Då ska jag börja berätta om mitt lilla liv för er.
Det första minnet jag har är att jag och mina syskon frös. Vi var alldeles nyfödda, men mamma bodde i en dragig lada där hon födde oss. När mamma var hos oss frös vi inte för hennes värme spred sig till oss. Men hon hade ingen som gav henne mat så hon måste springa iväg ganska ofta för att hitta nåt att äta. Det var inte så lätt alla gånger.
Dessutom var det inte alla som bodde runt ladan som var så glada över att det bodde katter där så dom försökte på många olika och hemska sätt att få bort oss.
Vi var inte den enda kattfamiljen som bodde där. Många övergivna katter hade sökt skydd mot regn och kyla i ladan, och det föddes ungar lite då och då. Ovälkomna var vi också. Jag hörde aldrig nån säga "vad söt du är - dig ska jag ta hand om". Ingen strök mig över min lilla kropp och sa nåt snällt heller. Min enda trygghet var mamma.
Stackars din mamma som hade det svårt att få ihop det och ta hand om dig o dina syskon samtidigt.
SvaraRaderaMåste ha känts hemskt för dig o dina syskon när hon gav sig iväg för att hitta mat.
Då var ni alldeles ensamma.
Ozzy
Ozzy, ja, då var vi väldigt rädda!
RaderaLilla fina Rakel, jag har också levt i en lada utan någon som brydde sig. Kan nog ta mig rätten att säga att jag förstår hur det kändes, blir lite darrig när jag tänker tillbaka. Varm nosbuff till dig /Lucia
SvaraRaderaLucia, jam, vi blir nog darriga båda två när vi tänker tillbaka,
RaderaÅh, lilla Rakel! Tur i att mamma fanns där hos dig så mkt hon kunde. Snyftar och darrar på morrhåren.
SvaraRaderaMicke och Molle, utan henne hade vi nog inte funnits idag.
RaderaDet är bedrövligt när folk inte tar ansvar för sina katter. Tur att din mamma va en duktig mamma.
SvaraRaderaåsa
Åsa, jam, vissa lär sig aldrig tyvärr.
RaderaIngen ska behöva ha det så..Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, nä, det är så sant som det är jamat.
RaderaUschjam för att bo i en lada utan att någon bryr sig om en! Stackars dig, och stackars dina syskon och din mamma!
SvaraRaderaGustav, vi hade det riktigt dåligt faktiskt.
RaderaDet är så ledsamt att läsa om ytterligare en katt som fötts oönskad till världen och som får växa upp under urusla förhållanden. *sniff* Alla katter skall födas önskade och älskade och bara möta varsamma kärleksfulla händer och få höra mjuka ord! *stampar med tassarna*
SvaraRaderaTur att du hade mamma i alla fall men det är tufft för en mammakatt att få ungar när man inte har ett hem, jag vet *sniff*
*nosbuffar*
Alice, det borde vara varje katts rätt att få födas i ett kärleksfullt hem. Men så är det inte ännu.
Radera