Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Först ska jag berätta att katten som blogghjälpen hittade ihjälkörd igår hämtades av Djurambulansen idag och kördes till djursjukhuset. Det visade sig att katten var ID-märkt. De har nu kontaktat ägaren som är informerad om vad som hände. Så alla ni - tänk på att ID-märka och registrera er katt!

Nu ska jag fortsätta berättelsen om mig och min brorsa Molle.

När människorna ringt flera samtal och ingen kunde ta hand om oss, kom en av dem på att ringa till katthemmet. Den andra sa att det inte var nån idé, för det är så många katter som behöver hjälp och det är sällan det finns nån plats. Men det är värt ett försök i alla fall, sa den ena.

Så ringde de. Vi lyssnade allt vi kunde. Våra liv hängde ju på vad som sas i det samtalet.

Jag fortsätter i morgon. (Om nån undrar varför bloggen är så sen idag beror det på att blogghjälpen varit ute på kattjakt och fångat in en stackare som legat en hel dag ute på en lång trädgren i en sjö och inte vågat gå i land. Nu är den i alla fall i säkert förvar).

Blogghjälpen gör ett inlägg idag

Blogghjälpen gör ett ovanligt inlägg idag:

Körde på väg 57 mellan Björnlunda och Södertälje ikväll. Strax efter jag passerat första rondellen till Gnesta, sett från Mariefred/Björnlunda. fick jag se en påkörd katt mitt på vägen i mötande fil. Jag fortsatte fram till nästa rondell, vände och åkte tillbaka. Det visade sig att katten var död, men inte alldeles kall ännu så olyckan hade nog hänt strax före 19. Jag ringde Djurambulansen som lovade åka och hämta den. Under tiden svepte jag in katten i en blå handduk och bar bort den från vägbanan och la den vid kanten. Den hade ett ljusgrönt, lite glittrigt halsband på sig, men jag kunde inte se nåt telefonnummer. Hoppas den är chip-märkt så ägaren kan kontaktas.

 Vi vill givetvis att ägaren till katten ska få vetskap om vad som hänt. Eftersom den hade ett halsband tror vi att den också har nån som saknar den.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att vår husse blev sjuk och hämtades och fick åka till sjukhus.

Människorna som kom till oss sedan kände vi inte. De sa bara att de måste göra nåt med katterna. Det var vi, det.

De ringde några samtal och frågade om de som svarade kunde ta hand om två katter. Det var det ingen som kunde.

När de ringt flera stycken suckade de och sa vad ska vi göra? Här kan vi ju inte lämna dem.

Sen sa den ena det värsta vi hört i våra liv: vi får väl åka till veterinären med dem och låta dem somna in.

Vi hörde allt. Vi förstod. Vi var jätterädda. Vi var jätteledsna.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Idag ska jag börja med att presentera mig. Jag heter alltså Micke och jag bor på Södertälje Katthem tillsammans med min bror och bästa kompis Molle. 

Innan vi kom hit hade vi ett hem. Det var vi och husse. Det kom rätt mycket andra människor också, men de brydde sig inte så mycket om oss.

Efter en tid blev husse tröttare och tröttare. Det kom hem andra människor som sa att husse måste åka in på sjukhus. Då blev vi oroliga. Vi ville inte att nån skulle åka nånstans.

Men en dag kom de och hämtade husse. Nästa dag kom det människor till lägenheten igen. De sa till varandra "Vad ska vi göra med katterna? Det är väl ingen som tar hand om dem?"

I morgon ska jag berätta vidare.

En katt på Södertälje Katthem berättar

Hej, jag heter Micke och bor på Södertälje Katthem.

Det är jag som ska bli ny bloggkatt här. Egentligen var det meningen att jag skulle börja blogga efter Daimien som bloggade innan Samie kom tillbaka. Men när Samie redan hade varit bloggkatt innan han fick komma hit igen, tyckte jag det kändes fel att inte han skulle få återuppta bloggen, så då jamade jag att jag väntar tills Samie fått ett hem igen. Nu har han ju fått det, som många av er vet.

Jag fick lära mig mycket av Samie. Vi är nog ganska olika som typer, men vi har mycket gemensamt också.

Samie sa att det var viktigt att jag började berätta min historia från början. Det ska alla bloggkatter göra, sa han.

Eftersom jag haft tid att tänka på hur jag ska skriva, tänkte jag börja i morgon och berätta min historia. Den skiljer sig väl inte så mycket från många andra bloggkatters, men jag hoppas ni vill följa mig ändå.
 

Blogghjälpen har ordet

Så har ännu en liten hjärtetjuv lämnat katthemmet - och oss som jobbar där.

Samie kom ju till katthemmet tillsammans med sin syster, Samantha. De hade blivit dumpade alldeles vid en hårt trafikerad väg. Än idag undrar jag om meningen var att det skulle förolyckas.

Som tur var blev det inte så. De kom till katthemmet. Samantha satt sina 2 veckor i karantän, men fick sedan flytta ut i kattsalen och fick snart ett eget hem.

Lilla Samie hade lite besvär med magen och fick därför stanna i karantän. Han utvecklade en nästan överkattlig teknik att smita ut ur buren. Även om man var beredd på detta, så gick det inte att stoppa honom. Han skulle ut och kolla läget överallt.

Det tog ett tag innan vi kom på vad felet var - maten! Med ett specialfoder blev han snabbt frisk. Han fick flytta ut i kattsalen också.

Konstigt nog dröjde det innan nån blev intresserad av just honom, men en dag fick han flytta till ett nytt hem. Efter några veckor där fick han en liten kompis, en kattunge. Det tyckte han var kul.

Efter ytterligare några veckor blev matte allergisk. Man kontaktade katthemmet och berättade att kattungen skulle få ett nytt hem, men inte Samie. Jag har fortfarande svårt att förstå detta. Hur kunde man ta kattungen men inte Samie? Nåja, jag är ju som jag är. Jag tror inte jag skulle kunnat ta bara den ena.

