själv och dem hela tiden.
RaderaMjau jag tänker ibland "Undrar hur mina ungar har det...." och kan bara hoppas att de lever lyckliga någonstans! *morrhårsdarr* NosPuss Wikki
SvaraRaderaWikki, som tur är vet jag att mina ungar har det bra idag. NosPuss tillbaka!
RaderaJamar som Sippo = Ett liv utan mat, gos, värme? Så skulle jag aldrig kunna leva. Inte utan min matte och min husse. *morrhårsdarr*
SvaraRaderaKjelle Bus, jag kan jama om för dig att har man inget val så försöker man överleva ändå. Nåt annat alternativ finns ju inte.
RaderaDarrar i hela hjärtat... Lady... vilken mamma <3
SvaraRaderaKlart att du inte vågade första gången... vem skulle våga?
Nosbuff från ett original
Östgötakatterna, nä, det var jätteläskigt. Du ska få läsa mer snart...
Radera