Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.
När jag tittat mig omkring ett tag så märkte jag ju att det var ganska mycket att kontrollera. Det fanns flera rum och förstås nya människor som jag måste bekanta mig med.
Sedan jag gått runt ett bra tag började jag bli både hungrig och trött. Jag gick tillbaka dit där det hade luktat mat. Åt lite grann och letade sedan reda på min toalåda.
Sen lekte matte lite med mig, men eftersom jag inte kände henne så bra då, så var jag lite rädd och vågade inte riktigt leka loss.
Efter att ha undersökt lite till av huset bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Mina människor hade redan gått och lagt sig. Jag hittade en plats i en soffa där jag la mig. Innan jag somnade tänkte jag på mamma och mina syskon. Jag saknade dem. Tänk om jag hade haft dem, eller åtminstone nån av dem här. Det skulle ha känts mycket bättre. Men det skulle nog bli bra så småningom, tänkte jag. Sen somnade jag första kvällen i mitt nya hem.
Men lille vän då, hälsar husse. Han sitter och suckar framför skärmen när jag läser högt för honom. Många nosbuffar till dig.
SvaraRaderaVad modig du var som tittad runt och åt och fixade lådan. Svårt att sova själv när man är van vid sällskap. Nosbuff
SvaraRaderaOj, vad mycket nytt på en gång! Vi förstår att du gärna haft lite sällskap hemifrån. Kurr och burr.
SvaraRaderaJag: Chicko, känner igen mig i det du säger här, jag gick oxå runt och nosade lite här hemma innan jag förstog att detta KANSKE skulle bli mitt hem. Sedan letade jag efter vart toalådan fanns ngn stans, OM det nu skulle finnas ngn sådan här, *Fniss* Jodå min nya kompis visade mig runt lite här hemma och talade om vart toalådan fanns,så det ordnade sig till slut, mjau
SvaraRaderaTassen tass till er
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
http://katternasblogg.blogg.se/
Oj vad modig du var! Det tog ett par dagar innan jag vågade mig på att nosa runt.
SvaraRaderaStackars dig som fick somna alldeles själv, det är aldrig kul att känna sig övergiven.
*tröstbuffar*
Hej Sippo. JAg tror både du och din husse förstår ganska bra hur jag hade det i början. Känns tryggt när nån förstår.
SvaraRaderaHej Dui och Deco. Ja, ni förstår nog också att det är svårt att plötsligt bli ensam. Det var jobbigt och tråkigt.
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Det var jättejobbigt att vara ensam. Det är en bra sak med katthemmet, det släpper inte iväg katter ensamma om de är vana vid att ha sällskap.
SvaraRaderaHej Chicko. Du hade i alla fall en kompis som visade dig. JAg hade inten kattkompis alls. Det var jätteläskigt att inte ha nån att rådfråga.
SvaraRaderaHej Alice. Nä, det är verkligen inte kul att bli övergiven. Hoppas det aldirg händer mig igen.
SvaraRadera