Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Idag har det varit medlemsmöte här på katthemmet för de som är medlemmar i Södertälje Katthem. Det var bra tycker jag, för då var det många människor här och flera av dem var inne och hälsade på mig. De sa att det tycker jag blivit så social. Vad betyder det? Strunt samma, förresten för jag tror inte det var nåt dåligt eftersom de så glada ut när de klappade mig.

Sen ville blogghjälpen att jag skulle berätta att Gullan, som bloggade här i somras, mår jättebra nu. Hon blev lite stressad av flytten till ett nytt hem. Det är inte så ovanligt att katter blir det, men i Gullans fall yttrade det sig så att hon fick ett öppet sår på halsen. Hon hamnade i alla fall hos en toppenfamilj, som lät henne vara ifred tills hon själv kände att hon ville ha kontakt. I Gullans fall dröjde det ganska länge, men nu har såret läkt och hon sitter i soffan med övriga familjen och har det jättebra.

Tänk om jag också får det så bra en dag. Redan i morgon finns det chans att mina människor kommer, för då är det öppet hus mellan 15-17 här på Morabergsvägen 6. Skicka hit alla ni känner som är snälla mot katter och som kan ta hand om mig då.

Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag på förmiddagen var blogghjälpen inne hos mig och kelade med mig och med mina tre burkompisar. Jag tycker förstås att hon bara skulle kela med mig, men hon säger att då kanske de andra blir ledsna och det vill ju varken jag eller hon. De har ju inte heller nåt eget hem, så vi får alla ta till vara de möjligheter som ges till att kela och mysa.

Hon berättade för mig att när hon var inne i karantän och jobbade, så kom det in en katt som familjen den bott hos hade flyttat ifrån. Den har fått gå ensam ute ganskalänge innan en person som sett katten till slut fick in den hos oss. Det händer lite då och då och blogghjälpen blir lika arg varje gång. Inte på katten förstås, utan på de som överger en katt utan att se till att den får det bra. Hon tycker det är fegt och ynkligt att göra så. Det tycker jag också. Om inte den katten hade fått plats hos oss kanske den hade fått gå ute hela vintern och frysa och vara rädd och ledsen. Kanske hade den blivit sjuk också, för katter som tvingas äta allt möjligt för att stilla hungern får ofta maskar i magen. Det mår man inte bra av. Sen får de ofta ögon- och öroninflammationer. Allt det där gör att de blir svaga och lätt blir riktigt sjuka, och då kan de ju inte skaffa mat alls. Ni kan ju själva tänka er hur det går sen.

Jag tycker de människorna som gör så är jättedumma. De skulle tassas till ordentligt så de förstod att man inte gör så. Eller vad tycker ni?
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag är det lite nervöst, för det är öppet hus. Det har det ju varit många gånger tidigare när jag har varit här, men idag är första gången som blogghjälpen har sagt till mig att jag ska försöka visa upp mig lite mer än jag brukar. Det känns ju lite läskigt. Jag tycker det är tryggt att ligga i mitt lilla utrymme i buren som jag brukar. Ni kan ju se på bilden att det ser väldigt mysigt ut.

Men jag förstår ju att människor kanske inte ser mig så tydligt där. Jag är ju inte dum precis, bara lite blyg. Vi får se hur det går. Blogghjälpen säger att vi testar idag och ser hur det går, sen kanske vi blir lite modigare nästa gång, på öppet hus på söndag och så vidare. Det känns bra att man inte behöver visa upp sig alltför mycket redan första gången, bara lite.

Undrar om nån av er har varit tvungna att visa upp er för att era människor skulle se att ni fanns? Hur gjorde ni i så fall? Det är alltid bra med tips från såna som kan saker bättre.

Nu måste jag putsa mig lite till innan besökarna kommer.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu har ni kanske förstått att det inte har varit helt lätt att vara lilla Berta. Som jag skrev igår är jag fortfarande lite blyg och om nån närmar sig mig för fort med handen kan jag fortfarande bli rädd och krypa ihop, precis som jag gjorde när jag bodde hos gubbstrutten. Men numera kommer jag snabbt på att människorna inte kommer till mig för att slå mig utan för att smeka, så jag fräser aldrig och det tar bara nån sekund så har jag förstått att gubbstrutten inte finns här.

Nu ska i alla fall blogghjälpen och jag börja marknadsföra mig mera. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men blogghjälpen har sagt att det inte är nåt farligt och att vi gör det för att jag ska få ett eget, bra hem.

I morgon är det öppet hus igen mellan 17-19. Då ska jag försöka hålla mig framme mer har blogghjälpen sagt, för annars ser inte besökare vilken fin katt jag är. Fast först ska blogghjälpen och några andra gå på Mosebacke ikväll för där uppträder en jättesnäll tjej som heter Anna-Lena Brundin och som är ambassadör för vårt katthem. Kom dit du också om du kan, det börjar kl 20.00. Kanske berättar vi lite om det en annan dag.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Efter en tid hörde jag att båda mina ungar fått ett eget, bra hem. Då blev jag jätteglad, för det var vad jag först och främst önskade. Jag ville inte att de skulle få en lika dålig start på livet som jag fick och jag ville heller inte att de skulle behöva bo på ett katthem, även om människorna här är jättesnälla. Det kan ju aldrig bli detsamma som att bo i ett eget hem med snälla människor.

Det kan ju låta lite konstigt att jag säger så, eftersom jag ju aldrig haft turen att få bo i ett eget bra hem med snälla människor, men numera kan jag föreställa mig hur det är. Nu vet jag att det finns många människor som inte slår, sparkar och skriker, utan smeker, kliar och talar snällt och uppmuntrande istället. Såna är nämligen människorna här på Södertälje Katthem.

Till och med jag har förstått det. Jag är visserligen fortfarande lite blyg, för jag kryper gärna ihop lite när nån kommer in i min bur för att kela med mig, men jag fräser aldrig, är inte rädd längre och jag börjar spinna så fort de rör mig. Det är ju jättemysigt att bli killad under hakan samtidigt som nån talar med en.

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu har blogghjälpen återvänt från sin resa. Hon har klappat på mig och pratat med mig idag. Då fick hon också reda på lite mer om min historia.

Ungarna växte så det knakade, ja nästan i alla fall. De var jättegulliga och jag var hur stolt som helst över dem. Men som alla mammor, så kommer man så småningom till insikt om att ens barn är så stora så de ska får börja leva sitt eget liv. Lite vemodigt är det ju, men det är naturens gång i alla fall.

När mina ungar blev tillräckligt stora fick de en egen bur, och jag fick flytta in till en kompis bur. En dag blev vi hämtade och fick träffa en farbror som stack oss med en nål. Jag somnade nästan med detsamma och när jag vaknade hade jag ett sår på magen, och nån konstig färg i örat också.

De berättade här på katthemmet att jag hade blivit steriliserad och öronmärkt. Det var nog bra, för det är ganska jobbigt att ha ungar stup i ett. Och att vara öronmärkt är jättebra säger blogghjälpen, för om jag skulle komma bort nån gång, så kan mina ägare lätt få tag i mig om nån hittar mig.

Mer i morgon.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu bodde vi alltså, jag och mina två ungar, i en bur på Södertälje Katthem. Vi blev ompysslade och jag började mer och mer tro att de här människorna inte var som de jag var van vid. De slog mig aldrig, det hötte inte med näven åt mig, de sparkade aldrig och skrek inte heller åt mig. Det var så klart nåt helt annorlunda än jag var van vid.

