söndag 27 juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu trodde vi knappast att det var sant det vi hade hört på morgonen. Efter en sån hemsk natt så fick vi världens bästa nyheter. Vi skulle inte bli avlivade, vi skulle få fortsätta leva hos våra grannar. Vi var så glada så vi visste inte vad vi skulle göra.

Vi började med att rusa fram till vår nya huse och buffade på honom. Jag tror han förstod precis vad vi sa, för han tog upp oss i famnen och sa: det är lika bra ni följer med hem på en gång. Matte väntar.

Våra tidigare människor plockade ihop de få saker vi hade där och gav till den vi från och med nu kallar husse. Sen sa de hej då, lite tamt till oss och sen följde vi med husse. Det verkade inte precis som om våra gamla människor vare sig var särskilt glada för vår skull eller ledsna över att vi skulle flytta.

Men några som var glada, det var vi det! Vi rusade in i vårt nya hus med husse efter. Matte kom ut från ett rum och stängde dörren efter sig. Hon förklarade att eftersom hon var allergisk fick vi inte vara i det rummet. Så böjde hon sig ner och klappade om oss. Vi kurrade som bara den.

Mer i morgon.

(Sen märkte ni väl att blogghjälpen fått värmeslag och skickade iväg bloggen innan den var klar?)

12 kommentarer:

  1. Vilken rar husse och matte ni fick! *klappar tassarna* Visst måste man buffa och kurra lite extra för så snälla människor. Det är verkligen varmt och kvavt nu. Hoppas att inte blogghjälpen blev alldeles utslagen av värmen, så hon orkar gosa lite med er också. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. Oj vad jag blir rörd. Fast lite orolig för fortsättningen. Kan ni inte blogga två gånger om dan? :-)

    SvaraRadera
  3. Helt otroligt vilken tur ni hade mer era nya människor. Tänk om det fanns fler som dem.

    SvaraRadera
  4. Vad härligt att ni fick följa med direkt! Verkar vara två riktiga raringar. Tyvärr har vi ju våra aningar om den där allergin..Nosbuff

    SvaraRadera
  5. Åh vad härligt att ni äntligen får gos och kärlek!
    Ge blogghjälpen lite uppmuntrande nosbuffar, vi har full förståelse i den här värmen!

    SvaraRadera
  6. Men Pelle och Trulsa, vilken himla tur ni hade som fick komma till era grannar som tog hand om er *FNISS*
    så snälla dom var.
    där ser ni, att det finns snälla tvåbeningar oxå, mjau.
    Dom ni bodde hos innan, verkade inte bry sig om eran vidare livsöden, men det tänker vi inte på nu, NU ska ni må jättebra framöver, maju.

    Kramtass till er båda

    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    http://katternasblogg.blogg.se/

    SvaraRadera
  7. Hej Findus, Isak och Rasmus. Ja, vi hade verkligen tur som hade så snälla grannar. Blogghjälpen verkar inte helt utslagen för hon kom in och gav oss godis ikväll igen.

    SvaraRadera
  8. Hej Xantippa. Det är tyvärr lite svårt för blogghjälpen att hinna blogga mer än en gång om dagen. Hon påstår att hon har en del annat att syssla med. Vi förstår inte vad det kan var som är viktigare än att blogga med oss, men så är läget.

    SvaraRadera
  9. Hej Sippo. Vi önskar att vet fanns kattiljoner människor som våra nya mattar och hussar. Men tyvärr gör det inte det. Vi får vara glada att vi bodde grannar med de här.

    SvaraRadera
  10. Hej Dui och Deco. Det var skönt att få flytta direkt. När man inte känner sig önskad är det inget roligt att bo kvar.

    SvaraRadera
  11. Hej Anonym. Nej, våra tidigare människor verkade inte sörja ihjäl sig över att vi flyttade. Vi tycker det är konstigt. Det tycker blogghjälpen också. Hon skulle sörja ihjäl sig om hennes katter inte kunde bo kvar hos henne säger hon.

    SvaraRadera
  12. Hej Alice. Blogghjälpen är glad för att alla förstår att inte hjärnan fungerar riktigt. Det gjorde den visst inte igår heller när hon svarade på kommentarerna för din försvann bara. Vi tycker det är jättemysigt med gos och hoppas det blir mycket sånt framöver.

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...