Samie kom i alla fall tillbaka till katthemmet. Lika gullig, busig och tillgiven som tidigare. Han tog upp bloggandet igen och var lika engagerad som han varit innan han flyttade. Hans ögon fanns alltid där det hände nåt. Gick man in till honom dröjde det inte många sekunder innan man hade honom i knät. Där kunde man sitta länge och jama med honom.

Antagligen var det nån mening med att han kom tillbaka. Jag tror det hem han fått nu är precis det hem denne lille herre ska ha. Jag tror han kommer ta kommandot i hemmet omgående, på sitt charmiga sätt. Matte och husse verkar helt införstådd med att det är kattens villkor som gäller.

Visst känns det tomt utan Samie, men meningen är ju att han och alla andra katter ska få sitt för-alltid-hem. Jag tror Samie fått det nu.

I morgon ska en ny katt presentera sig. Hoppas ni stöttar även den kissen tills h*n för ett eget hem?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har jag minsann lurat er ordentligt!

Igår var det ju en så sorglig dag och jag hade tråkiga saker att berätta. Men livet tassar vidare ändå. Idag har jag nåt riktigt roligt att berätta.

Jag har åkt hem! Joooo, det är sant!

Det började med att matte och husse var på öppet hus igår. Det blev störtkära i mig och jag i dom.

Så idag bestämde sig blogghjälpen för att för en gångs skull göra nåt vettigt.  Hon gjorde nämligen hembesöket för mig på dagen. Sen bestämdes det att matte och husse skulle hämta mig halv fyra.

Jag hade så klart fullt upp hela tiden med att packa och jama hej då och lycka till åt mina kompisar. Som ni kanske ser var jag särskilt noga med att packa ner filten som jag fått av blogghjälpen. Den tycker jag om att ligga på.

Klockan tre kom matte och husse - men ingen blogghjälp. Jag fick vänta i kattiljoner timmar innan hon äntligen dök upp. Då var klockan kvart över tre.

Hon kom in i min bur och lyfte upp mig och kramade mig. Då kurrade jag. Sen viskade vi vissa saker till varandra och så satte hon ner mig på golvet. Jag gick genast in i buren och blogghjälpen stängde dörren.

Matte och husse hade redan skrivit på avtalet och så var det klart för avfärd.

Häromdagen sa blogghjälpen att hon tyckte det var så synd om mig för alla mina tre kompisar i buren hade fått intresseanmälningar, men inte jag. Och idag har jag åkt till mitt för-alltid hem! Visst är livet konstigt ibland?

Matte och husse har lovat berätta hur det går i mitt nya hem om ett tag. Men det sista husse sa innan vi lämnade katthemmet var "det här kommer gå bra!".

Tack alla ni som stöttat mig. Nu hoppas jag ni aldrig mer behöver stötta mig, men ni hjälper väl mina kompisar som är kvar på katthemmet?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag är jag ledsen. Jag har just läst att Gustavs syster Piff har lämnat oss, helt oväntat.

Matte är förstås jätteledsen. Hon har skrivit så fint om Piff i bloggen. Gustav är förstås också påverkad av vad som hänt och måste hämta sig innan han samlat sig och börjar berätta om sitt liv igen.

Vi förstår det och vill bara säga till matte, Gustav och Puff att vi tänker på er! En dag är den värsta sorgen över och man minns de roliga och trevliga stunderna. Men innan dess är det en jobbig period för alla som mister en älskad vän.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Puh! Vilken dag! Och jag som hade tänkt ta semester idag. Ha! Nä, nä, nä! Semester är det minsta jag haft.

Det började med att det kom snälla människor som skulle hjälpa till att ta upp kattsand som legat ute under vår trapp.

Jag hade planerat både hur det skulle tas upp och var det skulle läggas. Trodde det var en enkel match för de som jobbade sedan.

Oj, så fel jag hade.

Som tur var låg jag i min bur och kontrollerade allt (bild 1). Jag såg direkt att nån semester var det inte jam om. Inte idag i alla fall.

På bild 2 skulle blogghjälpen ta en bild på mig igen. Plötsligt hände det nåt och jag var tvungen att vrida på huvet, så bilden blev lite suddig.

 Nåjam, det gick bra med sandsäckarna till slut.



Jag hade precis lagt mig tillrätta för att vila lite (bild 3).

Då! Plötsligt kom det in andra tvåbeningar.


De hade med sig en stor apparat som de skulle hänga upp på väggen.

Jag var så klart tvungen att ta tass om dem också.

Innan jag visste jamet av började det låta som bara den. Blogghjälpen sa att den inte var nåt farligt (bild 4) utan de skulle bara borra ett hål i väggen-

Det visade sig att de skulle göra så vi fick lite svalare på katthemmet. Det behöver vi i och för sig, men det är så klart jobbigt att ha så här mycket att göra på en och samma dag. Särskilt som man egentligen skulle ha semester.

Men det gick bra det också och till slut fick jag äntligen vila lite (bild 5).

Nu ska jag ha semester hela natten! I morgon tar jag tass om öppet hus som vanligt! Välkomna då.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie

på Södertälje Katthem.

Idag  tänkte jag att ni skulle få se en bild till från gårdagens konferens som blogghjälpen och jag hade.

Här ser ni hur jag funderar över ett knepigt ärende. Givetvis kom jag på en bra lösning när jag tänkt färdigt.

I morgon kommer det snälla människor hit och arbetar. De ska forsla upp en massa säckar med kattsand. Säckarna väger jamarmycket, ungefär som 6-7 katter! Fast de tycker nog inte det är lika mysigt att bära sandsäckar som katter.

Jag tar så klart tass om allihop.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus. Jag brydde mig inte så mycket om det idag. Jo, det är så klart att jag ordnade allt för öppet hus, men sen kallade jag in blogghjälpen på ett möte.

Bilden från mötet är kanske inte så tydligt, men för att vara blogghjälpen som blixtrade får man vara nöjd.