Jag var glad att mina ungar skulle slippa växa upp under samma förhållanden som jag vuxit upp. Flera människor var inne och talade med mig och försökte klappa mig och ungarna. När jag såg att de inte gjorde nån av oss illa, blev jag lugnare för varje dag. Till slut lät jag bli att fräsa åt dem som kom in. Jag tror det var väldigt bra, för jag kände mig allt bättre till mods och ungarna verkade också lugna och harmoniska. Lugna och lugna förresten – så fort de började kunna gå så var det ju inte så där väldigt lugnt i buren längre, men de var i alla fall inte rädda, som jag hade varit.

Nu ska blogghjälpen resa bort några dagar. Jag vet inte om hon kommer att hinna blogga då, annars får ni vänta tills det blir nåt nytt här på min blogg.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu ska ni få höra vad som hände när jag vaknade och mådde så där konstigt den där natten. Det var inte konstigt alls att jag mådde som jag mådde, och inte att jag vaknade heller. Vad som hände var att jag födde två bebiskatter!

Det hade jag ju aldrig gjort förut och ensam som jag var, eftersom det var mitt i natten och det inte fanns nån personal på katthemmet då, så blev jag ju lite skärrad. Vem skulle inte ha blivit det?

Jag slickade i alla fall rent mina ungar. De var jättesöta och fick heta Buster och Bisse. Hungriga var de också och som tur var hade jag mat åt dem.

På morgonen efter när personalen kom blev alla så glada att se att allt hade gått bra och jag fick beröm för att jag varit så duktig. Det var ju kul, men nu gällde det att vara ännu mer på sin vakt, för nu måste jag ju skydda mina ungar också, inte bara mig själv.

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu bodde jag alltså i en ganska stor bur på katthemmet. Jag började lite smått förstå att människorna som var där kanske inte skulle slå mig, men jag vågade inte riktigt lita på att det var så ännu. Man kunde ju inte vara riktigt säker. Det var nog bäst att var på sin vakt.

Dagarna gick, men jag mådde inte riktigt bra. Jag fick god mat så det var inget fel där. En dag var det en människa som talade länge med mig med mjuk röst och som sa att det inte var nån som ville mig illa. Jag låg alldeles tyst och tittade misstänksamt på henne. Jag var beredd på ett slag när hon lyfta handen mot mitt huvud. När handen kom närmare var det nästan så att jag gjorde som jag brukade – slog till och fräste, men den där rösten sa mig att jag kanske inte skulle göra det. Jag hade ju sett att katterna i de andra burarna inte var ett dugg rädda för de människor som gick in i burarna och städade och gav oss mat.

Jag tänkte att det må bära eller brista, men nu sitter jag alldeles still. Då rörde människan sakta vid mitt huvud, och hon gjorde mig inte illa alls. Sen sa hon att jag inte alls behövde vara rädd för här på katthemmet finns inga elaka människor. Den natten somnade jag med ett litet leende på mina små läppar, men rätt som det var vaknade jag och mådde jättedåligt.
Mer i morgon
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

När vi hade suttit i våra burar nån dag till kom en farbror och tog tag i oss. Vi tänkte att ”nu börjar det”. Men allt som hände var att han satte en nål i pälsen på oss och sen drog han ut den igen. Vi tyckte det var ett konstigt beteende, men det gjorde ju inte så ont och sen gjorde han inget mer. Inga sparkar eller slag.

Det hela verkade lite konstigt, men vi fick ju mat och rena toalådor och ingen var direkt elak mot oss. Frånsett han med den där nålen i pälsen, men det var ju ingenting mot vad vi var vana vid.

Jag mådde i alla fall inte så bra men det berodde inte på att de behandlade oss dåligt på katthemmet. Så småningom skulle jag förstå orsaken.

Efter några dagar, människorna sa att det var 2 veckor, fick vi så flytta ut ur karantän och fick större burar. Jag fick en egen bur eftersom jag var så rädd. Det kom ofta in människor där, men jag låg i ett hörn och gjorde mig så liten som möjligt. Jag ville inte att nån skulle se mig, för jag var fortfarande jätterädd för alla människor.

Mer i morgon.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Nu satt vi alltså i en bur i nåt som hette karantän på nåt som vi hörde kallades Södertälje Katthem. Det satt flera katter i andra burar. En del hade bara suttit där några dagar längre än vi, andra lite längre. När vi vaknade på morgonen efter vi anlänt kom det in en tjej till oss och sa att vi måste avmaskas.

Avmaskas? Vad betydde det? Burdörren öppnades och en hand tog tag i mig, trots att jag fräste som bara den. Sen öppnade de munnen och gav mig nåt som smakade konstigt. Jag hade tänkt spotta ut det, men då höll tjejen igen min mun och strök mig på halsen så jag svalde fast jag inte ville.

Sen sa hon att det skulle komma en veterinär och vaccinera mig också. Nä, nu fick det väl ändå vara nog, tänkte jag. Jag tänkte verkligen inte låta mig vaccineras. Nån måtta fick det vara. Samma sak sa mina kompisar som tidigare också hade bott hos gubbstrutten. Sammanlagt var vi 11 katter som kom till katthemmet. Det kändes ju lite bra på ett sätt att vi fick komma tillsammans, men vi undrade alla vad det var frågan om. När skulle de börja behandla oss lika illa som gubbstrutten?

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Har ni suttit i en bur nån gång utan möjlighet att ta er ut? Antagligen inte, men om ni har det vet ni hur det känns. Annars kanske ni kan tänka er.

När vi var i burarna bars vi ut till en bil. Det var ganska oroligt i bilen för vi klagade högt allihop och talade om att vi ville ut ur burarna. Men det hjälpte inte. Vi fick sitta kvar tills bilen stannade. Då bars vi in i ett annat hus än det vi kom från. Meddetsamma vi kom innanför dörrarna märkte vi att det luktade andra katter. Vi tittade oroligt på varandra. Hade vi kommit till ett nytt ställe där de samlade på katter för att vara dumma mot dem?

Vi förstod ingenting, men efter en stund bars vi alla in i nåt som heter karantän. Vi hade ingen aning om vad det var, men vi fick i alla fall komma ut ur våra små burar och fick sitta i större burar. Där fanns både dynor att ligga på, mat, vatten och toalåda. En tjej försökte ta i oss för att undersöka oss, men vi var så rädda så vi fräste, slog med tassarna och morrade till och med mot henne. Hon sa till en annan tjej att det är bättre att de får lugna sig så tittar vi på dem i morgon istället.

Jaha, och vad skulle de hitta på i morgon då? Vi var jätteoroliga, men samtidigt alldeles uttröttade så vi somnade av utmattning.

Mer i morgon.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.






Nu ska jag först berätta att min burkompis Gnistan fick åka till ett eget hem idag. Det blev lite tomt efter henne, men jag har ju kvar Kompis som bor i min bur också. Blogghjälpen sa att snart är det nog både min och Kompis tur. Hoppas hon har rätt.

Som ni kanske kommer ihåg kom det hem två tjejer till det hem vi en gång hade för att ge oss ett annat hem. Vi trodde ju inte att det skulle bli bättre eftersom vi inte hade nån erfarenhet av att människor var snälla mot oss.

I alla fall lockade tjejerna oss med både mat och genom att prata med oss, men vi var så rädda för alla människor så vi vågade oss inte fram ändå. Gubbstrutten gick och muttrade nåt om att vi inte var riktigt kloka. Ska han säga, sa vi till varandra.

