Tillbakablick från Södertälje Katthems bloggkatter

En annan liten bloggkatt, som nog de flesta kommer ihåg, är Sotis. Han fick ett hem på landet tillsammans med 3 andra katter från katthemmet. Tyvärr trivdes inte lilla Sotis med livet på landet. Han rymde efter bara några dagar och syntes sedan inte till.

I torsdags fick jag meddelande om att han hade synts i närheten av gården. Jag åkte då ner med en kattfälla som vi ställde i ett vagnsskjul. På lördagen, när flera från katthemmet stod på loppmarknad i Trosa för att sälja saker och få in pengar till katthemmet, ringde telefonen. Sotis fanns i fällan!

Jag åkte då direkt de 5 milen till honom, men då jag kom fram hade man släppt ut honom ur fällan och han var så skärrad att det inte var möjligt att få in honom igen. Vi beslöt avvakta någon eller några dagar tills han lugnat sig. Han fanns ju i alla fall inomhus nu.

Igår kväll, efter öppet hus när jag var på väg hem, ringde telefonen. Man hade lyckats få in Sotis i en vanlig transportbur. Jag vände så snart jag kunde och åkte tillbaka till katthemmet. Efter nån timme kom Sotis och hans ägare till katthemmet. Jag bar in honom till karantän, där man gjort i ordning en bur till honom. Han var ganska orolig, men när de som jobbade i karantän kelat med honom började han spinna och äta och bli sitt gamla jag igen.

Idag var jag inne hos honom och gav honom lite godis och kelade också med honom. Han var som vanligt, kelig och jättesöt. Det var bara inte rätt miljö för honom att bo på landet. Nu får vi försöka hitta ett annat hem till honom.

För att avsluta med en solskenshistoria: Många minns väl Gullan. En jättesöt svart/vit kisse som var så rädd när hon kom till oss att hon fick ett stort stress-sår på halsen. Hon fick ett hem hos en fantastisk familj, som alldeles innan hade förlorat sin katt.

Tyvärr klarade inte Gulland flytten så bra. Hon gömde sig, for från fönster till fönster i villan och var väldigt nervös. Hon lyckades också rymma hemifrån och var borta några dagar innan man hittade henne. En stor sårig böld slog också upp på halsen, liknande den hon hade haft på katthemmet.

Många familjer hade nog kontaktat katthemmet och sagt att vi skulle ta tillbaka henne, vilket vi så klart hade gjort. Men inte den här familjen. De kontaktade en lokal veterinär, som sa att det bara var att avliva henne. Det var inget alternativ för den här familjen, så istället fick man tag på en person som hade en djuraffär i stan. Hon kom hem och tog tag i Gullan och tvättade hennes sår. Familjen ville inte ta till så hårda grepp eftersom de inte ville att hon skulle bli arg på dem.

Katthemmets hälsoansvarige och jag var nere hos familjen och tittade på Gullan vid två tillfällen. Hon blev något lugnare för varje gång, men var fortfarande orolig.

I påskas var jag ute på en längre bilresa. Under resan fick jag ett SMS: Hej Astrid, ville bara berätta att Gullan nu börjat gå ut genomkattluckan sedan en dryg vecka och att hon kommer tillbaka och går ut igen precis hur hon vill. Glad Påsk!

Gissa om man kände att påsken verkligen skulle bli glad?

Det blev en alldeles för lång blogg idag. Imorgon ska mina nya bloggkatter (ja, det blir två) presenteras.