tisdag 19 oktober 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Efter gårdagens händelser har jag nu beslutat mig för att jobba vidare i Snuffes anda. Han gick inte bort förgäves. Tack vare honom fick många bloggare en ny roll, nämligen den att vara stödkatter åt en kompis som hade det jobbigt. Jag tror Snuffe kände att han betydde nåt, för det gjorde han verkligen, inte bara för husse och Sippo utan för många andra. Han vill att vi fortsätter hjälpa varandra och det ska jag ställa upp på.

Nu ska jag berätta om nåt helt annat, nämligen om min magra kompis som blev sparkad i ansiktet. Han äter som bara den och kelar hur mycket som helst. Han måste ha haft ett hem nån gång, men han är inte öron- eller chipmärkt, däremot kastrerad. Jag undrar varför det fortfarande finns veterinärer som inte märker katter automatiskt när de ändå söver en katt för att kastrera den.

Är det för att man ska spara några kronor, eller vad är det fråga om? Tänk er själva om ni gick vilse och bara längtade hem till era människor. Vad bra det är om nån då kan kolla i våra öron och sen ringer de matte eller husse och säger var vi finns så kommer de och hämtar oss. Så borde det vara för alla katter.

12 kommentarer:

  1. Tack snälla Nikita för det du jamar om Snuffe. Det känns skönt att veta att han har gjort sådant intryck på djur och människor runt om i världen. För även i utlandet finns det dem som följde honom. Att jobba som stödkatter är en jättebra idé.

    Skönt att höra att din kompis äter som bara den, trots att han blev sparkad på.

    Så håller jag med om det du jamar om öronmärkningen. Hur tänker vissa människor egentligen? Om alls...

    SvaraRadera
  2. Jag blev kastrerad på katthemmet innan jag kom till mina människor, men jag blev inte öronmärkt då. Det blev jag först när matte sa åt min vettis att göra det. Kanske var det så också för den katten? Vilken tur att den har fått hjälp nu, och får mycket och god mat!

    SvaraRadera
  3. Som vanligt så har du helt rätt, Nikita. Visst måste vi missar hjälpa varandra. Skönt att höra, att den magra omhändertagna kissen är fortsatt kelig mot människor. Vad glad han måste vara åt att få komma till er på katthemmet med snälla människor och tillräckligt med mat. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  4. Tror att vi kan hjälpa varandra mycket genom att stötta varandra när det behövs. Vi är öron men inte chipmärkta men matte tror att det är lättare att se med öronmärkningen men båda är naturligtvis bäst. Skönt att din kompis vågar gosa fast han blev så illa behandlad.
    Nu håller vi tassarna för att din människa kommer snart. Nosbuff

    SvaraRadera
  5. Klart vi ska hjälpa varandra, vi katter.
    Vi är ju 4 st, hittekatter här hemma, och vi är alla kastrerade, men bara två av oss är öronmärkta.
    Vilken tur att din kompis vågar vara mer gosig och mysig, fast han har blivit så illa behandlad :(
    Stackars missen.

    Hoppas oxå att din människa snart kommer och vill ha dig oxå, Nikita
    håller tassarna för dig

    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    SvaraRadera
  6. Hej lilla Sötnos!
    Vi förstår inte riktigt varför ni små kissar inte MÅSTE var ID-märkta.Det måste ju skällisar.Egentligen är det ju inte så stor skillnad på oss.Vi har ju alla 4 ben och en svans.Hmmm *funderar*Vår älskade lille Love hade ingen svans,men matte sa att han var en Manxkatt vad nu det betyder.
    Svanskram från den ID-märkta Labradormaffian

    SvaraRadera
  7. Sippo, Snuffe var ingen katt som gick obemärkt förbi. Han har satt avtryck hos många tvåbeningar. Och visst undrar man hur många tänker?

    SvaraRadera
  8. Det var konstigt att inte du heller blev öronmärkt samtidigt som du blev kastrerad. Undrar om det var nån specialdrive för rödhåriga katter då, för kissen hos oss är väldigt lik tid i utseendet, fast han är mycket magrare än så länge.

    SvaraRadera
  9. Findus, Isak och Rasmus, jag tror faktiskt att vår nya kompis är jätteglad att få komma hit. Han är så kelig och hungrig så det är inte klokt.

    SvaraRadera
  10. Dui och Deco, det är klart att vi ska hjälpa varandra. Och det är eatt ni är öronmärkta, fast ni springer väl inte bort?

    SvaraRadera
  11. Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan, det är jättebra att så många ställer upp på att vi ska hjälpa varandra. Allt blir så mycket lättare då.

    SvaraRadera
  12. Hej Labradormaffian, visst är det konstigt att det ska vara skillnad på oss? Vi är väl lika mycket värda allihop? Jag har sett en svanslös katt här också, det kanske var en Manxkatt?

    SvaraRadera

Katten Emil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Emil på Södertälje Katthem. Jag tror ingen kan förstå hur synd det är om mig idag. Det går nog aldrig att förstå.  Först fick ja...