När vi hade legat under soffan länge flyttade plötsligt tjejerna på soffan. Vi hann inte springa iväg som vi hade tänkt utan plötsligt satt flera av oss i var sin bur. Jag vet fortfarande inte hur det där gick till, men inte blev vi lugnare av det. Nu var vi väl fast för all framtid i våra burar? Eller?

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Det blev en orolig natt efter tjejernas besök. Gubbstrutten verkade knäppare än vanligt och alla vi katter undrade vad som skulle hända med oss.

Nästa dag ringde det på dörren igen. Utanför stod tjejerna med flera burar, såna där som vi antagligen skulle få sitta resten av våra liv i, trodde vi. Här gällde det verkligen att hålla sig undan, och var det nåt jag var bra på så var det att hålla mig undan.

Tjejerna kom in i rummet och satte sig på knä framföra soffan. Under låg mamma Mirja, jag och flera av mina syskon. Alla var vi lika rädda och vi hade alla bestämt att vi skulle kämpa allt vad vi kunde för att inte hamna i de där burarna.

Trots allt verkade de där tjejerna inte likadana som de människor som brukade besöka gubbstrutten. De talade lågt med oss och sa åt oss att det inte var nåt farligt och att vi skulle komma att få det mycket bättre. Det lät ju bra, men det trodde vi förstås inte ett ögonblick på. Vi visste nog hur människor var!

Mer i morgon.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.





Som ni kanske läste igår så låg jag alltså under soffan i gubbstruttens hus och fräste allt vad jag orkade när de där tjejerna kom som hade talat med gubbstrutten om att ta hand om oss. Mamma Mirja var också där, men hon var inte riktigt lika arg på de där tjejerna som jag.

När de tittat en stund och konstaterat att de inte skulle klappa mig reste sig tjejerna och sa till gubbstrutten att de där katterna ville de ta hand om. Då sluddrade han nåt till svar som lät som ”ta katteländena, bara jag slipper se dom”.

Sen tyckte jag det lät som om tjejerna sa att de skulle komma tillbaka med burar och hämta oss. Burar? Skulle vi få sitta resten av våra liv i små burar? Nej, här gällde det att fräsa ifrån ordenligt när de kom tillbaka, om de nu gjorde det. Kanske fick det lov att bli lite morrande också så de förstod att jag inte var så lättlurad.

Det här lovade verkligen inte gott. Vad skulle jag göra?

Mer i morgon.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag ju om det där telefonsamtalet som gubbstrutten hade med nån annan människa som vi ju inte kände alls. Vi trodde att alla människor var elaka mot katter, för alla som kom hem till gubbstrutten var bara dumma. De drack nåt som luktade illa och så blev de ännu dummare.

I alla fall förstod vi att nu skulle det komma nya människor och ta oss nånstans. Jag mådde jättedåligt redan innan och mamma Mirja också. Så gick det några dagar och så ringde det på dörren. Vi sprang och gömde oss allihop så gott vi kunde.

Visserligen var det jättetrist att bo där vi bodde, men där visste vi ju i alla fall hur vi skulle kunna gömma oss för det mesta. Vi visste ju ingenting om hur det skulle bli med det om vi kom till ett annat ställe.

Det visade sig att det var två tjejer som ringde på. De sa att de ville titta på katterna. Då sa gubbstrutten att det kan ni väl få om ni hittar dem. Tjejerna gick in och hittade några av mina syskon först. Sen tittade de under soffan. Där låg jag bland annat. När de tittade på mig fräste jag allt vad jag kunde.

Fortsättning i morgon. Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Nu vet ni ju lite grann om hur jag hade det i början av livet.

Veckorna gick och vi ungar växte. Gubbstrutten började bli alltmer hotfull mot oss också och var det så man inte passade sig kunde man få en spark nånstans. Vi ungar lärde oss att vara rädda för alla människor.

Så fort det kom nån människa gick vi i försvarsställning. Vi fräste, morrade, slog med tassen och gjorde allt för att vi inte skulle bli misshandlade.

En dag berättade mamma att hon skulle ha ungar igen. Det var synd om henne, för hon var inte så stark. Vi var ju inte så gamla och mamma hade säkert behövt ta igen sig mer. Men nu var det som det var.

En dag ringde telefonen. Gubbstrutten svarade och vi hörde att han sa att han hade en väldig (han sa ett mycket fulare ord, men jag skriver väldig) massa katter och tyckte att den han talade med skulle ta hand om några.

Då blev vi ungar rädda igen. Skulle det komma andra människor och vara elaka mot oss? Vi hade ju aldrig upplevt att människor var snälla, så säkert skulle de som tog hand om oss vara elaka också.

Jag berättar vidare i morgon.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Då ska jag alltså skriva mitt livs första blogg. Det känns lite pirrigt, men kul.

Det som jag ska berätta är ju däremot inte alltigenom kul, särskilt inte i början. Jag och mina syskon föddes av vår mamma som bodde hos en gubbstrutt. Ordet gubbstrutt låter ju kanske lite negativt, men han var inte trevlig heller, så han får faktiskt heta gubbstrutt.

Vår mamma var jättesnäll. Det första jag minns att hon lärde oss ungar var att vi skulle akta oss för gubbstrutten. Vi förstod snart varför. Så fort han kom in i rummet sparkade han eller slog åt mamma. Hon försökte jämt komma undan, men ibland hann hon inte. Om hon till exempel stod och åt kunde han sparka till henne, eller om hon gick på toalådan.

Oss lämnade han ifred så länge vi var jättesmå, men vi var vettskrämda när han kom in i rummet. Man kunde ju aldrig veta, och om han var så elak mot mamma så kunde han ju bli elak mot oss också rätt som det var. Det var ingen harmonisk uppväxt så klart. Vi måste jämt vara på vår vakt. Tur att vi hade en snäll mamma.

Jag ska berätta mer i morgon.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Jag heter Berta och jag bor på Södertälje Katthem.

Igår flyttade mina kompisar Rocky och Tiger till ett eget hem. Jag är jätteglad för deras skull och jag hoppas att jag också får ett eget bra hem snart.

Innan Rocky och Tiger åkte frågade de om jag ville överta bloggen efter dem. Eftersom alla katter som bloggat hittills fått ett eget hem svarade jag ja. Kanske kan det här hjälpa mig att få ett hem också.

Igår när Rocky och Tiger åkt, kom blogghjälpen in till mig för att prata lite. Jag känner henne sedan länge och vet att hon är snäll. Hon sa att vi skulle börja med att presentera mig och sedan skulle jag få berätta min historia. Då sa jag att min historia är ju inte så rolig att berätta och dessutom har ju många andra katter berättat liknande historier i bloggen, så människor kanske är trötta på att läsa om sånt. Då sa blogghjälpen att syftet inte är att människor ska tröttna på att läsa om eländet vi katter råkar ut för, utan att de ska sluta upp med att behandla oss illa. Därför är det viktigt att vi berättar så att vissa förstår att katter har känslor också och kan bli både ledsna och rädda.

Det tyckte jag lät bra, så därför ska jag nu börja berätta min historia. Fast jag börjar inte på riktigt förrän i morgon.

Berta

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Vilken dag, eller snarare eftermiddag det har varit. Som vi misstänkte kunde vi knappast sova i natt. Trots att vi var ganska trötta på eftermiddagen var vi klarvakna.

