Katten Daimien på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.

Igår fick ni vet att det är jag, Daimien, som ska bli bloggkatt.

Det är klart att det känns lite nervöst och ovant att vara bloggkatt, men Bobo sa att det bara är att köra på.  Så då lyder jag hans råd.

För att börja från början: jag och min kompis Coco hade ett gemensamt hem en gång. En dag sattes vi i bilen. Den for iväg långt. Plötsligt stannade den och vi bars ut. Vi förstod inte vad vi skulle göra där, men våra människor satte sig i bilen och for iväg igen. Vi lämnades nära en tomt i ett område vi inte kände till.

Vi var väldigt rädda, men hade i alla fall varandra. Efter en stund började vi undra varför våra människor inte kom och hämtade oss, för vi ville inte alls vara kvar på det där stället. Så småningom började det gå upp för oss varför vi hamnat på det där stället. Jag tror det var för att våra människor skulle vara säkra på att vi inte hittade tillbaka hem.

Vi var vana vid att få mat hemma. På det här stället fanns ingen mat. Vi började bli hungriga och undrade vad vi skulle ta oss till. Vad hade vi gjort som inte fick bo kvar i vårt hem? Vi förstod inte det. Vi var ju jättesnälla.