Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

När vi bott en tid under den där busken mamma hittade började det ju spritta i benen på oss. Visserligen var vi inte så stadiga - men väldigt nyfikna. Vi började göra små utflykter när mamma var ute och letade mat.

Vi förstod inte hur farligt det var innan det kom ett gäng unga tvåbeningar som tyckte de skulle lyfta upp oss. Eftersom mamma varnat oss sprang vi för livet tillbaka till busken. Det var nog tur, för de räckte in in till oss.

Liknande saker hände fler gånger och några gånger fick de tag i oss. Andra gånger kastade de saker efter oss. Vi var väldigt rädda för dem

En dag kom det fram en tvåbening till busken  som satte sig ner och lockade på oss. Vi fräste alla fyra åt henne. Den här tvåbeningen sa att hon skulle hjälpa oss. Hon lovade komma tillbaka.

Det tyckte vi verkade jätteskumt. Vad hade hon för planer tro? Skulle hon också "göra sig av" med oss?

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag ju att våra människor skulle "göra sig av" med oss. Först blev inte vi ungar så jätterädda, för vi förstod inte riktigt vad det betydde, men när vi tittade på mamma förstod vi att det inte var nåt bra. Hon försökte ändå se lugn ut för vår skull, men vi började nog ana ett och annat.

Nästa dag tog våra människor lådan, bar ut den, gick lång, långt bort. Sen stjälpte de ut oss som om vi var sopor som skulle kastas. Det var nog så de såg på oss också.  Sen gick de därifrån med lådan. Inte ens den fick vi behålla.

 Mamma tog oss i nackskinnet och bara oss till en buske i närheten. När hon fått in oss alla fyra där jamade hon åt oss att vi måste ligga stilla och tysta. Hon måste gå och leta mat åt sig själv så hon hade nåt att ge oss.

Mamma gick. Vi började bli hungriga och pipa. Som tur var kom mamma tillbaka efter en stund. Vi fick mat och somnade. Mamma gav sig iväg igen för att leta mat.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår bodde vi i en låda när jag var riktigt, riktigt liten. Människorna vi bodde hos såg aldrig glada ut när de tittade på oss. De hade inte snälla ögon, tyckte jag. Jag undrar förresten om de var glada eller snälla nån gång.

Det var tur att vi hade mamma som skyddade oss och gav oss mat. Hon själv fick nog inte mycket att äta för hon var väldigt mager.

En dag hörde vi att våra människor sa att det skulle "göra sig av" med katterna. Vi visste inte vad det betydde då. Det kändes aldrig bra när de bestämde sig för att göra något. Den här gången var inget undantag.

Jag fortsätter i morgon.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu är det meningen att jag ska presentera mig. När man gör det ska man berätta vem man är. Jam, vem är jag?

Jo, jag, min mamma och mina syskon hade ett hem en gång. Jag var väldigt liten då, så jag minns inte så mycket. Min mamma, som flyttade till katthemmet med oss, sa att det nog var bättre om jag inte mindes så mycket från den tiden.

Men vissa saker kommer jag ihåg i alla fall.  Det var aldrig nån som gosade med oss. Tvärtom, fnös de när de fick se oss. Precis som om det var vårt fel att vi fanns. Vi hade ju inte bett att få komma till världen. Dessutom tycker jag att alla har rätt att vara välkomna, även om jag är väl medveten om att det inte är så.

Vi fick bo i en låda. Det var väl OK om tvåbeningarna hade visat att vi var välkomna att bo i lådan.

Men så var det inte...

Katten Pauline på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Pauline och bor på Södertälje Katthem.

Jag har pluggat bloggkunskap en tid nu. Min lärare heter Micke. Han och hans bror Molle fick ett toppenhem i lördags. Men de visste innan att de skulle flytta så Micke sa åt mig för en tid sedan att jag skulle bli hans efterträdare på bloggfronten. Jag blev jättenervös.


Jag är inte så modig av mig och när Micke sa så där blev jag alldeles dallrig. Men han jamade åt mig att jag måste börja bli en framåt katt, annars kommer det dröja jamarlänge innan jag får ett eget hem

Det är klart att jag som alla katter, vill ha ett eget hem, så jag började fundera och till sist kom jag fram till att Micke nog hade rätt. 

Det är nog jag som ska bli bloggkatt efter Micke.  Fast jag undrar förstås om jag klarar av det lika bra som mina företrädare? Jag är ju fortfarande lite blyg, nämligen. Nåjam, jag gör så gott jag kan så får ni se om det duger.

Blogghjälpen har ordet

Så har två kompisar fått ett toppenhem igen.

Micke och Molle kom till katthemmet efter att husse blivit sjuk och ingen ville ta hand om katterna. Tyvärr är det vanligt att såna katter får somna in, men den här gången hade Micke och Molle tur.

Vi lyckades ordna plats åt dem på katthemmet. Två alldeles fantastiska katter. Välvuxna, en aning överviktig (ursäkta, Micke och Molle) , supersociala. Det kom många besökare på öppet hus, men ingen "såg" Micke och Molle. I vissa människors ögon hade de nämligen ett fel: de var svarta.