Vår matte skulle ju komma ikväll och hämta oss, men hon kom redan kl 4. Det var bra tyckte vi. Hon hade med sig vår lillmatte och lillhusse. Rocky var lite reserverad mot lillhusse, men blogghjälpen talade med matte och sa till henne att hon måste se till så Rocky får tid på sig att lära känna lillhusse och innan dess måste lillhusse förstå att ta det lite lugnt. Det trodde matte att lillhusse skulle göra, för han är en stor djurvän så liten han är.

Nu har vi alltså åkt till vårt nya hem. Vi ska bo i ett rum i natt, men snart ska vi kolla hela huset. Det ska bli jättespännande.

Vi vill tacka för allt stöd vi fått från alla som kommenterat vår blogg. Nu har blogghjälpen sett ut en annan kompis som ska få lite extra hjälp att hitta ett hem Hon heter Berta och är jättegullig. Mer om henne får ni läsa i morgon och framöver.
Rocky och Tiger

Katterna Rocky och Tiger berättar

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Oj vilken dag det varit. Egentligen har det ju inte påverkat oss, men man kan ju inte låta bli att engageras när det gäller ens kompisar och deras framtid.

Som vi berättat tidigare var ju blogghjälpen och en annan tjej som heter Camilla på Sveriges Radio idag i ett program som heter Morgonpasset tillsammans med våra kompisar Jenny N och Stuffe. De har berättat att det var jättespännande i studion. De kanske ska utbilda sig till reportrar nu. Ni kan se bilder av dem på morgonpassets hemsida,

Under sändningen beslutades att blogghjälpen och Camilla skulle gära hembesök hos en tjej som gärna ville ha både Jenny N och Stuffe.

Ikväll har de varit hemma hos henne och hemmet verkade jättebra. I morgon eftermiddag flyttar de till sitt nya hem. Och gissa vilka fler som flyttar till sitt nya hem i morgon? Just det, herrar Rocky och Tiger. Undrar om vi kommer att sova nåt alls i natt.

Tiger och Rocky

Katterna Rocky och Tiger berättar

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Idag har det varit en ganska lugn dag här på katthemmet. Vi tycker synd om vår burkompis, Charlie, som blir ensam kvar i buren på fredag. Vi har sagt till honom att vi ska fråga alla människor vi möter när vi flyttat, om det inte kan ta hand om honom. Han är väldigt snäll och fin. Han pratar en del också. Ganska intressanta saker, faktiskt.

I morgon bitti ska två av våra kompisar på utflykt till Sveriges Radio. De ska snacka i Morgonpasset och tala om hur fina de är. Om de har tur är det nån som kan ge dem ett riktigt fint hem, annars kommer de tillbaka till katthemmet och får vänta lite till på sin tur. Det viktiga är att de får ett bra hem, inte bara ett hem vilket som helst.

Här på katthemmet är de noga med sånt. Det är jättebra. Det finns så många katter som far illa, så om de är noga med att leta efter rätt hem åt oss är det toppen. Vi vill inte komma till ett dåligt hem en gång till.

Nu ska vi vila lite. Det kommer att bli jobbigt både i morgon med att hålla tassarna för Jenny N och Stuffe som ska vara i radio och sedan planera för vår hemresa på fredag.

Rocky och Tiger

Katterna Rocky och Tiger berättar

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Nu kanske ni undrar hur det har gått idag. Blogghjälpen har ju varit på besök i vårt nya hem. Såg ni vad vi skrev? I VÅRT NYA HEM. Det var ett jättetrevligt hus och det finns två barn och två vuxna där. Vi kommer nog särskilt att uppskatta trappen som finns i huset, trodde blogghjälpen. Där kan vi rusa upp och ner hur mycket vi vill.

Våra nya människor kommer och hämtar oss på fredag. De skulle först köpa en kattbur till för de har bara en, och eftersom vi inte är så små tyckte de det var bäst att vi fick varsin bur.

Nu är det verkligen jättekul att se fram mot veckoslutet. Vi hoppas bara att alla våra kompisar här på katthemmet ska få bra hem snart också. Kanske får två av dem, Jenny N och Stuffe, var sitt hem redan på torsdag för då ska de medverka i programmet Morgonpasset i P3 i radion, som vi berättade om igår. Vi ska hålla tassarna för dem hela torsdagen och det blir nog bra för oss alla, för vi behöver nog något att sysselsätta oss med nu, så vi inte längtar oss fördärvade efter fredagen.

Rocky och Tiger

Katterna Rocky och Tiger berättar

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Har ni hunnit smälta gårdagens nyhet ännu? Det har knappast vi hunnit göra. Det känns jättenervöst. Inte att vi kanske ska få ett eget hem, utan att allt inte är klart ännu. Vi vet ju inte om hemmet blir godkänt i morgon, men vi hoppas det. Vi kommer nog inte att kunna tänka på så mycket annat innan vi vet.

Men OM nu hemmet blir godkänt, så ska ni inte tro att det är slut med den här bloggen. Nej, det kommer en annan katt som behöver ett eget hem. Vi vet vem det blir, men vi får inte skvallra än, säger blogghjälpen.

Förresten har hon andra saker på gång. På torsdag morgon ska två av våra kompisar, Jenny N och Stuffe, vara med i radions Morgonpasset i P3. De ska åka till studion tidigt på morgonen och vara med i direktsändning. Där får människor ringa in och tala om ifall de vill köpa en av dem och i så fall varför. Sen blir det hembesök, precis som vanligt, för de ska inte säljas om de inte får ett kanonhem. Man kan läsa om dem på Morgonpassets hemsida: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=3192800. Kul va?

Vi hörs i morgon.
Rocky och Tiger

Katterna Rocky ooch Tiger berättar

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Idag är det verkligen upp-och-nervända världen. Här har vi gått och förberett oss på värsta bloggberättelsen, och vad tror ni händer? Jo, vi fick en intresseanmälan idag på öppet hus.

Blogghjälpen kom in med en människa med 2 små barn, så där 4 och 6 år. Egentligen är Rocky lite rädd för barn, men de här barnen var så lugna och snälla så han hade inget emot att de klappade honom. Efter en stund sa de att de inte kunde bestämma sig, för pappa i familjen hade ju inte sett oss och han skulle inte hinna göra det heller för öppet hustiden var nästan slut. Då frågade blogghjälpen hur läng till det skulle ta att hämta honom. Det skulle ta ca en halvtimme.

Då sa blogghjälpen att hon kunde stanna en halvtimme extra. Då åkte de iväg och hämtade pappan, eller husse, som vi säger. Husse verkade också tycka om oss. Så då skrevs en intresseanmälan, och blogghjälpen kommer att göra hembesök där på tisdag. Om hemmet är bra kommer vi sen att flytta till ett hus där vi kommer att få gå ut. Men det får vi inte göra först 1-2 månaderna för vi måste göra oss hemmastadda först.

Det här blev ju väldigt konstigt, säger blogghjälpen, men det finns många andra katter kvar på katthemmet som behöver ett hem. När allt är klart med oss kommer nån av dem att blogga.

Vi berättar mer i morgon.
Rocky och Tiger

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Idag skulle vi egentligen börja presentera oss lite närmare, men blogghjälpen frågade oss om vi tyckte det var OK att vi väntar med det till i morgon och istället använder dagens blogg till att berätta lite om vad som hänt en del av de katter som bloggat här tidigare och som nu fått egna hem. Det hade vi inget emot, så nu får blogghjälpen själv ta över bloggen för idag.

