fredag 24 juli 2009

Katten Gullan söker vidare efter ett hem




Hej, det är Gullan på Södertälje Katthem.


Som jag berättade igår har jag en gång haft ett eget hem. Det var lite si och så med mat, men för det mesta fick jag i alla fall äta och blev klappad. Men jag växte upp, som alla kattungar gör. Jag märkte på olika sätt att jag inte var lika önskad längre.

En dag fick jag helt enkelt inte komma in längre. De skrek åt mig och sa åt mig att försvinna. De sa att de inte ville ha en massa kattungar, det var nämligen så att jag skulle ha ungar. Då, när jag behövde dem som mest fick jag inte komma in längre. Jag var utslängd, fick ingen mat och inget kel. Att leta efter mat på egen hand när man är van att få mat i ett hem är inte så lätt. Försök själva får ni se. Jag var jämt hungrig.

I morgon ska jag fortsätta berätta om när jag kom till Södertälje Katthem. Det är ingen rolig historia, men om man berättar hur jag, och många andra katter har haft det, kanske en del människor fattar att de ska vara snälla mot sina djur och ta hand om dem.

Gullan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blogghjälpen har ordet

Så sitter man här igen med känslor som sticker iväg åt alla möjliga håll.  Varken Stina eller Mario har haft ett riktigt hem nån gång. Det m...