Ni kan i alla fall se att vi har ett nära samarbete. Blogghjälpen säger att hon tycker det är jättemysigt att ha möten med mig. Hon kan inte förstå att jag inte blivit tingad för länge sen. Det har jag ju blivit en gång, men tyvärr blev matte allergisk och lämnade tillbaka mig till katthemmet.

Vid såna tillfällen får man vara glad att man han nånstans att ta vägen. En del katter har inte det utan blir helt enkelt övergivna eller t o m avlivade.

Blogghjälpen säger att på vårt katthem tar vi ansvar för våra katter. Det borde alla som har en katt eller fler göra.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag hade blogghjälpen och jag konferens på förmiddagen. Jag låg i henne knä och vi pratade massor.

Blogghjälpen var lite bekymrad idag. Jag har nämligen lite besvär med min mage. Hon klappade mig på magen och sa att vi hoppas det går över med lite dietfoder.

Då rynkade jag lite på nosen, och minsa kompisar också, för de förstod ju att de skulle få samma mat.

Men så satte de in skålar med dietfodret. Ha - det blev nästan slagsmål i buren, för alla tyckte det var supergott! Då måste det ju hjälpa mot magontet också?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag är jag allvarlig.

Det brinner  väldigt mycket i närheten av Sala och Norberg. Det bor många både människor och djur där.

Människorna kan få hjälp att ta sig därifrån, men det finns många djur som också behöver komma till säkrare platser. De har inga bilar de kan köra iväg i och det är lätt att de glöms bort.

Flera katthem, däribland mitt, har erbjudit  hjälp till katter som drabbas av branden. Visserligen är det fullt på katthemmet, som alltid, men vi lovar att göra allt vi kan för att trolla fram hjälp om det är nån katt från brandområdet som behöver tas om hand.

Vi hoppas branden snart är under kontroll och att människor och djur kan flytta hem igen, men innan dess kan katter behöva hjälp. I såna här svåra situationer är det en självklarhet att hjälpa sina kompisar.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Det händer, om än väldigt sällan, att jag får lite godis. Då är det klart att man slickar sig om munnen efteråt. Därmed inte jamat att det är tillåtet för vissa blogghjälpar att blixtra på en just då och lägga ut resultatet på bloggen!

Undrar hur jag ska kunna uppfostra henne på nåt bra sätt. Är det nån som har nåt tips?

Nåjam, idag har blogghjälpen i alla fall varit och hämtat ett paket på posten. Det var dels en vinst i ett lotteri som Klosterkatterna   anordnade för sjuttitretton månader sedan. Blogghjälpen sa att hon kunde få priset när de sågs på bloggmötet i juni, men tyvärr kom inte klosterkatternas mattar då. Nu har boken kommit och det kom också fina saker från Wikki .

Jam har jamat till blogghjälpen att det vore bättre att hon blixtrade de sakerna istället, men hon sa att hon hoppades hinna göra det i morgon. Vi får väl se.

Vi vill i alla fall redan nu tacka Klosterkatterna för priset och Wikki för presenterna!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har jag funderat lite.

Jag har sett att många tvåbeningar tatuerar sig. Det är inte gratis. Men det är heller inte nån livsnödvändighet att tvåbeningar gör det.

Vi katter däremot, behöver tatuera eller chipmärka oss. Vi har inga körkort eller liknande som kan identifiera oss om vi kommer bort. Det kan däremot en tatuering i örat eller en chipmärkning göra.

Därför tycker jag, att de som tänker tatuera sig borde tänka en gång till. Kan ni inte avstå från tatueringen och skänka de pengarna till oss katter på ett katthem istället?

Om alla gjorde det, skulle många av oss få ett mycket bättre liv. För då skulle vi hittas lättare om vi kom bort.

Så har jag tänkt idag.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie

på Södertälje Katthem.

Ibland undrar jag vad journalister tycker att de har för uppdrag egentligen. Jag har läst en tidning, Daily Mail. De har slagit världsrekord i knäpp rubriksättning tycker jag. Så här skriver de: Hundreds-black-cats-abandoned-owners-don-t-look-good-SELFIES.html.

För det första undrar jag varför man sätter ihop en sån rubrik som säkert får ännu fler tokstollar att tycka det är OK att göra sig av med sin katt.

För det andra säger man att anledningen till att svarta katter överges eller inte väljs när man skaffar katt, är att de inte gör sig bra på bild! Då undrar jag om det viktigaste nu för tiden är att man kan ta en bra bild - bara för att man kan? Jag tycker det är fullständigt ointressant hur en katt ser ut, det viktigaste är hur man är.

Alla riktiga djurvänner och alla människor som har nåt i skallen förstår att en bild bara är en bild, medan en levande katt är nåt helt annat - svart eller inte.

Det är ju så att svart färg dominerar i arvsanlag, därför finns det många svarta katter. Det är tur att det trots allt finns såna som tänker lite längre än nosen räcker.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag var det öppet hus igen. Blogghjälpen och jag talade lite om olika saker. Jag hade en del spaningsarbeten att utföra samtidigt, så jag hade inte tid att ligga i hennes knä idag.

Hon sa att det inte gjorde nåt. Vi har jamarbra kontakt ändå, sa hon.

I morgon förmiddag kommer hon tillbaka för det är några av mina kompisar som ska åka hem då. Vi ska nog fortsätta vår diskussion då.

Som bloggkatt är det ju mycket man funderar över, och det kan vara bra att ha nån att bollplanka med. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men jag har en pingisboll här och den kanske jag kan använda och putta till blogghjälpen när jag bollplankar?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Oj vad det har mullrat här idag! Vi katter tyckte det var lite obehagligt, faktiskt.  Man vet ju aldrig vad som händer när det låter så där.

Eftersom jag ju är bloggkatt är det mitt ansvar att lugna och trösta de kompisar som var rädda. Jam sa att de inte skulle vara oroliga, för vi är säkra här. Det går över.

Efter ett tag slutade det mycket riktigt att mullra och alla tyckte det var bra. Det blev med andra jam precis så som jag jamat.