Kommer ni ihåg Tindra och Hanna, svart/vit mor och dotter? De har anpassat sig bra i sitt nya hem och Hanna som var lite rädd i början har blivit alltmer social. De har ett toppenhem hos en toppenmatte.
Musse, den sva
rta fina katten med lite vitt i ansiktet bor hos en pensionerad man i Södertälje. De trivs utomordentligt tillsammans och både husse och Musse har fått ett riktigt lyft i tillvaron.

Mysiga Gullan har haft lite svårt att anpassa sig till sin nya tillvaro. Hon blev lite stressad av flytten, men tack vare en fantastisk familj börjar hon alltmer finna sig tillrätta. Det kommer snart att bli kanon bara hon får lite tid till att komma tillrätta.

Boncuk kommer väl alla ihåg? Sköldpaddsfärgad dam med underbart ego. Hon bor hos matte och lillmatte i Södertälje och har fått ett jättebra hem där hon stortrivs.

Kia, ni minns den gråtigrerade katten med ett skadat öga? Hon har en kattkompis som heter Baileys och de har det jättebra i sitt nya hem.

Så har vi idag fått första rapporten från Ravelli och Ravioli och deras nya hem. De fick ju sällskap av en liten kattunge, Gloria från katthemmet också. Hon har fräst lite åt killarna, men det börjar redan lugna ner sig. De jagar varandra alla tre och Ravelli och Ravioli har redan börjat spana på fåglar genom fönstret. När de om nån månad har förstått var de hör hemma ska de få gå ut och fånga möss och annat kul. Lillmatte i familjen har byggt en egen liten trappa med egen ingång åt katterna bredvid den stora trappan som leder in i huset. Det verkar bli ett toppenliv till sist för dessa underbara herrar och lilla Gloria.

I morgon är Rocky och Tiger åter på banan och fortsätter sin blogg.

Katterna Tiger och Rocky berättar

Hej, det är Rocky och Tiger på Södertälje Katthem.

Vi heter alltså Rocky och Tiger. Rocky är gråtigrerad med vit haka och vita tassar och Tiger är helvit (nästan).

Vi bor på Södertälje Katthem där snälla människor tar hand om oss och många andra övergivna katter. Vi tycker inte alls att människor ska överge sina katter utan ta hand om dem istället. Precis som vi tar hand om våra människor.

Igår fick våra kompisar Ravelli och Ravioli ett nytt hem. Lyckliga dom. När vi sa hej då till dem grät vi lite grann, men då sa dom att de skulle tala med en som hette blogghjälpen som hade hjälpt dem att skriva om deras situation så att hon också hjälpte oss. De sa att om vi väl fick börja blogga skulle hon inte ge sig förrän vi fick ett nytt hem. Fast vi fick lova att ha tålamod, för det är svårt att veta hur lång tid det tar att hitta ett bra hem åt oss båda. Vi tyckte det lät jättebra och nu håller vi på att lära oss allt om kattbloggar. Det är mycket att plugga in, men det ska nog gå bra.

Ravelli och Ravioli sa också att det är många snälla människor som skrivit kommentarer som uppmuntrat dem mycket. De tyckte att vi skulle be er att fortsätta att stötta oss. Vill ni göra det?

Vi berättar mer i morgon.

Rocky och Tiger

Katterna Ravelli och Ravioli tackar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag skriver vi båda två igen. Det är så spännande så vi kan knappt tala om för blogghjälpen vad hon ska skriva. Vet ni varför? Jo, för att det är sista gången vi bloggar. Vi har nämligen flyttat till ett nytt gemensamt hem idag! Vi kommer att bo på landet i ett hus och vi har sällskap av en liten kattunge som heter Goldie som också kommer från katthemmet.

Snacka om överraskning, va? Just som vi hade blivit kändisar och allt. Men det betyder inget mot att få ett eget hem. Kändisskap kan man vara utan men inte ett eget hem. Vi är så upprymda så det är inte klokt. Nu kan vi busa som bara den. Och det ska vi minsann göra också.

Där ser man vad man kan åstadkomma om man får hjälp. Utan alla uppmuntrande kommentarer som vi fått hade vi kanske inte orkat kämpa som vi gjort. Nu har vi lärt oss några saker: man ska aldrig ge upp; man ska ta emot den hjälp man kan få. Lever man efter det så går det bra till slut.

Det enda tråkiga med det här var att vår burkompis Nenne nu blir ensam. Han var ledsen när vi åkte och vi tyckte det var jättetråkigt att lämna honom också, men blogghjälpen sa att hon hade vissa planer för honom. Det får ni visst höra om nästa vecka, om inte förr.

I morgon kommer nog en kompis till oss att ta över bloggen. Vem det blir får ni nog veta i morgon.

Tack för allt stöd!

Ravelli och Ravioli

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag skriver två båda två igen. Vi tycker det är bäst eftersom vi båda var i tidningen idag.

Ni har väl läst Aftonbladet? Kände ni igen oss? Tyckte ni att vi var oss lika? Tyckte ni vi gjorde ett bra reportage? Tyckte ni likadant som vi om kattsanden? Tycker ni vi ska kalla oss kattsandsspecialister eller kattsandskonsulter nu? Eller både och?

Det är många frågor som dyker upp i huvet nu. Och ni som brukar ge oss kommentarer är ju både kloka och insatta i situationen, så vi lyssnar på er. Ni kanske har mer vana än vi vid media och kan ge oss tips. Hur man ska hantera kändisskap och såna frågor. Vi är ju inte så vana ännu – men kul är det.

Ännu har vi inte fått nån intresseanmälan, men i morgon är det öppet hus igen mellan 17-19 här på Morabersgsvägen 6, och då kanske…

I morgon är det Ravellis tur att berätta. Då är allt tillbaka till det vanliga. MEN – blogghjälpen har flera grejer på gång får vår del om det inte blir så att vi får ett eget hem nu. Det får ni höra om i mitten på nästa vecka.

Ravelli och Ravioli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det vi båda som skriver. Vi tycker det vi ska berätta är så kul så vi babblar i mun på varandra, men det gör väl inget?

Kommer ni ihåg att vi berättade för flera dagar sedan att Södertälje Katthem blivit utvalt att testa kattsand? Det är en tidning som heter Aftonbladet, en av de största i hela landet, som gjort ett reportage om vilken kattsand som är bäst i olika avseenden. Det var två farbröder här, en som talade och en som fotograferade oss. Just vi blev utvalda att fotograferas med olika kattsandsorter. Det var jättekul. Vi busade i en låda, jagade varandra och gjorde jättemycket som fotograferades.

I morgon kommer det reportaget i Aftonbladet. Då måste ni läsa det. Ni kommer att få se bilder på oss och Aftonbladet har också lovat att säga att vi finns på Södertälje Katthem och att vi söker ett hem. Tänk om nån snäll människa läser det och tänker att DE katterna vill jag ha! Vad kul det skulle vara. I så fall tänker Ravelli ta ledigt från commandocatstudierna ett tag för då måste vi ju koncentrera oss på vårt nya hem.

Så alla ni snälla människor som brukar stödja oss med kommentarer: läs Aftonbladet i morgon. Vi tycker det är världens bästa tidning.

Ravelli och Ravioli

Katterna Ravelli och Ravoli brättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Raviolis tur att berätta. Ravelli håller på att plugga commandocatläxor. Det verkar avancerat, men han verkar klara av det. Han säger att han ska lära mig sen när han är utlärd. Han säger att vi kommer att ha nytta av sån utbildning. Inte vet jag, men säger Ravelli det så tror jag honom.