De verkade trivas ganska bra ändå på katthemmet, men längtade förstås efter ett eget hem, som alla katter nog gör.

Så en dag kom en tjej till öppet hus. Hon "såg" Micke och Molle. De pratade med varandra. Vi gjorde hembesök och konstaterade att hemmet var mer än godkänt.

Men matte hade en liten hamster hemma, Ludde.  Han mådde inte riktigt bra, och matte ville inte stressa honom genom att ta hem två för honom nya bekantskaper.

Sånt måste man både respektera och beundra. Men så kom matte på att hon kunde göra en nätdörr in till Luddes rum. Då fick han vara ifred och Micke och Molle skulle ha mer än tillräckligt med utrymme ändå.

Så bestämdes det att killarna skulle få flytta hem som igår.

På kvällen la matte ut bild nr 1. Där ser man hur de undersöker sitt nya hem.

Idag har matte lagt ut bild nr 2. Där sitter en av killarna på sin innätade balkong och tittar ut! Kan man bli gladare än att se en sån bild?

Som alla katter stjäl de en bit av ens hjärta, men de ger tillbaka det på nåt annat sätt. Jag önskar att varje katt får att toppenhem. Jag är övertygad om att Micke och Molle nu fått sitt.

I morgon ska vi börja följa en annan katt på katthemmet. Vi får se hur länge det dröjer innan den katten hittar sitt för-alltid-hem. Hoppas det inte dröjer länge. Följer ni med på den resan också?

Micke berättar om en spännande dag!

 Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Oj, oj vilken dag det har varit. Vi vaknade halv 4 i morse. Vi tänkte att det är bäst att vara beredda på att matte kan komma tidigare än hon sagt.  Våra burgrannar jamade åt oss att vi nog kunde sova några timmar till, för matte skulle inte komma förrän klockan 11.

Vi slumrade väl till lite då och då, men rätt som det var vaknade vi och tyckte vi hörde eller såg nåt, eller så ville vi kolla packningen så vi inte glömt nåt.

Det är mycket att tänka på när man ska flytta.

Sen kom morgonpatrullen och städade och gav oss mat. Vi åt lite för vi visste ju inte hur lång resan hem var. Det kunde ju hända att vi skulle resa i flera timmar.

När morgonpatrullen var klara satt vi vid burdörren och väntade. Och väntade. Och väntade.

Blogghjälpen var på Svekattmöte så hon var inte här, men vår snälla hälsoansvariga kom till sist. Sen dröjde det lite till och DÅ... hörde vi en bekant röst - MATTE!

Hon satt in två transportburar i vår bur. Vi gjorde en snabb undersökning av dem. Sen jamade vi att de verkade OK och gick in i var sin.

Sen skrev matte lite papper och så kom hon och hämtade oss! Vi bars ut till en brummis. Som tur var tog det inte så lång tid för oss att komma hem.

Vi kan fortfarande inte förstå att vi nu är i vårt för-alltid-hem! Vi tror att matte kommer hjälpa oss berätta hur vi har det snart.

Under tiden vill vi tacka alla som följt och stöttat oss. Ni är guld värda. Utan ert stöd känns det mycket jobbigare att vara katthemskatt.

Vi hörs!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Jahajam, då var det dags för sista natten med gänget. Vi kommer festa med kompisarna i natt. Ingen idé att försöka sova tror vi. Molle (undre bilden) jamar att han kommer ligga på packningen hela natten så ingen tar nåt. Men det tror vi inte nån gör, för på vårt katthem är alla snälla.

Annars har jag sista tassen vid 2 saker nu i helgen: först är det styrelsemöte i SVEKATT både lördag och söndag. Därför kan inte blogghjälpen vara med när vi åker i morgon, men det kommer rapporter till henne från oss som hon kan skiva om i morgon.

Sen på söndag är det Hittekattens Dag! Det kommer hända mycket spännande på vårt katthem då. Loppis, Lotteri, kaffe/saft med bröd, tipspromenad för barnen och sist men inte minst - förevisning av katter. Fast vi kommer inte vara här då!

 Håll tummar och tassar för oss i morgon!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Så därjam, nu har man avverkat sitt sista Öppet Hus! Det gick bra, det kom många snälla besökare och vi  konstaterar att det inte bara är vi som får flytta snart, utan även många av våra kompisar.

Det känns jamarbra.

Nåt annat som känns jamarbra är att matte var här idag också och hälsade på oss och sa att vi inte skulle vara oroliga. Allt går som planerat.

Balkongen är innätad, leksaker till oss är utspridda i huset och Luddes (vår hamsterkompis) dörr är klar.

Tänk, nu är det bara en hel dag kvar på katthemmet! På lördag kommer matte. Tyvärr kan inte blogghjälpen vara här när vi åker, för det är möte hela helgen i SVEKATT, men vår snälla hälsoansvariga som ska lämna ut oss, har fått noggranna instruktioner hur allt ska gå till, så vi rapporterar så klart.

Fast först ska vi ha ett blogginlägg som vanligt i morgon!

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Idag har vi jobbat med riktigt svåra saker. Vi kommer ju att flytta till vårt nya hem på lördag. Det betyder att vi har torsdag, fredag och delar av lördagen på oss att planera allt. Det låter kanske som om vi har gott om tid, men det är mycket som ska hinnas med på den tiden. 

