tisdag 22 juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Som ni förstår var det ganska många känslor som trängdes inom mig den kvällen. Förvåning, överraskning, nyfikenhet, glädje bland annat. Jag förstod ju att det gällde att vinna Trulsas förtroende. Hon var säkert lika rädd och vilsen som jag var när jag togs från mina syskon och hamnade här. Jag skulle verkligen visa henne att jag skulle hjälpa henne och bli hennes vän.

I början var det ju inte helt enkelt, det måste jag jama. Så fort jag närmade mig Trulsa kröp hon ihop och började fräsa. Inte så konstigt, allt var ju nytt och hon kände ingen i huset.

Efter några dagar började hon lugna sig. Visserligen kröp hon ihop när jag skulle tala med henne, men hon fräste inte. Det tog jag som ett gott tecken. Min strategi verkade lyckas, nämligen att ta det lugnt och ge henne tid.

På dagarna var jag ofta ute medan Trulsa fick vara inne. Hon var ju så liten ännu så det var nog bäst att hon inte var ute redan.

Jag berättar mer i morgon.

8 kommentarer:

  1. Så snäll du var som försökte göra så att Trulsa skulle känna sig tryggare. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är helt ofarligt att försöka trösta en skyggis. Ibland blir de ju så rädda att de börjar slåss. Fast det är ju inte deras fel. Väntar med spänning på fortsättningen.

    SvaraRadera
  2. Vilken klok katt du är´!Måste känts skönt att få en kompis även om hon var lite svårflörtad i början. Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Det verkar som om Trulsa behövde vänja sig vid er andra. Bra att du förstod det, för du hade ju varit med om samma sak. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  4. Så bra Pelle, att du försker ta hand om Trulsa
    eftersom ni båda har varit med om samma sak ungefär, mjau.
    Du verkar vara förståndig som hjälper trulsa.
    BRA tassat, *FNISS*

    Tass på er båda.


    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    http://katternasblogg.blogg.se/

    SvaraRadera
  5. Hej Sippo. Jag tycker det är en plikt att ta hand om små kompisar som behöver stöd. Det har jag förstått att du också tycker. Det är jättebra tycker jag, att man hjälps åt.

    SvaraRadera
  6. Hej Dui och Deco. Ja, hon var lite svårflörtad först, men det gick över ganska snabbt. Nu är vi jättekompisar sen länge.

    SvaraRadera
  7. Hej Findus, Isak och Rasmus. Även om jag inte hade varit med om samma sak hade jag förstått att hon var rädd att komma till en helt främmande miljö. Jag tror hon tyckte det var bra att få lite stöd av mig.

    SvaraRadera
  8. Hej Mimmi Chicko Tarzan Sessan. Man måste hjälpas åt, annars blir det så jobbigt. Vi hjälper varandra fortfarande må ni tro.

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...