Nu väntar vi på kvällspatrullen. De hjälper oss trots att det är semestertider och varmt. Tur för oss att det finns människor som förstår att katthemmen inte skulle kunna existera utan snälla människor som sätter sin egen bekvämlighet i andra hand och tycker vi är värda att hjälpas!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag skulle blogghjälpen och hälsoansvariga hjälpa en  dam att fånga in en katt som hade smitit. De letade länge, men hittade inte katten. De kanske får komma tillbaka en annan dag och leta vidare. Matte har sett katten på kvällar och nätter, men då jobbar ju inte blogghjälpen i alla fall. Hon behöver sova då. Vi hoppas det löser sig i alla fall.

När de var i området tänkte blogghjälpen att hon skulle se om hon fick syn på var en av våra tidigare bloggkatter, Ninja bodde. Det var nämligen alldeles i närheten.

Rätt som det var fick blogghjälpen syn på rätt, innätade balkong. Och gissa om hon blev glad när hon fick se självaste lilla Ninja ligga där! Om ni tittar riktigt noga ser ni hennes lilla ansikte nere i vänstra hörnet av balkongen.

Hon såg ut att ha det toppen!

Tänk om jag också får en sån där fin balkong en dag *drömmer*.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag bara visa  att jag SER precis allt här på katthemmet.. Ni kanske märker att mina ögon är skapta för att iaktta.

Men det räcker ju inte. När jag hämtat in all information gäller det att bearbeta den också! Det kan vara knepigt ibland, men som alla katter är jag utrustad med en väldigt bra hjärna.

Jag tänker ut saker hela tiden. Idag tänkte jag till exempel på att ingen får se våra hjärnor. De är bara våra och de gömmer vi på ett jättebra gömställe.

Om ni hade fått se våra hjärnor hade de nog varit jättesöta, de också. Men, som jamat, det får ni inte.

Det var dagens lilla reflektion.

Katten Samine på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Så har jag tagit tass om öppet hus än en gång.

Som ni förstår är jag ganska rutinerad vid det här laget. Jag hälsar på alla besökare, och särskilt på de som hälsar extra på mig.

Vi får ofta besök av snälla människor, men några som jam tycker speciellt mycket om är några som förlorat sin katt. Katten heter Nisse och är väldigt saknad. Så här ser hans annons ut.   

Efterlysning
Rosenlund

NISSE som flyttade från oss på Södertälje Katthem november 2013 har försvunnit från sitt hem i Rosenlund (Södertälje).
Han har varit borta sedan den 22 mars. Han är kastrerad och chip-märkt. Han är van vid att vara ute, men har aldrig varit borta längre stunder förut.
På bilden är han 4 månader gammal, nu är han ca 8 månader.
Har du sett Nisse så får ni gärna höra av er till oss på Södertälje Katthem 08 550 320 00

 Hans matte och husse kommer ofta och hälsar på oss och de brukar alltid ge oss en slant. De är jamarvälkomna ändå, men det är också människor som förstår att vi, som alla katthem, ständigt är i behov av pengar för att kunna hjälpa hemlösa katter.

Jam håller tassarna för att Nisse kommer tillbaka! Han har ett kanonhem som väntar på honom.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie

på Södertälje Katthem.

Idag är det fortfarande jamarvarmt. Vi tar det lite lugnt här på katthemmet.

Men i morgon är det full fart igen! Öppet hus som vanligt på söndagarna mellan 15-17.  Jag kommer vara här och ta tass om alla besökare.

Hoppas det blir många och att de är "av rätta sorten", d v s såna som både kan och vill ta hand om oss.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie

på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag jama allvar med vissa personer.  Det gäller de personerna som överger sina katter, eller som tror att katthemmen ska kunna ta emot just deras katt/er genast fast det är knökfullt på alla katthem.

De här personerna tar inte minsta ansvar för sina katter. Jag undrar hur de kan undgå att älska sin katt som har bott hos dem en tid. De flesta jag känner, förutom de som dumpade mig och min syster när vi var kattungar, kan inte tänka sig att göra sig av med sin katt. De gör vad som helst för att behålla den.

Men så finns det där där andra... De som verkar ha nåt fel i känslosystemet. Dagligen ringer man från djursjukhus och frågar om vi kan ta katter som hotas av avlivning. Katter som är fullt friska och ofta unga också. Privatpersoner ringer och säger att katten ska avlivas om inte vi tar den. Matte och/eller husse ska åka nånstans och då är det inte tal om att man kan kosta på några hundralappar åt katten på ett kattpensionat, eller göra sig besväret att fråga runt bland vännder och bekanta om de kan hjälpa till. Men att kosta på sig själv tusenlappar för en semesterresa - det är inga problem!

Jag avskyr såna människor. Och jag undrar varför de ska skaffa katt?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie

på Södertälje Katthem.

Igår, när jag precis skickat iväg bloggen, kom min kompis och kollega snickare Christer till katthemmet. Han sa att nu måste vi få ordning på ventilationen.

Jam hade ju redan inspekterat arbetet som gjorts dagen innan och visste ju precis vad som återstod. Som tur var hade jag stökat undan allt annat arbete för dagen så det var bara att kavla upp pälsen och sätta igång! "Nu kör vi plåten" sa snickare  Christer (eller var det järnet???).

Sen jobbade vi som bara den. Nu är mycket av arbetet med ventilationen klart. I karantän fungerar det utmärkt, i kattsakaen är det bättre, men inte riktigt intrimmat än.

Vår elkille, Niclas, har fortsatt sitt fantastiska arbete idag, och han kommer tillbaka i morgon igen.

Tänk att det finns såna människor, som ställer upp för hemlösa katter! Ja, förutom alla volontärer förstås. Utan alla er skulle vi nog inte ha nåt katthem idag! Tack alla som hjälper oss!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft en liten vilodag. Alltså - jag har ägnat mig åt mina vanliga uppdrag här, men snickare Christer har inte varit här så jag började med att kolla i kartongen där det ligger grejer till kylanläggninen. Det mesta fanns, men jag kanske måste komplettera lite. Vi får diskutera det, snickare Christer och jag.