Mest orolig är jag förstås över att matte ska vara försenad på lördag. Men jag tror och hoppas att hon längtar lika mycket efter oss som vi efter henne och vårt hem.

Sen är det ju det där med min efterträdare. Det är inte så lätt att bli bloggkatt, ska ni veta. I morgon till exempel, är det öppet hus. Vem tror ni ska ordna med det? Jo, bloggkatten.

På söndag är det både öppet hus och Hittekattens Dag. Vem tror ni ska ordna med det? Jo, bloggkatten. Oh då har jag flyttat, så då får min efterträdare ta tass om allt. Men det kommer h*n att fixa! Bara h*n får stöd av er.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Trots att vi själva har nåt att glädja oss åt, är vi ledsna idag.

 Vår burkompis, Kerstin skulle kastreras idag. När vettisen började operationen såg hon att hon hade fullt med tumörer i magen. Det var så illa att hon rekommenderade att Kerstin skulle få somna in. Det är inget vår vettis rekommenderar i första taget, men när vi fått veta hur illa det var höll vi med henne och Kerstin kom aldrig tillbaka från vettisen.

Ibland tror man att om en katt bara kommer till ett No-Killkatthem så är allt bra. Men inte ens vi, som verkligen gör allt för att våra katter ska få det bra, kan göra så att svårt sjuka katter blir friska.

Vi katter kommer ha en minnesstund för Kerstin ikväll när volontärerna gått för kvällen. Vi kommer jama till henne i katthimlen att vi ses så småningom.

Vi tänker på dig, Kerstin!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Oj, oj. Nu måste jag nog ta det lite lugnt.

Först har jag och Molle provpackat allt vi ska ha med oss. Det känns bra. Vi tror att allt får plats.

Sen har jag också ordnat med mitt sista styrelsemöte för katthemmet. Det var nog tur att jag var med, för det är mycket för min efterträdare att ta tass om direkt.

I helgen är det t ex möte i SVEKATT.  Det måste jag så¨klart instruera efterträdaren om. På söndag är dessutom Hittekattens Dag. Då ska vi ha öppet hus med loppis, kaffe och lotteri samt en tipspromenad för barnen.

Ni kommer väl då?

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus igen. Förut, innan vi fick intresseanmälan och träffade vår matte, var vi lite ledsna när det blev öppet hus. Det var ju sällan nån som såg oss.

Blogghjälpen har hela tiden tyckt att det var konstigt, för hon har sagt hela tiden att vi är jättemysiga. Hon har också sagt att vår människa kommer och att det är bättre att vänta lite extra så att det blir rätt människa.

Nu har vår rätta människa kommit, och plötsligt är det jamarkul med öppet hus. Hon planerar som bara den för vår hemkomst. Först ska hon fixa en dörr till vår lilla kompis, Ludde. Matte vill att vi alla 3 ska ha det bra och eftersom Ludde inte mår riktigt bra ska vi inte störa honom. Han är en hamster.

Sen har hon både ritat och  och byggt ett nät på altanen. Meningen är att vi ska få sitta där och titta på fåglar och annat som rör sig utanför om vi vill. Det ska bli jamarkul.

Oj, vad vi längtar tills vi ska åka hem.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Idag känner jag att jag kan koppla av lite grann, men inte alldeles förstås. Jag ska lära min efterträdare hur man ordnar med Öppet hus. För min och Molles del blir det sista öppet hus på en söndag i morgon.

Det känns både pirrigt, lite nervöst och jamarkul! Sen är det bara ett öppet hus till att ta tass om - sen bor inte vi kvar på katthemmet om allt går som planerat.

Vår matte är väldigt snäll, inte bara mot oss. Hon tog med en arbetskamrat till katthemmet häromdagen, och hon ska bli omtasstagen av en av våra kompisar! Tänk om alla gjorde så.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Nu är det fredag igen. Då är det flera snälla människor här och tar hand om oss.  Det är oftast samma gäng varje fredag. Fast ibland är nån av dem borta - det tycker vi inte om!

Nåjam, huvudsaken är att de är här för det mesta.

Nu har jag börjat lära upp min efterträdare. Vi har en vecka på oss att plugga. Det är mycket att lära sig och dessutom måste varje bloggkatt tillåtas ha sin egen profil.

Men vi klarar det! Nu först ordnar vi med öppet hus på söndag för våra kompisar som ännu inte har nån intresseanmälan. Det blir ett bra sätt att trimma in nästa bloggkatt.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Numera blir det bara kuliga dagar. Förut har jag tyckt att öppet hus mest var till för mina kompisar. Nu vet jag att det är till för oss också! Det känns jamarbra.

Idag har matte varit här. Hon hade med sig en filt till oss. Men den la sig vår burkompis Kerstin på! Fast vi blev inte arga på henne. Hon kan få låna den lite grann. Vi har ju annat att glädjas åt, men det har inte Kerstin ännu. Fast vi tror inte det dröjer länge innan hon får ett eget hem hon också.

