måndag 29 oktober 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Idag är jag både arg och ledsen.

Jag är arg för att det finns människor som behandlar sina katter illa. Jag är ledsen för att det finns katter som får lida för att människor inte tar sitt ansvar.

Häromdagen blev vi uppringda av nån som sett en katt som var väldigt mager och som gick och sökte kontakt med människor. Han behövde hjälp. De flesta människorna gick bara förbi. De hade bråttom och hade inte tid att hjälpa en katt. Det fanns viktigare saker i deras liv.

Men det fanns i alla fall en människa som såg att den här lilla katten vädjade om hjälp och som förstod att den inte skulle klara sig om den inte fick det.

De ringde till katthemmet. Vi hade, som vanligt, fullt. Men vi lyssnade och förstod att här fanns en liten kisse som inte hade många vänner i livet. Vi åkte iväg för att titta på katten. Personen som ringde gick och bar på honom, för han ville ge honom värme och trygghet, så mycket han kunde i väntan på katthemmet.

Vi såg direkt att den här kissen gått ute alldeles för länge utan att få den vård han behövde. Han mådde inte alls bra. Kanske var det därför han blivit övergiven? Det kostar ju pengar att gå till veterinären. Kanske tyckte hans människor att pengarna behövdes bättre på annat håll? Till semesterresa, cigaretter, nya kläder? Vad vet vi.

Genom några telefonsamtal lyckades vi ordna så kissen fick tak över huvudet och värme och mat. Han hade svårt att äta, men desto lättare att visa sin tacksamhet.

Idag fick vi åka till djursjukhus med honom. Han är i dåligt skick, men vi vill i alla fall försöka ge honom en chans. Det kostar en massa pengar. Pengar som den som ägt honom nog inte tyckte han var värd. Vi vet ännu inte om han klarar sig, men vi håller tummarna för honom. Han visar sin tacksamhet på det sätt en kisse kan. Hans vackra ögon tittar på oss med en blick som säger mer än ord. Han förstår att vi vill hjälpa. Han ställer sig upp på sina svaga bakben och lägger framtassarna om halsen på den från katthemmet som följt med honom till veterinären. Han förstår att han äntligen hamnat hos någon som inte kommer att överge honom. Kanske går det inte att göra honom frisk, men i så fall får han i alla fall värme och omtanke det sista som händer i hans lilla liv.

Vi håller tummarna för att ett under ska ske och att han inte blir en av de alldeles för många kissar som går under för att människor inte förstår att en katt är en levande varelse som har samma rätt som andra att få ett bra och värdigt liv.

23 kommentarer:

  1. Varma tårar rinner längs min nos, jag har sett det här så många gånger, hållit den där svaga tassen som med en sista skävning förmedlar kattens tacksamhet att någon äntligen sett - och smärtan i att det ofta är alldeles för sent! Jag ber och hoppas att för denna katt ska finnas ännu en tid i värme, trygghet och kärlek ändå! Så som det borde vara för VARJE katt! ♥ TassKram Wikki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wikki, jag tror vi alla som jobbar med övergivna katter känner igen oss från alldeles för många liknande fall. Tasskramar tillbaka.

      Radera
  2. Åh, nu måste jag hålla tassarna igen. Hårt, och länge, för den lille kissen. Hoppas, hoppas....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, gör det! Han behöver allt stöd han kan få.

      Radera
  3. Vi sänder alla värme och kärlek vi bara kan till denna katt <3
    Hela familjen håller tummar och tassar att han klarar sig... Om inte är vi i alla fall glada att han får tillbringa den sista tiden på jorden med snälla och kärleksfulla människor <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kattfamiljen, ju fler som stöttar honom desto bättre, tror jag.

      Radera
  4. Så mycket vi hoppas att det inte är för sent för den här lilla katten! Som det måste ha blivit för mitt syskon. Jag förstår inte att människor kan vara så hårdhjärtade. Att de bara kan lämna oss så där. Matte sitter med tårar i ögonen - och sen tittar hon på mig som ligger bredvid datorn och tittar tillbaks. Och så tänker hon på att för ett år sedan var jag i den där lilla kattens situation, då var jag bara 4-5 månader.

