Ni som följt min blogg kanske minns att min matte inte ville ha mig eller mina kompisar kvar.
En dag hörde vi att hon ringde till katthemmet. Hon sa att hon inte kunde behålla mig och Zorro och undrade om vi kunde ta X också.
På katthemmet undrade de varför vi inte kunde stanna och då sa matte nåt om allergi. Vi förstod ingenting. På katthemmet sa de att de alltid tar ansvar för "sina katter", i det här fallet mig och Zorro, men de måste diskutera hur de skulle göra med X.
De frågade om alla var friska. Ohh, ja, sa matte. Zorro har ett litet sår på svansen, men det läker snart.
När matte sa så skämdes vi, för vi visste att det inte var sant.
Så småningom återkom katthemmet och sa att de skulle ta emot oss alla tre, eftersom X skulle få det kämpigt att vara ensam. De frågade en extra gång om han var frisk, och det sa matte att han var.
Så fick vi komma till katthemmet. Ganska snart märkte man där att Zorro hostade väldigt och såret på svansen läkte inte. Han fick åka till vettisen ganska direkt efter att han kommit till katthemmet. De gjorde noggranna undersökningar och det skulle dröja flera dagar innan vi fick svar på proverna. Under tiden hade man bokat tid på Regiondjursjukhuset för honom, eftersom man förstod på katthemmet att han behövde specialistvård.
Under tiden hade man upptäckt att X hade väldigt svåra tandproblem. Det hade inte vår matte sagt nåt om till katthemmet och inte hade hon hjälpt X heller. Han fick komma till tandspecialist genom katthemmet flera gånger. Det kostade många tusenlappar för katthemmet.
Han blev i alla fall frisk och fick snart ett hem. För Zorro gick det inte alls lika bra. Dagen innan han skulle iväg till Regiondjursjukhuset ringde de därifrån och sa att de fått provsvaren från undersökningarna på honom. De sa att han vara så svårt sjuk att det inte gick att hjälpa honom. De sa att han måste få somna in för att han inte skulle lida längre.
Alla på katthemmet är fortfarande ledsna för att han inte fick hjälp i tid. Det var en fantastisk liten kisse som hade fått ett bra hem om bara matte hade hjälpt honom medan tid var. Blogghjälpen skjutsade honom till sjukhuset där han fick somna in. Hon kan fortfarande känna hur det kändes och blir väldigt ledsen när hon tänker på det.
Jag fick i alla fall ett nytt hem igen. Varför jag inte är kvar där ska jag berätta i morgon. Kanske har jag också nåt mer att berätta då.
Tänk att det ska behöva vara så, man har ett hem men får inte den hjälp man behöver. Bedrövligt. Så ledsna för Zorro, skönt att X har kommit hem. Vi håller tassarna för att ditt för alltid hem kommer snart.NOsbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, det är hemskt när man hamnar i fel hem!
RaderaBedrövligt jamar vi också, att inte Zorro fick ngn bra hjälp :( Uschjam så jobbigt
SvaraRaderaVi håller alla tassarna, vi har för att ditt för evigt hem kommer snart.
Tass i tass tass
M, T, S, det var väldigt synd att Zorro inte fick hjälp i tid. Han var såååå fin.
RaderaVi är så ledsna för Zorros skull! *tår på nosen*
SvaraRaderaVi är glada för X att han fick hjälp och ett nytt hem. Men hur många hem har du haft din stackare? Vi håller tassarna hårt för att nästa blir ditt sista för-alltid-hem med tvåbeningar som kommer göra allt för att du skall må bra, för alltid!
*nosbuffar*
Alice, jag har haft alldeles för många hem. Hoppas nästa blir mitt för--alltid-hem!
RaderaOjojoj, stackars dig å de andra MEN det låter som att du kanske har något bra att berätta idag? Känns så på de sista orden i din text, hoppas jag känner rätt!
SvaraRaderaSven, du kanske känner rätt...
RaderaLilla Damien, du har verkligen varit med om mycket elände, men jag anar precis som Sven att du kanske har något hem som väntar ganska snart?? Det är skönt att ha ett eget hem och vara behövd, jag hjälper matte med en massa saker, inte minst att ibland uppfostra och hålla koll på lillmattes och lillhusses kattungar, det kan vara jobbigt ibland men jag känner ansvar för dem, jamar från Jalle
SvaraRaderaJalle, vi katter behövs ju i varje hem. Tänk att vissa inte fattar det!
RaderaSå sorgligt med Zorro, och ännu värre känns det när man tänker på att han kanske kunde ha räddats om han hade fått hjälp i tid. Alltid lika tråkigt när folk inte tar sitt ansvar.
SvaraRaderaVi fortsätter till nästa inlägg, tur vi vet att du har det bra nu, annars kanske vi inte hade vågat...
Kramar och tassklappar