söndag 3 januari 2010
Katten Majsan berättar
Hej, det är Jenny och Majsan på Södertälje Katthem.
Igår berättade jag ju lite om min bakgrund innan jag kom till katthemmet första gången.
Eftersom varken matte eller husse ville ta hand om mig hade jag nu blivit ett problem istället för en katt som de tyckte om. Jag förstod ingenting, jag blev bara ledsen. Om man flyttar eller skiljer sig eller skaffar barn – måste man då göra sig av med katten? Det är alldeles obegripligt tycker jag.
Jag vet att många katter i såna situationer blir utkastade. Det tycker jag är hemskt och jag förstår inte hur man kan göra så. Jag skulle aldrig kasta ut mina människor, inte ens om jag mot förmodan skulle tröttna på dem. Då skulle jag annononsera eller vad det heter, efter ett annat hem åt dem.
Nu gick det inte riktigt så illa för mig, men tillräckligt för att jag skulle bli både rädd och olycklig. En dag hörde jag matte ringa ett telefonsamtal och fråga om de kunde ta emot en katt för omplacering. Det lät konstigt tyckte jag. Var det jag som skulle omplaceras? Vem skulle jag då hamna hos?
I alla fall hörde jag att den som matte talade med sa att det var alldeles fullt men om de ville kunde de få ställa sig i kö. Det sa hon att hon ville. Så frågade hon hur lång tid det skulle ta. Det skulle ta minst några veckor. OK sa matte, då försöker vi vänta.
Jag berättar mer i morgon.
Majsan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kattsons One-Liners
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?
-
Hej, det är Isadora på Södertälje Katthem. Idag är jag arg igen. Nu är det inte på nån kattägare, utan på människorna på Mallorca. EU ha...
-
Hej, det är Emil på Södertälje Katthem. I morgon är det dags för ÅRETS JULMARKNAD! Det är förstås den här på Södertälje Katthem vi jamar ...
-
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?
FY! Men antar att man ska vara tacksam för att du inte blev utslängd! Suck! Tasskramar och uppmuntringsbuffar
SvaraRaderaJag håller med Dui & Deco. Du hade tur i oturen. Tänk om du bara blivit utkastad. *ryser* Fast jag förstår att du blev ledsen när dom inte ville ha kvar dig. Jag skulle bli jätteledsen om husse inte ville ha mig längre. *sniff*
SvaraRaderaVi kan verkligen inte förstå din matte. Men på något konstigt, bakvänt sätt gjorde hon kanske det bästa hon kunde för dig när hon ringde. *suckar* Det var verkligen inte du som blivit ett problem utan människorna som hade problem, försök tänka så.
SvaraRaderaHEj Dui och Deco. Ja, det är allt en konstig värld om man ska behöva vara tacksam för att man inte bara blir utslängd. Ibland är det verkligen svårt att förstå hur det står till. MAjsan
SvaraRaderaHej Sippo. Det verkar ju dessbättre som om din husse inte har några planer på att kasta ut dig. Trots allt är väl de flesta kattägare snälla mot sin katter, men det finns ju undantag. Synd att jag skulle råka ut för ett av dem. Majsan
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Blogghjälpen säger också att det ialdrig har varit jag som var problemet, bara att jag blev ett offer får såna som hade problem. Majsan
SvaraRadera