Däremot har vår fantastiska elkille, Niclas varit här. Han bara drar ledningar hit och dit och plötsligt blir det elektricitet! Rena trolleriet, alltså! Han kommer tillbaka i morgon och då ska jag hjälpa honom så klart.

Sen har jag läst om en veterinär som vägrar avliva friska djur . Såna borde det finnas många fler av. I flera andra länder är det redan förbjudet att avliva friska djur. Men inte i Sverige!

Sen har jag tittat på TV där Ewa Edström  som både jobbar på Stockholms Katthem och är vice ordförande i SVEKATT intervjuats. Hon är jätteduktig och har hjälpt väldigt många katter. Och hon kommer nog hjälpa många, många fler! 

Katten Samie på Södertälje Kathem berättar

Hej, det är Samiepå Södertälje Katthem.

Idag har snickare Christer och jag jobbat som bara den. Och inte bara vi, snälla Niklas kom också och grejade med elektriciteten. Tänk vilket team vi bildar! Vi hjälper varandra, alla tre.

Jag har visserligen allt annat att sköta också, ni vet - förberedelser för öppet hus på torsdag, kontroller på kontoret, hos mina kompisar i grannburarna o s v. 

En del kanske tror att man kan ta semester nu när det är varmt ute. Inte jag, inte. Jag måste jobba stenhårt. Men nu ska jag faktiskt unna mig några timmars sömn!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har jag inte så mycket tid att blogga. Det är nämligen så att snickare Christer, ni vet han som hjälpte till att bygga hela katthemmet, är här och ska fixa med kylan.

Jag måste så klart hjälpa honom, så allt blir rätt. Dessutom är jag ganska intresserad av  rörmokeri och andra tassverk. Jag tror allt kommer bli bra om snickare Christer och jag samarbetar.

Jag berättar mer i morgon!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Nu har jag klarat av Öppet Hus igen. Det kom lite folk, men jag gissar att många var ute vid badstränderna istället.

Jag tig i alla fall tillfället i akt att kalla in blogghjälpen till en konferens i min bur.

När hon kommit in i buren jamade jag åt henne att sätta sig på min stol. Sen hoppade jag upp i hennes knä. Vi diskuterade bl a värmen på katthemmet. Vi hoppas att vår nya kylanordning ska kopplas in i morgon. Det har blivit lite fel med kopplingar och annat.

Efter en stund frågade blogghjälpen om jag inte kunde hoppa ner från hennes knä, för hon påstod att det inte precis blev svalare av att jag låg där. Jag, som lärt mig en hel del om både förhandlingstaktik och facktermer, sa att jag ligger kvar - "det är inte förhandlingsbart".

Så vi fortsatte diskussionen och jag gav noggranna instruktioner om hur man skulle göra så att kylanläggningen fungerar. Hoppas hon förstod!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Det har varit ganska varmt på katthemmet nu. Vi har installerat ett kylsystem, men det fungerar inte riktigt ännu. Tror jag måste ta tass om det så det blir lite svalare här. Det värsta är ju att alla som hjälper oss har andra arbeten att göra. Jag tycker att alla som hjälper till på ett katthem borde få full lön för tiden de tillbringar på ett katthem!

Det är väl det minsta man kan begära?

Nåjam, jag jobbar naturligtvis som vanligt. Semester är inget som en bloggkatt på Södertälje Katthem har tid med! I morgon är det öppet hus mellan 15-17 igen och ni som följt bloggen vet ju vem som ordnar allt inför öppet hus? Ni kommer väl?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag har det hänt saker igen. Tre av mina kompisar har flyttat. De bodde i samma bur.  Eftersom den buren blev ledig nu har jag fått den.

Tanken är nog att jag ska få en kompis så småningom, men jag känner mig ännu lite vilsen av att vara tillbaka på katthemmet, så jag får lugna mig lite först.

Egentligen tycker jag ju om andra katter, men jag måste få vänja mig vid att vara på katthemmet först.

Nu ska jag bara ta det lugnt ikväll och möblera min nya bur lite. Man kanske inte har samma inredningssmak som de som bott här förut.

Sen ska jag börja känna efter vem av mina kompisar jag vill ha som burkompis. Det är ju trots allt roligare att ha lite sällskap.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

 Idag har det varit jäktigt. Först var jag ju tvungen att ordna allt inför Öppet Hus. Deet börjar visserligen inte förrän kl fem, men eftersom jag hade mycket annat att göra på dagen, var jag tvunget att göra klart allt som har med öppet hus att göra.

Nåjam, det gick förstås bra.

Sen var det dags för nästa uppgift. Både Alices  och Stationskatternas   mattar kom på besök. Det märks verkligen att de är korrekt uppfostrade av duktiga katter. De hade med sig både godis och andra saker som blogghjälpen sa att vi hade nytta av. Jag vet inte riktigt vad det var, men tror det var handdukar och några fina filtar. Men huvudsaken var förstås godiset.

Eftersom jag fortfarande bor i karantän var jag inte med på hela träffen. Men jag smittar inte så blogghjälpen hämtade ut mig så de fick hälsa på mig. Det var väldigt trevligt, fast tyvärr hade jag ju mycket annat att göra också, så jag hann inte med dem så mycket som jag önskat. Jag var tvungen att hälsa på mina kompisar i burarna i kattsalen också. En del fräste jag lite åt (för säkerhets skull, bara) andra var jag bara trevlig mot.

Nu ska jag ta igen mig. Det är mycket att göra i morgon också!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Jahajam, då har man återtagit jobbet som bloggkatt. Känns både lite konstigt och vant. 

Jag fick börja med att instruera blogghjälpen hur hon skulle göra när hon är kattvakt åt Stellan och Gloria. Som ni kanske vet har Stellan varit bloggkatt tidigare. Sen fick han bo i ett jourhem tillsammans med Gloria, som fortfarande är lite blyg. Så småningom fick de ett toppenhem tillsammans. Nu ska blogghjälpen vara kattvakt åt dem och givetvis måste jag instruera henne.

