Ni som läst min blogg vet att jag och min kompis blev dumpade och att vi sökte oss till en tomt. Den gången hade vi tur, för människorna som bodde i huset på tomten var snälla. De klappade oss och gav oss mat. De tog bilder på oss och satte upp i affärer och på en massa andra ställen. De frågade om det var nån som kände till var vi bodde eller om ägarna letade efter oss. Det gjorde de inte. De var antagligen bara glada att vara av med oss.Vi hörde också att de ringde till polisen. De hade ingen efterlysning på oss.
Tyvärr kunde vi inte stanna i det där huset. Men vi hörde att de ringde till nån som hette katthemmet. Jag hörde att de berättade att två vilsna katter kommit till deras tomt och att de sökt efter ägarna på olika sätt, men ingen hade hört av sig.
De undrade om vi kunde få komma till katthemmet. Vi undrade vad det var, men människorna sa att de var snälla där och att vi skulle få det bra och att vi skulle få hjälp att hitta ett annat hem.
Synd att ni inte kunde stanna där, men vilka snällisar som försökte hjälpa er att hitta hem! Det borde finnas fler såna tvåbeningar tycker vi.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, ja det var synd. Men vi hade lite tur i alla fall.
RaderaVilken tur att det var snälla och företagsamma tvåbeningar i huset ni sökt er till! Nu kan Räkan sluta bita på klorna av nervositet över vad som skulle hända er!
SvaraRaderaDaimien, matte säger att du ser så stor och gosig ut, hon skickar en puss i pannan till dig! :-)
Sven, det var snälla människor vi träffade på den gången.
RaderaTur att ni blev sedda i alla fall och bra människor som faktiskt försökte göra något. Nosbufffar
SvaraRaderaDui och Deco, ja, vi hade faktiskt lite tur där.
Radera