
Igår var det ju öppet hus här. Det var många besökare, men tyvärr ingen som fastande för mig. Blogghjälpen sa att alla katter måste vänta på just sin tur och att jag kommer att få ett bra hem, bara vi har tålamod. Hon ska inte sluta hjälpa mig förrän jag har ett nytt hem. Det känns bra.
Gårdagens blogg slutade ju med att jag blev fångad i den där buren med dörr. Jag blev vettskrämd när dörren smällde igen, mest för att jag oroade mig för Gnutten och Gosan som ju inte var med i buren. Men efter en liten stund öppnades dörren, inte så mycket att jag kunde smita ut, men tillräckligt för att människorna skulle kunna sätt in Gosan till mig. Jag slickade henne, men var fortfarande orolig för Gnutten. Fast då öppnades dörren igen och in kom Gnutten. Då slickade jag honom också, sen började jag äta av maten de ställt in i buren. Den smakade jättegott och jag åt upp alltihop.
Människorna som stod utanför buren sa till varandra: undrar när den där kraken fått mat senast, sen öppnade de dörren igen och gav mig mera. När jag ätit upp det också var jag mätt och jag började undra vad som skulle hända nu. Skulle vi sitta i en bur resten av våra liv?
Jag berättar mer i morgon.
Gullan