I morgon är det öppet hus. Det har jag ju ordnat med flera gånger, men man måste alltid vara öppen för nyheter som bloggkatt. Dessutom kommer det fint besök hit. Både Alice matte och Stationskatterna matte kommer på besök. Då gäller det att ha pälsen i toppskick!  

Jag kommer rapportera i morgon hur det gått.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Jam, nu är jag tillbaka på katthemmet igen. Ni som följt bloggen en tid vet ju att jag varit bloggkatt förut, men att jag fick ett hem. Tyvärr fick matte svår allergi så jag och  min kattkompis kunde inte bo kvar. Nån annan ville ha kattkompisen, men inte mig. Det känns lite trist, men blogghjälpen säger att det hemmet inte var menat för mig. Vi ska hitta ett annat, bra hem åt mig.

Som ni kanske minns blev jag och min syster Samantha dumpade alldeles bredvid en hårt trafikerad väg när vi var jättesmå. Jag undrar fortfarande om våra människor ville att vi skulle bli överkörda. Annars kan jag inte förstå att man placerar katter på det viset.

Vi hade i alla fall tur, för en snäll människa fick syn på oss precis när Samantha skulle springa över vägen. De bromsade så bromsarna skrek och stannade bilen och kom och lyfte upp oss. Sen fick vi komma till katthemmet.

Där fick jag stanna ganska länge eftersom jag inte mådde riktigt bra i magen. Men när jag belv frisk fick jag flytta ut i kattsalen och blev bloggkatt.

Blogghjälpen har sagt att nu ska vi köra vidare tills vi hittar ett riktigt bra hem åt mig. Det känns tryggt! Hoppas ni vill följa med mig på min resa mot målet - ett bra för-alltid-hem!

Blogghjälpen har ordet

Som ni som följer bloggen vet har Daimien nu fått ett alldeles eget hem. Så här har matte och husse hjälpt honom att skriva:

Tack för alla fina tankar. Min första natt spenderade jag tillsammans med min matte som kliade min mage hela natten. Idag träffade jag min nya kompis Sockra, som är en rödhårig skånsk grinig brutta. Hon hade många "vackra"ord att säga mig, men jag höll mig lugn och blinkade med mina vackra ögon. Tyckte mer att hon var underhållande. Jag är glad och trivs bra i mitt nya hem. Min husse och matte kommer hjälpa mig att skriva flera gånger. Kattkramar från Daimien.

 När man får ett sånt meddelande har man fått belöningen för det ideella arbete man som volontär utför. Alla på katthemmet bör ta åt sig av detta.

När en katt som Daimien, som haft väldigt otur i sitt liv, får ett hem där matte och husse är beredda att verkligen satsa för att han ska få det bra i sitt sista hem, då är det "löneutbetalning". Det låter kanske dramatiskt att säga "sitt sista hem" men det är ju vad vi hoppas alla våra katter får - sitt sista och bästa hem.

Visst känns det tomt, men glädjen över att en kisse får ett toppenhem tar över.

I morgon kommer Samie återuppta sin blogg. Jag kan redan nu avslöja att "takterna sitter i". Det första han gjorde när jag var inne hos honom, var att smita ut!

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

Vilken dag det varit! Och vilken natt!

Jag kunde så  klart inte sova mycket i natt. Tankarna for i huvet på mig.

Jag tänkte på de hem jag haft tidigare. Där var man inte beredd att ge mig nån chans. Så klart tänkte jag att jag kommer bli jamarledsen om det blir likadant här. Men blogghjälpen har lugnat mig ganska ordentligt på den punkten.

Hon sa att den här familjen är RIKTIGA kattvänner. De vill verkligen ge dig ett bra hem och din husse sa uttryckligen att du inte skulle ha fler hem sedan. Du ska få bo hos dem.

Hon sa också att jag kommer få gå ut så småningom. Jag ska bo "på landet". Tänk om jag till sist också får det så där bra som jag alltid drömt om.

Sen var det så klart mycket packningsjobb och sån planering i natt. Allt har gått så fort, men jag har hängt med! Jag tycker egentligen bara det är roligt när såna här saker går fort.

Matte och husse skulle komma mellan 10 och 11 idag och hämta mig. När blogghjälpen kom strax före 10 var jag och mina människor redan på väg ut. Vi skulle åka HEM! Jag blev så glad att de inte kom sent, utan istället tidigare än de sagt, för då behövde jag inte vänta. Dessutom verkade det som om de längtade efter att få hem mig.

Nu ska jag bo in mig i mitt nya hem. Jag tror att matte och husse kommer hjälpa mig med att berätta hur jag har det så småningom.

Som vanligt vill jag tacka er alla som följt mig på min resa - inte bara under den ganska korta bloggperioden utan hela tiden. Det har känts tryggt att ha katthemmet som garant för att inte bli lämnad hur som helst.

Nu ska blogghjälpen åka bort några dagar, så nästa bloggkatt kommer inte berätta  nåt förrän på söndag. Tyvärr kommer ni som följt bloggen att känna igen honom. Sedan han flyttat till sitt nya hem har matte utvecklat svår allergi och han kunde inte bo kvar. Han heter Samie.

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

Efter att ha varit tillbaka några månader på katthemmet, fick jag igen ett nytt hem. Jag trivdes inte där. Jag kände mig ensam och jamade om det. Matte ringde till katthemmet och sa att hon var orolig att grannarna skulle klaga när jag jamade och undrade om de kunde ta tillbaka mig. Det gjorde de.

När jag kom tillbaka tyckte de på katthemmet att jag såg sliten ut och jag hade gått upp jättemycket i vikt. Jag sattes på diet. Jag fick helt OK dietmat och jag har faktiskt gått ner lite redan.

Nu har ni fått läsa lite om hur jag har haft det.

MEN... häromdagen kom det en familj till katthemmet. De hade en kattjej hemma och hon hade förlorat sin kattkompis (som också kom från katthemmet). De gick runt och tittade på oss katter. Så kom de in till mig. Jag var trevlig som vanligt och de klappade mig och pratade med mig.

