Katten Jenny berättar

Hej, det är Jenny och Majsan på Södertälje Katthem.



Ni som läst vad som hänt mig hittills förstår att jag blev rädd när tjejerna sa att de måste göra nåt med mig. Sedan min familj flyttade hade jag ju tyvärr inte bara haft trevliga erfarenheter av människor. En del kan vara väldigt elaka mot oss katter. Jag vet inte vad det är för fel på dem.

Men nu hände i alla fall det att en av tjejerna tog fram en lite låda som hon satte för örat, sen började hon prata. Inte med kompisen utan med nån annan. Jag hörde att hon sa: men KAN ni inte ta emot henne direkt, vi vet inte vad vi ska göra med henne annars. Sen dröjde det en lång stund, så sa hon men jättebra, tack, vi kommer med det samma.

Sen lyfte hon upp mig och gick mot bilen, men då tyckte jag det verkade så läskigt så jag försökte göra mig fri och sticka iväg. Men hon höll ett fast grepp om mig och sa till den andra tjejen du får köra så håller jag i katten eftersom vi inte har nån bur.

Så satte de sig i bilen och jag satt i knät på den ena tjejen. Det var ganska läskigt både att åka bil och att inte veta vad som väntade.

Efter en stund kom vi fram till ett hus. Jag kände inte igen mig alls. Vad var det här för hus? Vem bodde här, och vad skulle jag göra här?

Det var bara några av alla frågor som snurrade runt in min lilla skalle. Ni får veta mer om det i morgon.
Jenny