Sen har det hänt en annan sak också. Det är inte så att vi fått ett nytt hem, men det är jättespännande ändå. Fast när jag sa till Ravelli att jag skulle berätta om det sa han att han ville att jag skulle vänta till i morgon och att vi skrev båda två då. Och det tycker jag låter klokt, så jag håller er på sträckbänken.

Fast själva tycker vi det ska bli jättespännande att berätta för er. Ravelli kan nästan inte plugga för han tycker det ska bli så kul. Men, som sagt, ni får vänta till i morgon med att höra vad det är.

Ravioli

Katterna Ravelli ch Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det Ravelli som skriver.

Det har varit öppet hus idag. Det var ett par som var inne i vår bur ganska länge och talade med oss, men vi fick ingen intresseanmälan i alla fall. Det är märkligt att en del behöver så lång tid att bestämma sig. Det är ju bara att välja oss, så är saken klar.

Nåja, idag ska jag ju ändå berätta om att jag ska bli commandocat. Jag har fått tips från en katt som brukar kommentera våra bloggar som heter Sippo hur man blir commandocat. Det allra viktigaste verkar vara att man är duktig på att smita och det är jag. Om ni inte tror mig kan ni fråga blogghjälpen. Sen tror jag, utan att jag gått utbildningen till commandocat ännu, att man måste kunna luras lite. Man måste helt enkelt få människor att tro att man ska stanna kvar i buren, men sen, när de öppnar dörren intet ont anande, ja då sticker man ut! Stämmer det, Sippo?

Nu måste jag träna lite, för nu kommer kvällspasset och ska städa burarna. Här gäller det att vara alert.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det lördag och det är jag, Ravioli som berättar. På förmiddagen var blogghjälpen på katthemmet. Inte för att städa utan hon skulle lämna ut en annan katt som fått ett nytt hem. Vi var lite ledsna över att det inte var vi som fick ett eget hem, men blogghjälpen sa att vår tur kommer. Visserligen har vi hört det förut, men eftersom blogghjälpen inte har övergivit nån av de katter hon hjälpt med bloggen förut så tror vi att hon inte kommer att överge oss heller innan vi fått ett bra hem. Fast det är klart, vi vill ju gärna att de ska ske snart. Men då säger blogghjälpen, som alltid kommer med motargument, att det är bättre att vänta lite längre och att det hemmet blir det rätta än att det går fortare att hitta ett hem som kanske inte blir så bra. Faktiskt inte så tokigt tänkt för att vara blogghjälpen.

Sen sa hon att idag hade hon inte tid att busa med oss, men i morgon skulle hon försöka komma lite tidigare till öppet hus, som är mellan 15-17, så vi kunde få komma ut en stund och äntligen få tag i den där eländiga pricken som håller på att driva både Ravelli, Nenne och mig till vansinne. Maken till knäppgök har vi aldrig sett.

I morgon kanske Ravelli ska berätta om att han kanske ska bli commandocat och vad det innebär.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det Ravelli som skriver. Idag har blogghjälpen varit här och städat på förmiddagen. Hon brukar oftast vara i karantän annars, men idag var det nån annan som städade där så hon kunde hjälpa oss istället. När hon skulle städa vår bur sa hon ”jag katapulterar” eller nåt sånt, och så slog hon ut med armarna och sa att eftersom ni ändå smiter är det lika bra att ni får lov att göra det. Det lönar sig att vara konsekvent, och det har vi verkligen varit när det gäller smitning.

En gång för länge sen, när vi hade ett hem, så tyckte vi inte alls det var så kul att smita som vi tycker nu. Det beror nog på att vi kunde välja då om vi ville vara ute eller inne. Vi behöver ju inte vara utomhus nu heller, men lite större ytor än buren skulle ju inte vara fel. Vi har ju jättemycket spring i benen ännu för vi är ju ganska unga herrar. Tänk en egen lägenhet! Det har många andra katter. Fast vi klagar inte. Vi vet att alldeles för många katter inte ens har ett katthem som tar hand om dem. De får gå ute och ofta har de inte mat så de blir mätta heller. För att inte tala om att de har mask i magarna och ont i öron och annat elände.

Sånt slipper vi tack vara alla snälla människor på Södertälje Katthem som tar hand om oss. Det borde finnas många fler såna människor. Då skulle både vi katter och ni människor må mycket, mycket bättre.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min Raviolis tur att skriva. Nenne ni vet, han som bor i vår bur, han är väldigt läraktig. Idag när både Ravioli och jag smet ut ur buren passade även Nenne på att smita. Hon som skulle städa buren åt oss såg alldeles svettig ut innan hon fick in oss alla tre igen. Det tyckte vi var jättekul. Jag tror nästan Nenne fått smak för det här med smitning nu också, så nu kan vi ha ännu kuligare i vår bur.

Fast Nenne sa också, precis som vi, att det allra kuligaste vore om vi fick ett eget hem. Det tycker vi nog allihop som bor på katthemmet. Tänk om blogghjälpens katt hade accepterat några kompisar, då hade vi nog fått flytta dit. Fast hon sa också att hon förmodligen skulle ha hela huset fullt med katter redan, så på ett sätt tyckte hon att det kanske var tur att hennes katt satte stopp. Fast det tycker inte vi.

Idag har det varit öppet hus igen. Det var några här och tittade och jag tror att några av våra kompisar fick intresseanmälningar, men inte vi. Fast det kommer ni att få, säger blogghjälpen. Det tror vi också, fast det är trist att behöva vänta. Men å andra sidan sägs det ju att den som väntar på nåt gott aldrig väntar för länge.

Ravioli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Ja, nu är det jag Ravelli som skriver. Vi har tagit det ganska lugnt idag. Bara en ynka liten utsmitning från buren på morgonkvisten. Kanske kan vi fixa en eller ett par till ikväll när kvällspasset kommer, vi får se.

Vi har diskuterat lite om framtiden. Vi vet ju inte så mycket om den, men lite tror vi att vi vet. Dels att vi kommer att få ett gemensamt hem. Det är trots allt det viktigaste, dels att vi nog kommer att få ett bra hem eftersom man här på katthemmet är noggrann innan en katt får flytta till ett nytt hem. Man gör hembesök och intervjuar den som vill köpa en katt. Det tycker vi är bra, annars kan man ju hamna var som helst, till och med hos nån som inte borde ha katt.

Vi vet ju inte när vi får ett nytt hem, men blogghjälpen säger att hon är optimistisk. Det finns många olika möjligheter. Hon vill inte berätta om dem ännu, men så småningom ska vi få veta, och då ska vi berätta för er också. Om vi inte redan fått ett eget hem då förstås. Redan i morgon kan vår nya matte och/eller husse komma på besök mellan 17-19- Hoppas dom gör det.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Raviolis tur att berätta. Igår berättade ju Ravelli att vi smiter ut ur buren ibland, mest Ravelli faktiskt. Nästan varje dag händer också nåt annat kul, nämligen att flera snälla människor skriver kommentarer till oss. Det är roliga och uppmuntrande kommentarer som gör oss jätteglada. Igår fick vi en kommentar som var extra rolig.

Den kom från två kissar vars matte också jobbar på katthemmet, precis som blogghjälpen. De berättade att nära vänner till dem alldeles nyss förlorat sin katt, som var svårt sjuk. Sånt är alltid väldigt tråkigt att höra, för alla som tycker om nån på riktigt blir ledsna när de går bort, oavsett om det är en människa eller ett djur.

