Katten Jenny berättar

Hej, det är Jenny och Majsan på Södertälje Katthem.

Nu var jag alltså utanför det där främmande huset med två främmande tjejer. Jag bars in och träffade ytterliga en främmande tjej som hälsade både på de tjejer jag hade med mig och på mig.

Tjejerna fick skriva på ett papper, sen kramade de om mig och önskade mig lycka till och sa att de var ledsna att de inte kunde ta hand om mig.
Sen la de över mig i den nya tjejens knä.

Hon kramade mig också och bar in mig i en bur som hette karantän. Där fanns det flera katter i andra burar, men jag fick inte träffa dem. Senare förklarade nån för mig att alla som hamnar i karantän kan vara sjuka och då får man inte träffa dem för då kan det smitta. Det lät väl bra, men jag kände mig inte sjuk, jag hade bara lite ont i magen.

När jag varit en stund i min bur kräktes jag. Det var väl både spänning och det jag ätit förut som gjorde att jag mådde illa. Tjejen som satte mig i buren sa att det var inte konstigt att jag spydde. Du har ätit kolapapper, träbitar, frigolit, grus och jag vet inte vad sa hon. Ja, vad skulle jag äta när det inte fanns nån kattmat där familjen övergett mig?

Så småningom blev jag i alla fall bra i magen. Jag fick också lite stick i pälsen och en dag kom en farbror som hette Veterinär (konstigt namn) och stack mig i pälsen så jag somnade. När jag vaknade hade jag lite ont igen och ett sår på magen. De sa att jag hade kastrerats. Jag förstod ingenting men de andra katterna sa att det var bra.

Sen fick jag flytta ut i en större bur och träffa andra katter. Bland annat en som hette Majsan. Det ska jag berätta mer om i morgon.

Jenny