torsdag 7 januari 2010

Katten Jenny berättar



Hej, det är Jenny och Majsan på Södertälje Katthem.

Ni kanske kommer ihåg från igår att det till slut kom två snälla tjejer till sommarstugeområdet där jag blivit övergiven? Den ena tjejen satte sig i sin bil och åkte till affären för att hämta mat till mig, för de såg att jag var alldeles utsvulten. Efter en, som jag tyckte jättelång stund kom hon tillbaka. Då hade hon med sig en påse som hon öppnade.

Det luktade så gott, så gott så jag tror aldrig jag känt en så god lukt. Jag tyckte det tog en evighet innan hon fått fram nåt av innehållet, men när hon väl fått det åt jag så fort jag bara kunde och bad om mer. Det fick jag också.

Under tiden jag åt hörde jag hur tjejerna diskuterade vad de skulle göra med mig. Hon kan ju inte överleva här sa den ena. Nä, men tyvärr kan jag inte ta hand om henne sa den andra. Inte jag heller sa den första. Men nåt måste vi ju göra sa de båda två.

Jag undrade så vad de hade tänkt sig. Jag hade ju hört hemska historier om hur de tog livet av katter som ingen ville ha. Skulle det bli mitt öde också? Oj, vad rädd jag blev.

Mer i morgon
Jenny

6 kommentarer:

  1. Förstår att du var livrädd "tröstartass" Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Vilka snälla tjejer! Såna borde det finnas mer av. Fast jag förstår att du var rädd också. *tröstarbuff*

    SvaraRadera
  3. Vilka gulliga tjejer som bjöd på mat. Men otäckt så klart att inte riktigt veta vad de tänkt ta sig till med dig. Har man hört läskiga historier känner man sig rädd, förstås.

    SvaraRadera
  4. Hej Dui och Deco. Ja, alla katter tror jag förstår hur jag kände, och många människor också. Jenny

    SvaraRadera
  5. Hej Sippo. Det borde finnas många, många fler som de där tjejerna. Och mycket färre av de där dumsnutarna. Jenny

    SvaraRadera
  6. Hej Findus, Isak och Rasmus. Det är klart man blir rädd när man inte vet vad som väntar. Tycker inte man borde behöva vara rädd, men så är det ju. Jenny

    SvaraRadera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Ibland känner jag för att bara berätta nåt väldigt kort.  Ibland kan det vara kort och tråkigt, ib...