Igår berättade jag lite om hur jag har haft det innan jag kom till Södertälje Katthem. Jag blev alltså utkastad från mitt hem när det visade sig att jag skulle ha ungar. Det var kallt och regnigt den dag jag födde Gnutten och Gosan. Som ni förstår är man lite tagen efter det och jag var både trött, rädd och hungrig. Jag visste inte hur jag skulle kunna ge dem ett bra liv helt enkelt.
Jag hade inget val annat än att ge mig iväg för at försöka hitta nåt att äta så jag skulle kunna ge mina ungar mat. Under tiden försökte jag gömma dem så gott jag kunde i en buske. När jag gav mig iväg var det nån som kastade grus på mig. Det gjorde jätteont både i kroppen och på annat sätt. Jag lyckades i alla fall rota fram lite mat på baksidan av en restaurang som jag kände till. Sen sprang jag tillbaka till ungarna som nu hade vaknat och blivit hungriga igen.
Nästa gång jag sprang iväg för att hitta mat var det en människa som såg mig och som försökte locka mig till sig. Hur det gick får ni veta mer om i morgon.
Gullan
-1.jpg)
*ryser* Jag känner kalla kårar längs svansen när du berättar sånt där hemskt. Väntar med stor spänning på fortsättningen.
SvaraRaderaHej Sippo. Ja, det är så både jag och många av mina kompisar har haft det. Dumma och fega människor finns det alldeles för många av. Det är inte särskilt modigt av en människa att ge sig på en liten katt. Tur att man kommit till ett stäle där det finns snälla människor också. Nu återstår bara att hitta den eller de snälla människor som vill ta hand om just mig. Gullan
SvaraRaderaÅhh stackare!
SvaraRaderaGråter i hjärtat. Men du kommer att få det bra du med.
Många purr till dig.
Hej Anonym. Jag hoppas också att jag kommer att få det bra. Hoppas bara att det inte dröjer så länge. Fast det går mycket lättare att vänta när man vet att många stöder en. Det betyder jättemycket för mig. Gullan
SvaraRaderaHej Anonym. Jag hoppas också att jag kommer att få det bra. Hoppas bara att det inte dröjer så länge. Fast det går mycket lättare att vänta när man vet att många stöder en. Det betyder jättemycket för mig. Gullan
SvaraRadera