Nu måste vi börja planera för flytten. Som ni förstår blir det mycket att stå i. Vad ska packas, hur ska det packas, när ska det packas o s v. Man kan ju inte packa ner sånt som man behöver in i det sista innan flytten.

Men Molle och jag kommer diskutera detta och det kommer säkert bli bra.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Idag har det varit riktigt läskigt här på katthemmet ska ni veta. I flera sekunder faktiskt.

Det var så här: blogghjälpen kom gående i kattsalen med nån grön lapp i handen. Jag har sett såna gröna lappar förut och vet att det står BOKAD på dem. Lapparna sätts på presentationerna på oss katter som sitter på burarna, när ett hem blivit godkänt.

Oftast går de ju förbi oss med de där lapparna - men inte idag!

Blogghjälpen satte en BOKADlapp på Molles presentation! Det var då jag höll på att få hjärtstillestånd. Men sen tittade hon på mig och sa titta Micke, jag har en lapp till dig också!

Så satte hon den andra lappen på min presentation!

Vi har träffat vår snälla matte flera gånger, men hon har en liten hamster där hemma som inte mår så bra. Hon har trott att den ska bli stressad om vi flyttar in, men nu har hon bestämt att det kommer ordna sig även om vi kommer. Och vi tror också det kommer gå bra. Vi är ju snälla, båda två.

Nästa lördag flyttar vi! Det blir lite tid att lära upp efterföljaren med andra jam.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Eftersom jag ju är ganska intresserad av politik, som ni som läste bloggen igår märkte, så tänkte jag bara tillägga en sak idag.

Flera tycker ju att våra djurskyddslagar är rätt OK. Men då tycker jag att man ska se det mot bakgrund av att många andra länders djurskyddslagar är katastrofalt dåliga. I den jämförelsen blir ju våra lagar bra, men jag tycker inte alls att det räcker.


Vi djur är levande varelser och vi ska behandlas med kärlek och respekt. Det ska jag jobba för när jag blir heltidspolitiker. Nu hinner jag ju inte med så mycket politik, eftersom jag är bloggkatt. Det tar ju också mycket tid.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Vet ni att det snart är val i Sverige? Jag har förstås tänkt mycket på  vem jag ska rösta på. Det är inte lätt. SVEKATT har gjort en sammanställning   på vad de olika partierna har för planer för djurskyddet efter valet.

Det är få som ger några klara, framåtblickande besked. Många tycker att det är bra som det är. Andra  tycker t o m att vi är bäst.

Om det är så blir jag orolig. Med så många katter, mer än 100 000, som är hemlösa, finns det ingen som helst anledning att vara nöjd.

Vi måste helt enkelt kämpa för alla som inte har ett bra liv!

Katten Micke på Södertälje KAtthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Idag har det varit många på besök på öppet hus. En snäll tjej var inne hos oss också. Vi vet inte om det är vår matte, men vi hoppas. Inget är bestämt ännu.

Jag är i alla fall glad över att vår kompis Pelle  har kommit hem från ett äventyr. Han har varit borta mer än ett dygn. Hans människor har varit väldigt oroliga. Det hade de inte behövt vara om de frågat mig, för jag vet så klart var han har varit och vad han har gjort. Men som vanligt har vi katter tystnadsjamsplikt, så jag jamar inget.

Pelle och hans människor är nämligen väldigt viktiga för oss på Södertälje Katthem. De är jamarfina på att ta hand om våra skyggisar, som plötsligt blir tryggisar hos dem. Det var hos dem Stellan och Gloria bodde innan de fick sitt egna hem, och nu senast har de förvandlat Hagbard och Asta till tryggisar. Hagbard har redan fått ett eget hem, och kanske är ett eget hem i faggorna även för Asta.

Pelle har hjälpt dem mycket, liksom Pelles människor. Vi håller tassarna för Asta och alla oss andra katter på Södertälje Katthem.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Oj vilken kul dag det varit. Det har varit många människor här. Tyvärr var det ingen som fastnade för oss idag heller, men vi har tittat på många besökare.  De har inte fått gå in i burarna och hälsa på oss idag, för det har stått öppet ända ut på gatan, och man vill inte att vi ska smita ut och försvinna.

Loppisen har i alla fall gått jamarbra och många har fikat, ätit grillkorv och köpt lotter och vunnit saker.

Blogghjälpen har varit inne hos mig sedan loppisen var slut. Vi jamade lite, men jag hade inte så mycket tid med henne, för precis när hon kom in kom jag på att jag var jamarhungrig, så jag fick lov att gå till matskålen och äta.

Hon talade lite med Molle och vår burkompis Kerstin istället. Hon är också väldigt trevlig, fast vi umgås inte så mycket. Tror hon mest ligger och tänker på att hon vill ha ett eget hem, precis som vi andra.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Ibland är blogghjälpen lite rolig. Fast bara lite.

Det är nämligen så att hon sagt att både mina och min bästa kompis Molles ögon ser ut som solar. Ni ser Molle på den undre bilden idag. Inte kan väl ögon se ut som solar?

Fast - kanske har hon lite rätt ändå? Nåjam, själva tycker vi att våra vackra pälsar är vår största tillgång, jam förutom att vi är väldigt trevliga och snälla förstås.