Jag tyckte de verkade väldigt trevliga. De skrev en intresseanmälan.

Eftersom jag haft sån otur hittills var vi alldeles ovanligt noga med att jag skulle hamna i rätt familj den här gången.

Idag gjorde blogghjälpen hembesöket. Hon berättade öppet om hur jag haft det och att jag är en väldigt känslig katt o s v. Både matte och husse sa att de läst att jag hade haft många hem, men blogghjälpen berättade att det inte var mitt fel. Jag hade hamnat i fel familjer helt enkelt.

De sa att det här måste fungera Daimien ska inte ha fler hem efter det här hemmet, sa de. När blogghjälpen berättade det för mig blev jag jamarglad. I morgon förmiddag kommer jag att flytta till mitt för-alltid-hem!

Om allt går som det ska skriver jag min sista blogg på katthemmet i morgon!

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

Ni som följt min blogg kanske minns att min matte inte ville ha mig eller mina kompisar kvar.

En dag hörde vi att hon ringde till katthemmet. Hon sa att hon inte kunde behålla mig och Zorro och undrade om vi kunde ta X också. 

På katthemmet undrade de varför vi inte kunde stanna och då sa matte nåt om allergi. Vi förstod ingenting. På katthemmet sa de att de alltid tar ansvar för "sina katter", i det här fallet mig och Zorro, men de måste diskutera hur de skulle göra med X.

De frågade om alla var friska. Ohh, ja, sa matte. Zorro har ett litet sår på svansen, men det läker snart.

När matte sa så skämdes vi, för vi visste att det inte var sant.

Så småningom återkom katthemmet och sa att de skulle ta emot oss alla tre, eftersom X skulle få det kämpigt att vara ensam. De frågade en extra gång om han var frisk, och det sa matte att han var.

Så fick vi komma till katthemmet. Ganska snart märkte man där att Zorro hostade väldigt och såret på svansen läkte inte. Han fick åka till vettisen ganska direkt efter att han kommit till katthemmet. De gjorde noggranna undersökningar och det skulle dröja flera dagar innan vi fick svar på proverna. Under tiden hade man bokat tid på Regiondjursjukhuset för honom, eftersom man förstod på katthemmet att han behövde specialistvård.

Under tiden hade man upptäckt att X hade väldigt svåra tandproblem. Det hade inte vår matte sagt nåt om till katthemmet och inte hade hon hjälpt X heller. Han fick komma till tandspecialist genom katthemmet flera gånger. Det kostade många tusenlappar för katthemmet.

Han blev i alla fall frisk och fick snart ett hem. För Zorro gick det inte alls lika bra. Dagen innan han skulle iväg till Regiondjursjukhuset ringde de därifrån och sa att de fått provsvaren från undersökningarna på honom. De sa att han vara så svårt sjuk att det inte gick att hjälpa honom. De sa att han måste få somna in för att han inte skulle lida längre.

Alla på katthemmet är fortfarande ledsna för att han inte fick hjälp i tid. Det var en fantastisk liten kisse som hade fått ett bra hem om bara matte hade hjälpt honom medan tid var. Blogghjälpen skjutsade honom till sjukhuset där han fick somna in. Hon kan fortfarande känna hur det kändes och blir väldigt ledsen när hon tänker på det.

Jag fick i alla fall ett nytt hem igen. Varför jag inte är kvar där ska jag berätta i morgon. Kanske har jag också nåt mer att berätta då.

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

Nu bodde vi på katthemmet. Där var alla snälla och man sa till oss att härifrån skulle vi inte kastas ut. Det kändes bra.

Det dröjde inte så länge innan jag fick ett nytt hem. I det hemmet fanns redan en katt, Zorro som också kom från katthemmet. Efter ett tag kom ännu en som vi kan kalla X, fast han kom inte från katthemmet.

Vi tyckte det var ganska OK att bo där. Efter en tid började stackars Zorro att hosta väldigt mycket. Han fick också ett sår på svansen som inte ville läka. X fick tandvärk. Han hade väldigt ont. Matte sa att det går nog över. Hon tyckte inte att hon ville kosta på nån av dem ett veterinärbesök.

Men en dag, efter lång tid, började matte säga att vi inte skulle få bo kvar där. Hon ville att vi skulle flytta. Då blev vi väldigt ledsna och oroliga. Vad skulle hända nu?

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

När vi förstått att vi skulle få komma till nåt som hette katthem, blev vi förstås lite oroliga.  Vi visste ju inte vad det var, men människorna som gav oss mat lugnade oss.

Efter några dagar stanna  de en brummis framför huset. Ut kom en tjej med en bur i varje hand. Hon talade lite med människorna i huset, sen kom hon till oss och talade sakta med oss. Hon sa att vi skulle få åka till Södertälje Katthem och att vi inte skulle vara rädda. Vi är alltid snälla mot alla katter, sa hon.

Vi tittade på varandra och sa att det väl inte var så mycket att välja på, så vi lät oss bäras in i burarna. Sen åkte vi till katthemmet. Det var mitt första besök där.

Då visste jag inte att det skulle följas av fler, men det ska jag jama om längre fram.

Jag vill berätta att vi haft fina besök idag också. Dels var det Max och Måns husse  som kom. Det har varit på jam länge så det var kul att det äntligen blev av. Dels var det Pelles matte och husse, ni vet de som har tass om Asta och Hagbard från Södertälje Katthem. De får förhoppningsvis bo där tills vi hittar ett nytt, bra hem åt dem. Vi hoppas det inte dröjer för länge.

I morgon ska jag fortsätta berätta vad som hände i mitt liv.

KAtten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

Ni som läst min blogg vet att jag och min kompis blev dumpade och att vi sökte oss till en tomt. Den gången hade vi tur, för människorna som bodde i huset på tomten var snälla. De klappade oss och gav oss mat. De tog bilder på oss och satte upp i affärer och på en massa andra ställen. De frågade om det var nån som kände till var vi bodde eller om ägarna letade efter oss. Det gjorde de inte. De var antagligen bara glada att vara av med oss.