Men det finns på nåt underligt sätt alltid något tröstande även i en svår situation. I det här fallet så kanske de som förlorat den här katten skulle kunna tänkas ta hand om – just det – OSS. Vi vet inte om det blir så och blogghjälpen har sagt att vi inte ska ta ut nåt i förskott (hon är lite torr på det sättet) men vi kan ju inte låta bli att hoppas. Men tills vidare fortsätter vi jobba som om inget hänt, vilket det ju faktiskt inte har ännu heller.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Ravelli här. Idag hade jag jättekul på förmiddagen. Det satt en massa människor på golvet utanför våra burar och pratade. Det höll på med den där kattsanden som vi ska testa, som vi berättade om för flera dagar sen. Vi tyckte det var jättekul att det var så många där så vi satt tätt tryckta intill nätet på vår burdörr och lyssnade. Jag satt närmast.

Rätt som det var öppnades burdörren och gissa vem som smet ut? Det var jag det. En av de andra tjejerna, som också är jättesnäll, började försöka få tag i mig, men jag smet undan gång på gång. Jag var ute ganska länge i rummet, men till sist fick hon tag i mig i alla fall och bar tillbaka mig till buren.

Men strax efter skulle de sätta in en ny toalåda i vår bur med kattsand som vi skulle testa. Gissa vem som smet ut igen då? Mhm, det var jag igen.

De försökte få tag i mig en bra stund, men plötsligt fick jag syn på den där nedrans pricken på golvet, som jag inte lyckats fånga än. Jag gav mig sjutton på att nu skulle den fast. Bäst som jag jagade den där pricken öppnades burdörren och pricken stack in i buren, jag efter och dörren stängdes, nästan utan att jag märkte nåt. Jag vet inte hur det där gick till men jag börjar misstänka att blogghjälpen på nåt sätt var inblandad. Återkommer när jag utrett det där.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det jag, Ravioli som berättar. Egentligen spelar det ju inte så stor roll vem som berättar, men rätt ska ju vara rätt. Ravelli har ju ibland andra funderingar än jag till exempel.

Idag var det öppet hus, men kanske berodde det på vädret att det inte var så många här. Det regnade som bara den i Södertälje. Tur att man fick vara inne.

I alla fall var blogghjälpen här och vi jagade den där röda pricken som bara den. Det är nåt fel på den. Så fort man nästan fångar den sticker den iväg. Jag frågade både Ravelli och Nenne och båda höll med mig. Så där uppför man sig bara inte! Vi ska nog sätta den där pricken på plats när den minst anar det. Gå omkring och kalla sig Laser, va.

Nä, nu gäller det att ta nya tag. Snart ska väl människor begripa att det är hit till Södertälje Katthem de ska gå när de är lediga. Och inte springa omkring här och där till ingen nytta. Vi behöver ju ett hem, och många av våra kompisar också. Kom hit. På torsdag har ni nästa chans mellan 17-19.

Ravioli

Katterna Raioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Ravellis tur att berätta. Ibland kommer det hit katter som är väldigt ledsna. Ja, egentligen är väl alla katter som kommer hit ledsna, för ingen kan väl vara glad åt att vara hemlös. Men en del katter är lite ledsnare än andra. Vår nya burkompis, Nenne, var lite ledsen över att komma tillbaka hit till katthemmet, efter att ha haft ett hem. Men både Ravioli och jag gör det bästa för att allt ska bli roligare.

Vi har t ex lärt Nenne att jaga den där knäppa röda pricken som blogghjälpen har med sig ibland. Det går riktigt bra, även om ingen av oss har fångat den ännu – bara nästan. I morgon kommer blogghjälpen hit igen och då ska vi nog lyckas fånga den där rackarn.

Om alla som tröttnar på sina katter tänkte efter hur de själva skulle känna inför att bli utkastade, utan mat och nån som tog hand om dem, kanske inte så många katter skulle bli hemlösa. Då skulle de inte behöva vara ledsna heller. Och den som kastar ut en katt – det kan väl inte vara en glad människa? Det tror inte jag. Så sluta med det och ta hand om era djur istället. Det förtjänar de.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Ravioli här. Idag är det fredag. Ofta på fredagar får många katter lite extra fredagsgodis. Det får vi också ibland, men sen är det ju inte så ofta som nån har tid att mysa och leka med oss här på katthemmet. I alla fall inte så mycket som vi skulle vilja. Det är ju så många andra katter som behöver hjälp här också. Fast blogghjälpen säger att det kommer. Vi jobbar på som vanligt. Det är ingen ändring och varken hon eller katthemmet ska överge oss utan se till att vi får ett bra hem. Det känns bra, för nu vill man verkligen inte vara utan mat eller tak över huvudet när det är så kallt på nätterna.

Fast många av våra kompisar har det så. Vi hör dagligen att det ringer i telefonen och nån här på katthemmet svarar att vi tyvärr inte kan ta emot fler katter just nu. De får ställa sig i kö och vänta på att det blir en plats ledigt. Därför är det jätteviktigt att ni alla som läser bloggen tittar efter ordentligt i vän- och bekantskapskretsen och ser om det inte finns några som borde lyckliggöras med en eller ett par katter. Kanske två stiliga herrar vid namn Ravelli och Ravioli till exempel?

Säg till dem att komma hit på öppet hus på söndag mellan 15-17. Då ska vi ta hand om dem.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berätta

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det jag, Ravelli som skriver dagens blogg.

Det har varit öppet hus idag, men vi har ännu inte fått nån intresseanmälan. Däremot har vi fått en ny kompis i vår bur, som är jättesnäll. Vi tror han trivs med oss och vi trivs med honom. Han busar inte riktigt lika mycket som vi ännu, men vi håller på att lära honom och han verkar väldigt lovande…

Annars har det varit ganska lugnt på katthemmet, förutom att det finns fler katter där än det borde. Blogghjälpen brukar säga att om alla tog väl hand om sina katter skulle det inte behöva finnas nåt katthem. Då skulle vi kunna öppna kattpensionat istället. Där skulle man kunna lämna in sin katt när man skulle resa bort och hämta den när man kom hem. Men som det ser ut nu så är det inte möjligt. Katthemmet behövs för att ta hand om övergivna katter, som oss.

Varför ska det vara så? Varför kan inte alla ta hand om sina katter? I ett land som Sverige klarar sig inte övergivna katter när det blir kallt ute. Om man börjar mata en katt så blir vi vana vid att få mat. Om man sen kastar ut oss vet vi inte hur man ska göra för att bli mätt. Då blir vi sjuka och sen kan det gå väldigt illa när vintern och kylan kommer. Flera av våra kompisar har t o m dött. Så skulle det inte behöva vara.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravioli som ska skriva.

Sedan fotograferingen har vi mest pratat om hur vi ska göra när vi blir kändisar. Det är klart att allt blir helt annorlunda då. Ravelli tycker att vi som första åtgärd ska skaffa solglasögon och kepsar. Sen får vi se om vi behöver nån som hjälper oss med andra saker också. Vi vet ju ännu inte så mycket om hur det är att vara kändis, men vi lär oss nog snabbt.

Det är ju viktigt att man fortsätter att busa och ha kul också. Det är nästan viktigast, ja efter mat, bostad och nån eller några snälla människor som tar hand om oss förstås. Annars har man nog inte så kul. Då kan det kvitta att vara kändis.

Nu ska vi förbereda oss inför morgondagen. Ni vet väl att det är öppet hus här på Morabergsvägen 6 i Södertälje mellan 17-19 då? Sånt bör man inte missa. Ni kan gott tala om det för era kompisar också.