    Jag lever och mår bra - och både jag och matte hoppas innerligt att den här lilla hittekissen ska få leva, och snart också må riktigt bra. Det finns mirakel, det har vi själva upplevt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myse m fl, vi vet inte vad den här kissen varit med om tidigare, men den är inte ID- och redan där tycker vi att ägarna gjort nåt fel. Sen har vi inte heller hittat nån efterlysning som verkar stämma.

      Radera
  5. här i huset finns det åtta små tassar och 10 tår och 10 fingrar och alltihop håller vi massor för att den lilla ska klara sig!
    tur att det finns dom som tar sig tid och gör allt för att rädda ett litet liv,det är ju alla små och stora värda!

    kramar och nospussar till kissen och alla där ute som engarerar sig så,det är vi som tillsammans kan göra lidandet allafall lite mindre

    matte sari,skruttan och leon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sari, Skruttan och Leon, vi måste hjälpas åt, alla vi som bryr oss om de som har det svårt.

      Radera
  6. Fyjam vad arga och ledsna vi blir när vi läser om folk som överger sina djur, speciellt en som är sjuk. *gråter* Det är väl då om nån gång man skall ta hand om sin familjemedlem! Matte skulle aldrig kunna drömma om att överge Wilma fast hon har kostat massor av tusenlappar och försäkringen har slagit i taket så bara sista besöket kostade en bra bit över 10000:-
    Det är ju vår Wilma-gumma och man överger inte en familjemedlem! *stampar med tassarna* Vi håller alla tassar och tummar för att lilla hittekatten klarar sig och blir frisk!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, visst behöver man extra stöd när man inte mår bra. Förstår att matte aldrig haft en enda tanke på att överge Wilma trots att hon kostar massor med pengar. Hon är ju en levande familjemedlem.

      Radera
  7. FY JAM; och åter fyjam så gräsligt, nu blir både vi och matte urförb.... :( :(:(
    Tänk att det finns så idiotiska tvåbeningar som inte kan ta hand om sitt/ sina djur, GRRR
    Sådana ska INTE ha djur överhuvud taget!!!!
    Vad ledsen man blir.

    Hoppas innerligt att kissen kryar på sig, håller både tassar och tummar hårt.

    Tasskram till kissen i massor


    SvaraRadera
    Svar
    1. M, C, T, S, nä man undrar varför man skaffar sig ett djur om man inte har för avsikt att ta hand om det hela djurets liv.

      Radera
  8. Vi sänder så mycket styrka och spinnhealing vi kan till den stackars kissen. Vad som än händer nu, så får han i alla fall det tryggt och skönt i fortsättningen. Även om kanske fortsättningen inte blir så lång, så är det guld värt! Ingen av oss har löfte om i morgon, så det är viktigt att ha varma öron och tassar, mat i magen och bli klappad på IDAG!
    nosgos å gottisar till dig och till alla dina vänner
    Maurice & kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maurice & Kajsa, det är så klokt jamat av er. Vi vet inget om morgondagen och därför ska vi ta tass om varandra iDAG.

      Radera
  9. Så ledsna..håller alla tassar och tummar vi har.Hoppas..Skönt att han fick komma in och få kärlek, värme och omtanke.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, han hade nog inte orkat kämpa länge till, stackarn.

      Radera
  10. Mjau, det rinner tårar längs nosen när vi hör om den stackars kissen. Vi hoppas verkligen att han klarar sig och får uppleva massor med kärlek. *sniff*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, det hoppas vi också. Vi gör vad vi kan för att det ska bli så.

      Radera
  11. Vi håller allt som går att hålla och önskar så hårt att kissen klarar sig. Vilka kräk till människor det finns! Överge en familjemedlem som inte kan klara sig själv är så under all värdighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, ja värdighet och empati är tyvärr en bristvara hos alltför många.

      Radera
  12. Hej

    Hur har det gått med den lille sjuklingen?
    Xantippa

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...