I morgon har vi ordnat med jättefin loppis här på katthemmet. Det är första gången jag ordnar nåt sånt. Jag har fått hjälp av flera snälla människor. Jag har bara behövt jama om hur de ska göra, så har de gjort det.

Förutom loppis med många fynd, finns det kaffe med jättegott kaffebröd, lotteri med jamarfina priser, och om vädret tillåter även grillad korv med bröd. Och sist men inte minst - ni får träffa oss katter! Vi börjar kl 13.

Det kan ni väl inte missa?

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Tänk, man hinner knappt bli varm i pälsen som bloggkatt innan man blir tjendis i Länstidningen i Södertälje!

Reportern och fotografen fick en sak om baktassen - det är inte Molle, min bor och bästis på bilden - det är JAG, Micke som blogghjälpen håller i famnen.

Men det gör inget att det står att det är Molle, vi behöver ju båda ett gemensamt hem.

Idag har jag ordnat med öppet hus.  Ganska många besökare, men ingen som var intresserad av oss.

På lördag har jag nästa uppdrag. Jag ska för första gången ordna med loppis, kaffe med gott bröd (enligt tvåbeningarna alltså), lotteri och, om vädret tillåter, grillad korv.

Det blir mellan 13 och ca 16. Ni som inte bor alltför lång ifrån kommer väl?

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Som ni kanske minns kom det människor med burar för att hämta oss. Vi var tveksamma eftersom vi inte visste vilka de var, men hur det nu gick till, så satt vi i var sin bur, min bror och bästis Molle och jag.

Vi bars ut ur vårt hem, ut i en brummis som for iväg en bit. Sen bars vi in på "katthemmet". Vi märkte genast att det var snälla människor som jobbade där. Alla ville oss väl, gav oss mat, städade våra lådor och hela buren och gosade med oss när de hade tid.

Efter bara några dagar förstod vi att vi kommit till ett ställa där vi inte behövde vara rädda för att bli avlivade. De sa till oss att här skulle vi få stanna tills vi hittar ett nytt, bra hem. Det känns jamarbra!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Som alla förstår blev vi jätteglada när vi förstod att vi inte skulle avlivas, utan få komma till katthemmet. Visserligen hade vi aldrig varit där och vi visste inte riktigt vad det innebar, men vi tänkte att om det hette katthem måste det väl bo katter där och vi utgick från att vi skulle bli omhändertagna.

Under flera dagar kom det nån och gav oss mat och tömde våra toalådor. Vi tänkte att det var tur att vi hade varandra. Vi tänkte också på alla ensamma katter i vår situation. De som fick sitta alldeles ensamma och vänta.

Nåjam, om man vet att man väntar på nåt bra, går ju det mesta. En dag kom det en människa med två burar. Hon tyckte vi skulle gå in i dem. Men vi var lite tveksamma. Tänk om det här var nån som inte alls skulle ta oss till katthemmet!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Som ni kanske kommer ihåg ringde  människorna som inte visste var de skulle göra av oss till katthemmet. Vi lyssnade som bara den på vad som sas.

Vi kunde inte höra vad den som ringdes upp sa, men när samtalet avslutades sa den som ringde OK, men då kan vi avvakta så blir det en plats åt dem så fort det går?

 Molle och jag tittade på varandra. Fanns det en chans att vi skulle få leva? Det verkade faktiskt så.

Människan som ringt trodde inte att vi förstod vad som hon sa till kollegan, men vi förstod visst att hon sa så här: de har ingen plats direkt, men de ska försöka ta in de här katterna så fort som möjligt. Då slipper vi åka och avliva dem.

Sen åkte de ifrån oss. Då utbröt värsta rejset! Vi dansade, hoppade, jamade, sprang hit och dit och bara jublade. Vi skulle få leva!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Först ska jag berätta att katten som blogghjälpen hittade ihjälkörd igår hämtades av Djurambulansen idag och kördes till djursjukhuset. Det visade sig att katten var ID-märkt. De har nu kontaktat ägaren som är informerad om vad som hände. Så alla ni - tänk på att ID-märka och registrera er katt!

Nu ska jag fortsätta berättelsen om mig och min brorsa Molle.

När människorna ringt flera samtal och ingen kunde ta hand om oss, kom en av dem på att ringa till katthemmet. Den andra sa att det inte var nån idé, för det är så många katter som behöver hjälp och det är sällan det finns nån plats. Men det är värt ett försök i alla fall, sa den ena.

Så ringde de. Vi lyssnade allt vi kunde. Våra liv hängde ju på vad som sas i det samtalet.

Jag fortsätter i morgon. (Om nån undrar varför bloggen är så sen idag beror det på att blogghjälpen varit ute på kattjakt och fångat in en stackare som legat en hel dag ute på en lång trädgren i en sjö och inte vågat gå i land. Nu är den i alla fall i säkert förvar).