Och säg till dem att ta med såna där ategrafblock eller vad det heter också så ska vi skriva våra tassavtryck där.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det Ravelli som ska berätta vidare för er.

Ravioli berättade ju igår att vi blev fotograferade i Aftonbladet. Det togs en massa kort av oss och vi hade jättekul. Vi brottades i lådan bland annat. Nu kommer inte bilderna på oss att visas ännu, utan ni får vänta lite. Fast det gör man ju gärna när det gäller en sån sak.

När fotograferingen var klar tyckte blogghjälpen att vi skulle gå tillbaka in i vår bur. Men det tyckte inte vi. Vi hade helt andra planer. Det var jätteroligt att springa fram och kolla in på våra kompisar i de andra burarna. En del blev glada av att se oss, andra tyckte vi kunde gå in i vår bur.

Så småningom fick blogghjälpen tag i Ravioli och lyfte in honom i buren, men mig fick hon inte tag på. Det finns nämligen hyllor på väggen i rummet där vi sitter och de är ganska låga. Men jag kom under utan vidare så jag smet in där. Blogghjälpen fick ta en borste och fösa fram mig innan hon fick tag i mig. Då kramade hon mig och sa att vi var ena riktiga busar. Hi-hi.

Fast idag har det inte varit några fotografer här. Vi får se hur det blir i morgon. Nu är vi ju vana så det är inga problem om de kommer.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravioli som berättar. Nu har vi varit med om nåt ovanligt må ni tro. Dagen började precis som vanligt med mat, städning, tömning av toan och sånt som de som hjälper oss här brukar göra. Men sen!

Sen kom blogghjälpen och en annan snäll människa som ofta är på katthemmet in i vårt rum med två farbröder. De var från nåt som heter Aftonbladet. Det är en tidning som man kan köpa. De ville att vi på katthemmet ska testa kattsand. Sen ska de skriva om resultatet i Aftonbladet.

För att det skulle bli en riktigt bra artikel skulle de ta foton med katter och kattsand. Gissa vilka katter som valdes ut? Just det, herrar Ravelli och Ravioli. Vi fick komma ut ur buren och där hade man ställt fram en kattlåda med kattsand i som luktade jättegott. Vi hoppade in i lådan och sen tog en av farbröderna fram en svart sak som han satt framför ögonen och sen började det blixtra i rummet som det värsta åskväder. Fast det mullrade inget, så vi blev inte rädda.

I morgon berätta Ravelli mer

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Det är Ravelli som informerar er idag. Det har varit öppet hus idag, men det var inte så många som kom som vi hade hoppats. Blogghjälpen säger ju att vi måste ha tålamod, men det blir ju lite tjatigt att höra det jämt. Fast hon säger att det finns många katter som varit betydligt längre än vi på katthemmet som har fått jättebra hem. Så hon har nog rätt i alla fall.

Idag är det faktiskt också Djurens Dag, fast sen är det nåt som heter kanelbulle som tagit över den här dagen. Alla talar om Kanelbullens dag, medan nästan ingen talar om Djurens Dag. Mycket konstigt tycker vi. Vilket är viktigast?

Vi lekte i alla fall med den där konstiga pricken som blogghjälpen har med sig. Den är hur underlig som helst, den är nästan aldrig stilla så man kan fånga den. Flera av dem som skriver snälla kommentarer till vår blogg vet vad det där är för prick, men de säger att det är under deras värdighet att jaga den. Fast det kanske är annorlunda om man bor i ett eget hem där man har massa andra saker att leka med. Vi på katthemmet får ju ta de tillfällen som bjuds till att lattja. När vi får ett eget hem kanske vi också tycker det är lite knäppt att försöka fånga pricken.

Nu börjar en ny vecka. Vi hoppas att det blir vår vecka. Den veckan då vi får ett eget hem. Kan du hjälpa oss att få det?
Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Nu är det Ravioli som skriver dagens blogg. Idag har det inte hänt nåt särskilt. Vi ser att det regnar och är ruskigt ute. Både Ravelli och jag är glada att vi får vara inomhus och slipper springa ute hungriga och blöta. Det är många katter som inte har nånstans att ta vägen oavsett om solen skiner eller om det regnar och snöar. De är det synd om. Om de har tur kommer det nån snäll människa som tar hand om dem. I annat fall är risken stor att de inte överlever.

Det finns en del människor som inte tänker på det. Såna som skaffar en katt för att det är kul just för stunden. Sen händer nåt som gör att de inte vill ha kvar katten. Då slänger de ut den istället för att se till att det får ett annat hem. Hur slö får man vara, undrar vi.

Det är tur att inte alla människor är sådana. Det finns många, många som tar jätteväl hand om sina katter. Tyvärr har inte vi hamnat hos nån sån ännu, men snart är det vår tur säger blogghjälpen. Innan dess får vi i alla fall bo här på Södertälje Katthem där det är varmt och skönt och vi får god mat och snälla människor som gör sitt bästa för att vi ska ha det bra.
Men i morgon kan det vara dags! Då är det öppet hus mellan 15-17 på Morabergsvägen 6. Snälla, kom hit då och skicka hit ALLA era vänner och bekanta som kan och vill ta hand om en eller flera katter.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Ja, så var det jag, Ravelli, som skriver idag.

Nu sitter vi på katthemmet igen. Här är inte dåligt, men det kan ju aldrig bli samma sak som i ett eget hem med egna människor. En av de tidigare bloggarna skrev en gång att det borde vara lag på att varje människa har minst en katt som de tar väl hand om. Jag förstår inte vad justitieministern gör eftersom den lagen inte gått igenom ännu. Det är bråttom med den!

Igår fick vi ingen intresseanmälan. Blogghjälpen säger hela tiden att vi måste ha tålamod, och det försöker vi verkligen ha. Idag när hon var på katthemmet och jobbade hade hon köpt nåt som heter laserpekare. Det var en konstig prick som for runt, runt i buren och både jag och Ravioli gjorde vårt bästa för att fånga den, men den rackarn bara smet undan hela tiden. Men vi ska nog ta den, var så lugna. Blogghjälpen sa att det är bra att vi rör på oss, för det är lätt att lägga på sig lite när man inte har så stor yta att röra sig på. Det var därför hon skaffade den där apparaten så att vi inte blir tjocka.

På söndag har ni världens chans att träffa oss igen mellan 15-17 på Morabergsvägen 6D. Kom hit då och ta med er massor med kompisar som vill och kan ta hand om katter.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Nu är det min, Raviolis tur att skriva.

Nu vet ni ju att vi kom tillbaka till katthemmet eftersom vår matte blivit allergisk. Vi satt i våra transportburar på katthemmet medan matte skrev på en del papper. När det var klart grät matte jättemycket. Vi kunde inte trösta henne, för vi grät ju själva ännu mer. Sen gick matte och vi blev inburna till en bur.

Det kändes väldigt tråkigt att inte få bo kvar i sitt hem ännu en gång, men om matte blev sjuk av oss så fanns det ju inget val. Och den här gången kände vi ju att vi inte blev övergivna i alla fall. Nån tog ju hand om oss, även om det inte var matte.

Nu väntar vi bara på att en ny människa ska fastna för oss. Ju förr desto bättre. Om DU känner nån som kan, eller om du själv kan hjälpa oss, så åk till Södertälje Katthem bums, för det är öppet hus mellan 17-19 idag, och på söndag mellan 15-17. Jag hoppas vi ses då.

Ravioli