lördag 30 januari 2010

Katterna Jenny och Majsan berättar



Hej, det är Jenny och Majsan på Södertälje Katthem.

Igår hade vi ju allvarliga och tråkiga nyheter att förmedla. Nu har blogghjälpen sagt att vi inte skriver mer om detta, utan vi ska se om nån som jobbar på katthemmet kanske gör nåt, men det är deras sak. Därmed inte sagt att vi ska glömma att sånt här förekommer. Vi ska fortsätta kämpa mot sånt så mycket vi kan.

I morgon är det öppet hus igen och Jenny och jag har beslutat att från och med i morgon börjar vi nedräkningen på riktigt. Alltså nedräkningen som gäller vår flytt till vårt blivande, permanenta hem i Otterbäcken. En del människor köper ju kammar och bryter av en pinne för varje dag, men vi har ingen kam och sen blir det lite svårt att räkna dagarna också. Vi vet bara att det inte är så långt kvar nu tills vi ska åka. Blogghjälpen har lovat att se till att vi blir resklara i tid. Hon ska också vara här och lämna ut oss när vi åker, för hon vill krama oss innan vi åker.

Det känns bra tycker vi. Och vad spännande det kommer att bli. Tänk bara att åka bil så långt. Vi har sagt att vi nog ska tala om får vår matte att vi egentligen inte tycker om att åka bil, men vi säger det bara i början på resan. Sen ska vi nog sova så vi är utvilade när vi kommer fram. Då blir det mycket att göra för oss.

Fast först hörs vi i morgon förstås.
Majsan och Jenny

10 kommentarer:

  1. Jag blir så rörd av att läsa om hur ni ser fram emot flytten, men vad alla på katthemmet kommer att sakna er!

    SvaraRadera
  2. Käraste sötnosar! Vi vet att katter inte tycker om att åka bil... förutom Conny då, men han är ju lite udda - hihi!... så vi skall göra allt vi kan för att er hemresa från Södertälje till Otterbäcken skall bli så bra som möjligt. Och vi längtar efter att få krama om er, pussa er på nosarna och tala om hur välkomna ni är till oss!

    Nospussar från sr. Carina, er nya matte.

    SvaraRadera
  3. Förstår att ni längtar SÅÅÅÅ mycket. Vad spännande det ska bli och tur för oss att vi kommer att få veta hur det går för er eftersom klosterkatterna har en egen blogg. Hoppas att ni fått lite extra gott idag! Tasskramar och Nosbuffar

    SvaraRadera
  4. Oj så spännande. *svansdarr* Jag är så förjamat glad för er skull! Vi hjälper också till att räkna dagar, för att vara riktigt säkra på att ni inte missar den stora dagen. Husse säger förresten att han nästan blir lite tårögd när han tänker på att blogghjälpen ska krama hejdå till er. Fast bara nästan hävdar han. *host*

    SvaraRadera
  5. Allt kommer nog att bli jättebra, bara den där bilresan blir avklarad först. Men ni har ju så förstående matte, så resan blir nog inte så jobbig. Vi hoppas förstås att få höra mer av er på klosterkatternas blogg. Vi har redan sett fina bilder på er där! Kurr och burr.

    SvaraRadera
  6. Hej Xantippa. Vi tror också att många kommer att sakna oss här, framför allt blogghjälpen. Men samtidigt är hon jätteglad för vår skull för både hon och vi tror att vi kommer att få ett jättebra hem.

    SvaraRadera
  7. Hej sr Carina. Vi känner oss så trygga när du skriver hur du ska ta hand om oss. Vi längtar jättemycket till nästa söndag. Tasskramar och nosbuffar från Jenny och Majsan

    SvaraRadera
  8. Hej Dui och Deco. Ja det kommer bli jättekul att komma till vårt nya hem. Och visst är det bra att matte också bloggar så vi kan fortsätta berätta vad som händer med oss.

    SvaraRadera
  9. Hej Sippo. Blogghjälpen säger att delad glädje är dubbel glädje, så vi kan svansdansa alla tre. Bra att ni hjälper oss att hålla räkningen till stora avresedagen. Den får vi inte MISSa.

    SvaraRadera
  10. Hej Findus, Isak och Rasmus. Vi tror också bilresan kommer gå bra, fast vi måste ju tala om för matte först att vi inte precis gillar den. Det hör liksom till. Men sen räknar vi med att sova lite innan vi kommer fram. Det är jättesnällt av matte att hon redan lagt ut bilder av oss på sin hemsida. Vi känner oss så välkomna i vårt nya hem.

    SvaraRadera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?