Vi hörde också att de ringde till polisen. De hade ingen efterlysning på oss.

Tyvärr kunde vi inte stanna i det där huset. Men vi hörde att de  ringde till nån som hette katthemmet. Jag hörde att de berättade att två vilsna katter kommit till deras tomt och att de sökt efter ägarna på olika sätt, men ingen hade hört av sig.

De undrade om vi kunde få komma till katthemmet. Vi undrade vad det var, men människorna sa att de var snälla där och att vi skulle få det bra och att vi skulle få hjälp att hitta ett annat hem.

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.
 
Innan jag fortsätter min berättelse tänkte jag låta Bobos, numera Bosses matte berätta lite:

Hejsan! Bobos (numera Bosse) matte här. Allt går bara bra med Bosse. Riktig gosegris, stryker sig mot benen när man rör sig, alltid med. Går man in på toan smiter han in direkt och hoppar upp i handfatet, vatten! Bara att slå på kranen så han kan dricka. Han har ibland bus för sig på nätterna, mattan i hallen ligger i en hög när man går upp. Riktig gosegris som sagt och absolut inget ont i honom. // Matte  

Jag hoppas min matte berättar nåt liknande om mig snart.

Nu fortsätter jag berätta om mitt liv. Efter att vi blivit dumpade på ett ställe där vi inte alls kände oss hemma förstod vi snart att vi måste leta efter mat själva om vi skulle få nåt. Det är inte så lätt för en katt som tidigare i livet fått mat hemma. En del människor tror, eller låtsas tro, att vi klarar att skaffa mat själva. Så är det inte alls. Tyvärr är det många katter som svälter ihjäl.

Vi smög oss i alla fall fram till en tomt där det fanns ett hus. Vi hade ännu inte hunnit bli så rädda för människor, så vi gick fram till huset och fick träffa  en som bodde där. Vi hade tur. Det var en snäll människa som försökte hjälpa oss. Vi fick mat, som vi slukade i ett nafs.

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

Igår fick ni vet att det är jag, Daimien, som ska bli bloggkatt.

Det är klart att det känns lite nervöst och ovant att vara bloggkatt, men Bobo sa att det bara är att köra på.  Så då lyder jag hans råd.

För att börja från början: jag och min kompis Coco hade ett gemensamt hem en gång. En dag sattes vi i bilen. Den for iväg långt. Plötsligt stannade den och vi bars ut. Vi förstod inte vad vi skulle göra där, men våra människor satte sig i bilen och for iväg igen. Vi lämnades nära en tomt i ett område vi inte kände till.

Vi var väldigt rädda, men hade i alla fall varandra. Efter en stund började vi undra varför våra människor inte kom och hämtade oss, för vi ville inte alls vara kvar på det där stället. Så småningom började det gå upp för oss varför vi hamnat på det där stället. Jag tror det var för att våra människor skulle vara säkra på att vi inte hittade tillbaka hem.

Vi var vana vid att få mat hemma. På det här stället fanns ingen mat. Vi började bli hungriga och undrade vad vi skulle ta oss till. Vad hade vi gjort som inte fick bo kvar i vårt hem? Vi förstod inte det. Vi var ju jättesnälla. 

Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, jag heter Daimien och bor på Södertälje Katthem.

När min kompis och burgranne Bobo flyttade häromdagen var han förstås förbi och sa hej då och lycka till! Han sa också att han tyckte jag skulle bli nästa bloggkatt.

Jag funderade en stund, sen kom jag fram till att jag nog har en hel del att berätta. Kanske mer än de flesta av mina kompisar, eftersom jag hunnit bli 6 år.

Mycket har hänt under mitt liv. Inte så många roliga saker,  men jag vill berätta ändå.

Hoppas ni vill följa med på min berättelse?

Blogghjälpen har ordet

Ja, så sitter man här än en gång. Glädje, tacksamhet och förhoppningar blandas med tomhet och saknad. Lilla (nåja) fina Bobo, eller Bosse som han nu heter, fick sitt eget hem igår.

Än en gång frågar jag mig hur ett litet djur kan ta så stor plats i ens hjärta. Bobo hade säkert inte haft nåt tryggt liv innan han kom till oss. Det märktes på hans sätt att vara. Men det märktes också ganska snart att det fanns nåt speciellt hos honom. Nåt som kommer att utvecklas ännu mer i en harmonisk miljö.

Ett tag undrade jag om det skulle bli så att det kom någon som såg hans potential. Jag tror att det krävdes nåt speciellt för att inse vilken fin kille han är. Men å andra sidan har tiden som "blogghjälp" lärt mig att det finns en eller flera människor till varje katt - eller är det kanske tvärtom? Det finns en katt till varje människa.

Flera besökare har varit inne hos honom, men lämnat honom när han blivit för "närgången". De som nu givit honom ett hem förstod att det var ett resultat av ett beteende som han inte riktigt bemästrar ännu. Han är så osäker på sig själv att han nafsar ibland. Det är inte ofta hand gör det numer, och jag tror han kommer sluta med det helt om han får känna att han är älskad för den katt han är.

Igår berättade jag för honom att matte skulle komma snart. Jag lämnade burdörren öppen och han gick ut i kattsalen och verkade ta farväl av sina kompisar. Jag är säker på att han önskade dem lycka till också. Sen sa jag till honom att det är lika bra du går in i buren och väntar. Då följde han med mig bort till sin bur och gick in i den. Där satt han sedan tills matte kom.

Nu hoppas och tror jag han fått det hem han förtjänar. Jag tror han kommer få det jättebra och jag tror hans människor kommer få mycket roligt med honom också. Han har helt klart humor.

Tack alla som följt Bobo på hans väg till ett eget hem. Ni anar inte hur värdefulla ni är. Nu kommer en ny bloggkatt ta över bloggen som traditionen bjuder.  Kanske presenterar h*n sig redan i morgon?