Hej, det är Jenny och Majsan på Södertälje Katthem.
Som du säkert förstår var det inte roligt att bo i ett hem där man inte kände sig önskad. Jag tyckte det var trist varenda dag, men samtidigt var jag rädd för vad som skulle hända. Vi katter är ju vanedjur och inte så förtjusta i förändringar.
En dag ringde i alla fall matte igen och talade med någon om att katten skulle få bli inlämnad för omplacering. Jaha, nu fanns det plats. Redan nästa dag placerades jag i min transportbur och bars ut i bilen, och så bar det iväg.
Jag var jätterädd och ledsen hela tiden i bilen. När den stannade bars jag in i ett hus jag aldrig varit i. Jag kände genast lukten av andra katter och undrade vart jag kommit.
En snäll tjej tog emot matte. De började tala om Södertälje Katthem och att de skulle ta väl hand om mig. Sen fick matte skriva på nåt som hette överlåtelsehandlingar. Det betydde att det nu var katthemmet som ägde mig, inte matte. Sen tittade matte lite på mig där jag satt i transportburen, sen gick hon.
Jag bars in i ett annat rum som hette karantän. Där fick jag mat, en egen toa och egna dynor att ligga på. De satte in hela transportburen i min bur så att jag inte skulle känna mig alltför vilsen i den nya miljön. Usch, vad tråkigt det kändes. Jag längtade hem. Jag önskade att mina människor skulle ångra sig och komma på att de saknade mig och komma och hämta mig. Men det gjorde de inte.
Mer i morgon.
Majsan
-1.jpg)
Tänk att hon inte sa hej då ordentligt heller. Förstår att du tyckte det var konstigt och läskigt. Nosbuff
SvaraRaderaDin stackare. Jag blir lite blöt om nosen när jag läser din berättelse. Man verkligen känner hur ensam och ledsen du var. *torkar en tår* Men jag måste återigen jama att du hade tur som inte behövde gå helt hemlös. Tänk också på att det inte är katthemmet som äger dig, utan du som låter katthemmet ta hand om dig tills du valt ut din nya familj. Hundar har ägare, vi har tjänare. *stor svanskram*
SvaraRaderaHej Dui och Deco. Nej, det var som om hon bara tyckte det var skönt att bli av med "problemet". MaAjsan
SvaraRaderaHej Sippo. Oj, vad bra att du sa det där. Det ska jag komma ihåg! Majsan
SvaraRadera*sniff* Vi blir lite sorgsna när vi läser om matte som gick iväg så där. Vi hade också varit ledsna och rädda om vi råkat ut för samma som du. Kurr och burr.
SvaraRaderaHej Findus, ISak och Rasmus. Det är nog inte så svårt att sätta sig in i hur det känns att vara oönskad. Men blogghjälpen säger att det hjälper jättemycket att ha andra som kurrar och håller tassarna för en. Majsan
SvaraRaderaTänk att det ska vara så svårt för en del att förstå att man inte kan lämna kattungarna bara för att sommaren är slut! Precis som kattensippo sa så är äger inte katthemmet dig du är bara där och mellan landar. Från eländet till ditt nya paradis. Håller tummarna för att det kommer snart.
SvaraRaderaKramar från Helena, Mysis och Krypto.
Hej Helena, Mysis och Krypto. En del människor verkar helt enkelt knäppa. Jag skulle aldrig överge mina människor. Majsan
SvaraRadera