torsdag 17 juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.



Där satt jag nu hos mamma och så kom en främmande människa och lyfte upp mig. Jag sprattlade och skrek att jag ville tillbaka till mamma, men människan bara sa att jag såg söt ut och så stoppade de in mig i en låda med dörr på.

Oj vad rädd och ledsen jag var. Det sista jag såg av mamma och mina syskon var att de tittade på mig i lådan och såg lite ledsna ut. Sen bars jag ut till nåt de kallade bil. Sen den dagen tycker inte jag om bilar.

Efter en lång stund stannade bilen. Man öppnade en dörr och så bars jag ut och in genom en annan dörr, till ett hus. Där öppnade de dörren till lådan och jag fick gå ut. Det var ju i alla fall bättre än att sitta i lådan i en bil.

Jag började nosa runt lite. På ett ställe luktade det mat. Jag gick fram och nosade på den, men jag var inte hungrig. Jag måste undersöka vart jag kommit innan jag hade ro att äta.

Mer i morgon.

8 kommentarer:

  1. Usch vilken hemsk upplevelse att bli kattnappad på det där viset. *morrhårsdarr*

    SvaraRadera
  2. Oj vad spännande det skall bli att få höra fortsättningen! *tassar otåligt fram och tillbaka*

    SvaraRadera
  3. Vad du måste undra vad det är för ställe du har kommit till! Det gör vi med. Då har man inte riktigt tid med mat, innan man har kollat läget. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  4. Så läskigt! Förstår att du var jätterädd och undrade var du hamnat. Nosbuff

    SvaraRadera
  5. Hej Sippo. Ja, det var ingen trevlig upplevelse. Hoppas ingen annan katt behöver uppleva samma sak.

    SvaraRadera
  6. Hej Alice. Ja, du må tro att vi har mycket att berätta. Vi har knappt börjat än...

    SvaraRadera
  7. Hej Findus, Isak och Rasmus. Nej, det är svårt att koncentrera sig på mat när det är så mycket annat man måste ta reda på. Det var riktigt kämpigt i början.

    SvaraRadera
  8. Hej Dui och Deco. Ja, jag var verkligen jätterädd. Ensam och övergiven som jag kände mig.

    SvaraRadera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Även om det fortfarande känns tungt för blogghjälpen att leva utan Sara så vet vi alla att livet m...