Som kanske en del av er läste igår, ringde det en människa till nån och berättade om mig. Jag låg och lyssnade. Sedan slutade samtalet och jag tänkte att nu är det precis som förut igen. Jag var jätteledsen och varken åt eller drack.
Plötsligt stannade en bil nära den plats jag brukade vara på. Ut kom två tjejer. De talade med tjejen som hade ringt det där samtalet. Sen pekade hon på mig och de två tjejerna gick långsamt fram mot mig och talade lugnt och snällt.
De sa att jag inte skulle vara rädd, att de inte ville mig nåt illa utan att de skulle hjälpa mig.
Jag låg alldeles stilla och tittade på dem. Jag var så ledsen och mådde så dåligt, så jag tänkte det spelar ingen roll vad de gör med mig.
När de kom fram satte en av dem fram sin tass så jag fick lukta på den. Jag gjorde inget, utan bara tittade på dem. Då lyfte tjejen upp mig i famnen. Oj, så mager han är, sa hon. Vi får ta in honom akut. Han måste få mat och vatten genast.
Jag berättar mer i morgon.
Tjejen måste ha ringt i sista stund.. vi vet nog vilka det var som kom.. Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, jaså, ni vet redan?
RaderaMen så dåligt du måste ha mått, din stackare! Vilken tur att någon ringde efter hjälp, och att du kunde hjälpa!
SvaraRaderaGustav, ja, jag mådde väldigt dåligt. Tur att jag fick hjälp till sist.
RaderaDet var allt tur att tjejerna dök upp, för så här hade det inte kunnat fortgå, det förstår vi av hur du mådde. *ryser* Kurr och burr.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, jag hade nog inte klarat mig så länge till på egen tass.
RaderaMen Stellan då, vilken tur att det kom några som ville hjälpa dig, för du mådde ju inte så bra.
SvaraRaderaMjau, vi väntar med spinning vidare på din berättelse
Tass i tass
M, T, S, jag mådde jättedåligt till och med.
RaderaMen gubben... nu VET jag att det blev bättre sen men så sorgligt att läsa
SvaraRaderaPelle, ja, nu vet ni ju att jag klarade mig, men det var på håret!
RaderaVad synd om dig, lilla fina Stellan. Jag blir så ledsen när jag läser om hur du hade det. Sån tur att det till slut fanns någon som brydde sig om dig.
SvaraRaderaMarie, det var tur att nån hjälpte mig till slut, men jag tycker fortfarande att det är konstigt att det tog så lång tid.
RaderaÄr så sorgligt att läsa även om jag ju vet att du fick komma in på Katthemmet och att allt är OK med dig nu.
SvaraRadera