Blogghjälpen gör ett inlägg idag

Blogghjälpen gör ett ovanligt inlägg idag:

Körde på väg 57 mellan Björnlunda och Södertälje ikväll. Strax efter jag passerat första rondellen till Gnesta, sett från Mariefred/Björnlunda. fick jag se en påkörd katt mitt på vägen i mötande fil. Jag fortsatte fram till nästa rondell, vände och åkte tillbaka. Det visade sig att katten var död, men inte alldeles kall ännu så olyckan hade nog hänt strax före 19. Jag ringde Djurambulansen som lovade åka och hämta den. Under tiden svepte jag in katten i en blå handduk och bar bort den från vägbanan och la den vid kanten. Den hade ett ljusgrönt, lite glittrigt halsband på sig, men jag kunde inte se nåt telefonnummer. Hoppas den är chip-märkt så ägaren kan kontaktas.

 Vi vill givetvis att ägaren till katten ska få vetskap om vad som hänt. Eftersom den hade ett halsband tror vi att den också har nån som saknar den.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att vår husse blev sjuk och hämtades och fick åka till sjukhus.

Människorna som kom till oss sedan kände vi inte. De sa bara att de måste göra nåt med katterna. Det var vi, det.

De ringde några samtal och frågade om de som svarade kunde ta hand om två katter. Det var det ingen som kunde.

När de ringt flera stycken suckade de och sa vad ska vi göra? Här kan vi ju inte lämna dem.

Sen sa den ena det värsta vi hört i våra liv: vi får väl åka till veterinären med dem och låta dem somna in.

Vi hörde allt. Vi förstod. Vi var jätterädda. Vi var jätteledsna.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Idag ska jag börja med att presentera mig. Jag heter alltså Micke och jag bor på Södertälje Katthem tillsammans med min bror och bästa kompis Molle. 

Innan vi kom hit hade vi ett hem. Det var vi och husse. Det kom rätt mycket andra människor också, men de brydde sig inte så mycket om oss.

Efter en tid blev husse tröttare och tröttare. Det kom hem andra människor som sa att husse måste åka in på sjukhus. Då blev vi oroliga. Vi ville inte att nån skulle åka nånstans.

Men en dag kom de och hämtade husse. Nästa dag kom det människor till lägenheten igen. De sa till varandra "Vad ska vi göra med katterna? Det är väl ingen som tar hand om dem?"

I morgon ska jag berätta vidare.

En katt på Södertälje Katthem berättar

Hej, jag heter Micke och bor på Södertälje Katthem.

Det är jag som ska bli ny bloggkatt här. Egentligen var det meningen att jag skulle börja blogga efter Daimien som bloggade innan Samie kom tillbaka. Men när Samie redan hade varit bloggkatt innan han fick komma hit igen, tyckte jag det kändes fel att inte han skulle få återuppta bloggen, så då jamade jag att jag väntar tills Samie fått ett hem igen. Nu har han ju fått det, som många av er vet.

Jag fick lära mig mycket av Samie. Vi är nog ganska olika som typer, men vi har mycket gemensamt också.

Samie sa att det var viktigt att jag började berätta min historia från början. Det ska alla bloggkatter göra, sa han.

Eftersom jag haft tid att tänka på hur jag ska skriva, tänkte jag börja i morgon och berätta min historia. Den skiljer sig väl inte så mycket från många andra bloggkatters, men jag hoppas ni vill följa mig ändå.
 

Blogghjälpen har ordet

Så har ännu en liten hjärtetjuv lämnat katthemmet - och oss som jobbar där.

Samie kom ju till katthemmet tillsammans med sin syster, Samantha. De hade blivit dumpade alldeles vid en hårt trafikerad väg. Än idag undrar jag om meningen var att det skulle förolyckas.

Som tur var blev det inte så. De kom till katthemmet. Samantha satt sina 2 veckor i karantän, men fick sedan flytta ut i kattsalen och fick snart ett eget hem.

Lilla Samie hade lite besvär med magen och fick därför stanna i karantän. Han utvecklade en nästan överkattlig teknik att smita ut ur buren. Även om man var beredd på detta, så gick det inte att stoppa honom. Han skulle ut och kolla läget överallt.

Det tog ett tag innan vi kom på vad felet var - maten! Med ett specialfoder blev han snabbt frisk. Han fick flytta ut i kattsalen också.

Konstigt nog dröjde det innan nån blev intresserad av just honom, men en dag fick han flytta till ett nytt hem. Efter några veckor där fick han en liten kompis, en kattunge. Det tyckte han var kul.

Efter ytterligare några veckor blev matte allergisk. Man kontaktade katthemmet och berättade att kattungen skulle få ett nytt hem, men inte Samie. Jag har fortfarande svårt att förstå detta. Hur kunde man ta kattungen men inte Samie? Nåja, jag är ju som jag är. Jag tror inte jag skulle kunnat ta bara den ena.

Samie kom i alla fall tillbaka till katthemmet. Lika gullig, busig och tillgiven som tidigare. Han tog upp bloggandet igen och var lika engagerad som han varit innan han flyttade. Hans ögon fanns alltid där det hände nåt. Gick man in till honom dröjde det inte många sekunder innan man hade honom i knät. Där kunde man sitta länge och jama med honom.

Antagligen var det nån mening med att han kom tillbaka. Jag tror det hem han fått nu är precis det hem denne lille herre ska ha. Jag tror han kommer ta kommandot i hemmet omgående, på sitt charmiga sätt. Matte och husse verkar helt införstådd med att det är kattens villkor som gäller.

