måndag 12 augusti 2013

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Där satt jag och väntade på att åtminstone nån av mina människor skulle komma och hämta mig. Jag var hungrig och började bli lite trött och frusen.

Men som ni förstår kom inte mina människor. Jag förstod så småningom att de inte skulle göra det heller. Här gällde det nog att hitta andra människor att flytta in hos.

Jag började gå omkring i området där jag haft mitt hem. Jag frågade alla grannar om jag kunde få bo hos dem, men det blev nobben från alla. Schas, gå hem med dig hörde jag överallt. Jag önskade inget hellre än att ha ett hem att gå till. Men det hade jag inte.

Jag berättar mer i morgon.

15 kommentarer:

  1. Vad hemskt det måste ha känts för dig att plötsligt vara hemlös och inte ha någonstans att ta vägen och ingen som gav dig mat. Vad synd om dig, lilla Stellan, att du blev övergiven.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie, ja du anar inte så rädd och ledsen en katt kan bli.

      Radera
  2. Uschjam, det är alltid lika jobbigt att läsa de nya bloggkatternas berättelser. Jag kommer aldrig kunna förstå hur människor kan bete sig på det sättet. Aldrig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, nej, det kan inte de som jobbar här på katthemmet heller!

      Radera
  3. Vi förstår inte hur man kan göra så mot sin älskade katt.Stackars dig, vilken mardröm fast på riktigt.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, ja mardröm är bara förjamet.

      Radera
  4. Vi förstår inte heller hur man kan göra så och vi förstår inte heller varför såna hjärtlösa typer skaffar djur från första början. De borde köpa en tygnalle istället för ett levande djur.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, det borde vara förbjudet för såna människor att skaffa levande djur!

      Radera
  5. Mjaui, vi jamar som Alice
    Sådana s.k människor borde skaffa sig tygdjur istället. Stackars dig Stellan, att gå omkring hungrig och bli lämnad ensam för dom du hade bott hos, suckjam, vilkemn mardröm, fast det var på riktigt.

    Tasskram på dig Stellan.


    SvaraRadera
    Svar
    1. M, T, S, det var hemskt. Sånt vill man inte ens att den värsta fienden ska få uppleva.

      Radera
  6. Fina Stellan, grannarna visste kanske inte att du inte längre hade ett hem. Det skär verkligen i hjärtat av att läsa era berättelser. Hoppas verkligen att det fanns någon granne, eller någon i närheten, som kunde hjälpa dig! Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Findus, Isak och Rasmus, jodå, de visste! De ville bara inte veta av mig.

      Radera
  7. Men fyyy, så hade jag det en kort tid också, vet hur hemskt det känns. Hade ju iofs ett tomt hus men det är inget hem utan människorna. Det blev bättre sen, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, då vet du hur det känns, fast du hade tur. Hoppas jag också får ett lika bra hem som du har en dag.

      Radera
  8. Fyjam så ledsamt att ingen av grannarna heller ville ta tass om dig :(

    SvaraRadera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?