tisdag 19 januari 2010
Katterna Jenny och Majsan berättar
Hej, det är Jenny och Majsan på Södertälje Katthem.
Nu har vi legat och funderat hela natten och nästan hela dagen hur vi ska förbereda oss för flytten och vår nya tillvaro som klosterkatter. Vi vet ju inte riktigt vad det innebär att vara klosterkatt, så vi tänkte att vi kanske skulle börja studera klostrofobi. Vi vet inte riktigt vad det är, men vi tyckte det lät som om vi skulle kunna lära oss det. När vi berättade det för blogghjälpen sa hon att vi kanske inte var helt rätt ute, men att vi kan fundera vidare. Eller också kan vi bara koppla av och glädja oss åt att vi kommer att få ett nytt, jättebra hem.
Hon trodde inte det skulle ställas några krav på oss att vi skulle veta hur man uppför sig som klosterkatt. Det lär vi oss nog så småningom. Hon tror att våra nya mattar kommer att älska oss precis som vi är.
Vi har frågat oss hela dagen hur vi kunde ha sån tur till slut. Nu längtar vi bara till den 7 februari då vi får åka hem. Eller kanske snarare till den 8 februari då vi redan är hemma, för själva bilfärden är ju inget vi katter tycker så mycket om i regel. Men det ska nog gå bra det också.
I morgon ska vi berätta mer om vad vi tänkt på.
Jenny och Majsan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kattsons One-Liners
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?
-
Hej, det är Isadora på Södertälje Katthem. Idag är jag arg igen. Nu är det inte på nån kattägare, utan på människorna på Mallorca. EU ha...
-
Hej, det är Emil på Södertälje Katthem. I morgon är det dags för ÅRETS JULMARKNAD! Det är förstås den här på Södertälje Katthem vi jamar ...
-
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?
Jag är ju också jättespänd på att ni ska få komma till ert nya hem. Tänk så spännande! *svansdansar* Så tror inte jag att Imma kommer att köra så hårt med er. Hon har fullt upp med att lära killarna att veta hut. *buffar*
SvaraRaderaSå glada vi blir! *torkar glädjetårar* Ni förtjänar verkligen att äntligen få lite tur. Tänk så spännande att träffa nya mattarna och de andra katterna. Kurr och burr.
SvaraRaderaTror att de kommer bli bra vad ni än gör! Klosterkatterna och deras mattar verkar var mycket kloka! Tasskram
SvaraRadera*fnissvoff fnissvoff'
SvaraRaderaNu ska jag som är vovve vara bessermisser....ursäkta...
Ni ska nog lära er om klostrologi.
Jag MISStänker att klostrofobi betyder klosterskräck, och DET önskar jag er inte alls.
*vift vift vift*
Må ni få det bästa möjliga, kissar små. Det verkar finnas stora möjligheter till det!
Ni kommer inte att bo så värst många mil bort från där jag skuttar runt.
*vift vift vift*
Trassla pälsboll
Hej Sippo. Ja det är nog så som du säger. Vi tror att vi kommer att komma bra överens med alla i vårt nya boende. Vi har tänkt att vi ska hjälpe Imma att få fason på killarna så hon får lite avlastning.
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Det är snällt att ni tycker vi förtjänar lite tur, och inte så lite heller skulle vi vilja jama. Det ska bli jättekul.
SvaraRaderaHEj Dui och Deco. Vi har också förstått att både våra nya matter och kattkompisar är snälla som vill oss väl. Vi ska också vara jättesnälla. Det är vi alltid.
SvaraRaderaHej Trassla. Nej, vi förstod när vi hade talat med blogghjälpen att det blev lite tokigt med våra studieplaner. Vi trodde att det hette så att och det var läran om hur man lever i ett kloster, men så var det vist inte. Vi har nog beslutat att vänta med studierna tills vi är på plats. Då är det lättare att se vad vi behöver lära oss.
SvaraRaderaKära flickor! Tänk inte på studier nu - det kommer när ni fått bo in er här hos oss. Jag tar det tass för tass, jamar om allt ni behöver veta och stöder er så gott jag kan. Det viktigaste för en klosterkatt är att vara snäll och förstå sig på att trösta tvåbeningar som inte mår bra... det är vår viktigaste uppgift vid sidan av bönerna för djur som har det svårt. Välkomna skall ni vara! önskar Imma, abbemissa.
SvaraRaderaHej Imma. Vad skönt att höra.Nu kan vi BARA njuta. Det var länge sedan. Det känns skönt att du finns där och kan berätta för oss hur det går till hos er. Det är ju olika i alla familjer. Snälla är vi redan, det kan blogghjälpen intyga. Vi kan trösta tvåbeningar också för vi om några vet hur det är att vara ledsna. Fast det är vi inte nu när vi ska få ett kanonhem.
SvaraRadera