Visst känns det tomt utan Samie, men meningen är ju att han och alla andra katter ska få sitt för-alltid-hem. Jag tror Samie fått det nu.

I morgon ska en ny katt presentera sig. Hoppas ni stöttar även den kissen tills h*n för ett eget hem?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har jag minsann lurat er ordentligt!

Igår var det ju en så sorglig dag och jag hade tråkiga saker att berätta. Men livet tassar vidare ändå. Idag har jag nåt riktigt roligt att berätta.

Jag har åkt hem! Joooo, det är sant!

Det började med att matte och husse var på öppet hus igår. Det blev störtkära i mig och jag i dom.

Så idag bestämde sig blogghjälpen för att för en gångs skull göra nåt vettigt.  Hon gjorde nämligen hembesöket för mig på dagen. Sen bestämdes det att matte och husse skulle hämta mig halv fyra.

Jag hade så klart fullt upp hela tiden med att packa och jama hej då och lycka till åt mina kompisar. Som ni kanske ser var jag särskilt noga med att packa ner filten som jag fått av blogghjälpen. Den tycker jag om att ligga på.

Klockan tre kom matte och husse - men ingen blogghjälp. Jag fick vänta i kattiljoner timmar innan hon äntligen dök upp. Då var klockan kvart över tre.

Hon kom in i min bur och lyfte upp mig och kramade mig. Då kurrade jag. Sen viskade vi vissa saker till varandra och så satte hon ner mig på golvet. Jag gick genast in i buren och blogghjälpen stängde dörren.

Matte och husse hade redan skrivit på avtalet och så var det klart för avfärd.

Häromdagen sa blogghjälpen att hon tyckte det var så synd om mig för alla mina tre kompisar i buren hade fått intresseanmälningar, men inte jag. Och idag har jag åkt till mitt för-alltid hem! Visst är livet konstigt ibland?

Matte och husse har lovat berätta hur det går i mitt nya hem om ett tag. Men det sista husse sa innan vi lämnade katthemmet var "det här kommer gå bra!".

Tack alla ni som stöttat mig. Nu hoppas jag ni aldrig mer behöver stötta mig, men ni hjälper väl mina kompisar som är kvar på katthemmet?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag är jag ledsen. Jag har just läst att Gustavs syster Piff har lämnat oss, helt oväntat.

Matte är förstås jätteledsen. Hon har skrivit så fint om Piff i bloggen. Gustav är förstås också påverkad av vad som hänt och måste hämta sig innan han samlat sig och börjar berätta om sitt liv igen.

Vi förstår det och vill bara säga till matte, Gustav och Puff att vi tänker på er! En dag är den värsta sorgen över och man minns de roliga och trevliga stunderna. Men innan dess är det en jobbig period för alla som mister en älskad vän.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Puh! Vilken dag! Och jag som hade tänkt ta semester idag. Ha! Nä, nä, nä! Semester är det minsta jag haft.

Det började med att det kom snälla människor som skulle hjälpa till att ta upp kattsand som legat ute under vår trapp.

Jag hade planerat både hur det skulle tas upp och var det skulle läggas. Trodde det var en enkel match för de som jobbade sedan.

Oj, så fel jag hade.

Som tur var låg jag i min bur och kontrollerade allt (bild 1). Jag såg direkt att nån semester var det inte jam om. Inte idag i alla fall.

På bild 2 skulle blogghjälpen ta en bild på mig igen. Plötsligt hände det nåt och jag var tvungen att vrida på huvet, så bilden blev lite suddig.

 Nåjam, det gick bra med sandsäckarna till slut.



Jag hade precis lagt mig tillrätta för att vila lite (bild 3).

Då! Plötsligt kom det in andra tvåbeningar.


De hade med sig en stor apparat som de skulle hänga upp på väggen.

Jag var så klart tvungen att ta tass om dem också.

Innan jag visste jamet av började det låta som bara den. Blogghjälpen sa att den inte var nåt farligt (bild 4) utan de skulle bara borra ett hål i väggen-

Det visade sig att de skulle göra så vi fick lite svalare på katthemmet. Det behöver vi i och för sig, men det är så klart jobbigt att ha så här mycket att göra på en och samma dag. Särskilt som man egentligen skulle ha semester.

Men det gick bra det också och till slut fick jag äntligen vila lite (bild 5).

Nu ska jag ha semester hela natten! I morgon tar jag tass om öppet hus som vanligt! Välkomna då.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie

på Södertälje Katthem.

Idag  tänkte jag att ni skulle få se en bild till från gårdagens konferens som blogghjälpen och jag hade.

Här ser ni hur jag funderar över ett knepigt ärende. Givetvis kom jag på en bra lösning när jag tänkt färdigt.

I morgon kommer det snälla människor hit och arbetar. De ska forsla upp en massa säckar med kattsand. Säckarna väger jamarmycket, ungefär som 6-7 katter! Fast de tycker nog inte det är lika mysigt att bära sandsäckar som katter.

Jag tar så klart tass om allihop.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus. Jag brydde mig inte så mycket om det idag. Jo, det är så klart att jag ordnade allt för öppet hus, men sen kallade jag in blogghjälpen på ett möte.

Bilden från mötet är kanske inte så tydligt, men för att vara blogghjälpen som blixtrade får man vara nöjd.

Ni kan i alla fall se att vi har ett nära samarbete. Blogghjälpen säger att hon tycker det är jättemysigt att ha möten med mig. Hon kan inte förstå att jag inte blivit tingad för länge sen. Det har jag ju blivit en gång, men tyvärr blev matte allergisk och lämnade tillbaka mig till katthemmet.

Vid såna tillfällen får man vara glad att man han nånstans att ta vägen. En del katter har inte det utan blir helt enkelt övergivna eller t o m avlivade.

Blogghjälpen säger att på vårt katthem tar vi ansvar för våra katter. Det borde alla som har en katt eller fler göra.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag hade blogghjälpen och jag konferens på förmiddagen. Jag låg i henne knä och vi pratade massor.

Blogghjälpen var lite bekymrad idag. Jag har nämligen lite besvär med min mage. Hon klappade mig på magen och sa att vi hoppas det går över med lite dietfoder.

Då rynkade jag lite på nosen, och minsa kompisar också, för de förstod ju att de skulle få samma mat.

Men så satte de in skålar med dietfodret. Ha - det blev nästan slagsmål i buren, för alla tyckte det var supergott! Då måste det ju hjälpa mot magontet också?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag är jag allvarlig.

Det brinner  väldigt mycket i närheten av Sala och Norberg. Det bor många både människor och djur där.

Människorna kan få hjälp att ta sig därifrån, men det finns många djur som också behöver komma till säkrare platser. De har inga bilar de kan köra iväg i och det är lätt att de glöms bort.

Flera katthem, däribland mitt, har erbjudit  hjälp till katter som drabbas av branden. Visserligen är det fullt på katthemmet, som alltid, men vi lovar att göra allt vi kan för att trolla fram hjälp om det är nån katt från brandområdet som behöver tas om hand.

Vi hoppas branden snart är under kontroll och att människor och djur kan flytta hem igen, men innan dess kan katter behöva hjälp. I såna här svåra situationer är det en självklarhet att hjälpa sina kompisar.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Det händer, om än väldigt sällan, att jag får lite godis. Då är det klart att man slickar sig om munnen efteråt. Därmed inte jamat att det är tillåtet för vissa blogghjälpar att blixtra på en just då och lägga ut resultatet på bloggen!

Undrar hur jag ska kunna uppfostra henne på nåt bra sätt. Är det nån som har nåt tips?

Nåjam, idag har blogghjälpen i alla fall varit och hämtat ett paket på posten. Det var dels en vinst i ett lotteri som Klosterkatterna   anordnade för sjuttitretton månader sedan. Blogghjälpen sa att hon kunde få priset när de sågs på bloggmötet i juni, men tyvärr kom inte klosterkatternas mattar då. Nu har boken kommit och det kom också fina saker från Wikki .

Jam har jamat till blogghjälpen att det vore bättre att hon blixtrade de sakerna istället, men hon sa att hon hoppades hinna göra det i morgon. Vi får väl se.

Vi vill i alla fall redan nu tacka Klosterkatterna för priset och Wikki för presenterna!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har jag funderat lite.

Jag har sett att många tvåbeningar tatuerar sig. Det är inte gratis. Men det är heller inte nån livsnödvändighet att tvåbeningar gör det.

Vi katter däremot, behöver tatuera eller chipmärka oss. Vi har inga körkort eller liknande som kan identifiera oss om vi kommer bort. Det kan däremot en tatuering i örat eller en chipmärkning göra.

Därför tycker jag, att de som tänker tatuera sig borde tänka en gång till. Kan ni inte avstå från tatueringen och skänka de pengarna till oss katter på ett katthem istället?

Om alla gjorde det, skulle många av oss få ett mycket bättre liv. För då skulle vi hittas lättare om vi kom bort.

Så har jag tänkt idag.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie

på Södertälje Katthem.

Ibland undrar jag vad journalister tycker att de har för uppdrag egentligen. Jag har läst en tidning, Daily Mail. De har slagit världsrekord i knäpp rubriksättning tycker jag. Så här skriver de: Hundreds-black-cats-abandoned-owners-don-t-look-good-SELFIES.html.

För det första undrar jag varför man sätter ihop en sån rubrik som säkert får ännu fler tokstollar att tycka det är OK att göra sig av med sin katt.

För det andra säger man att anledningen till att svarta katter överges eller inte väljs när man skaffar katt, är att de inte gör sig bra på bild! Då undrar jag om det viktigaste nu för tiden är att man kan ta en bra bild - bara för att man kan? Jag tycker det är fullständigt ointressant hur en katt ser ut, det viktigaste är hur man är.

Alla riktiga djurvänner och alla människor som har nåt i skallen förstår att en bild bara är en bild, medan en levande katt är nåt helt annat - svart eller inte.

Det är ju så att svart färg dominerar i arvsanlag, därför finns det många svarta katter. Det är tur att det trots allt finns såna som tänker lite längre än nosen räcker.