lördag 10 augusti 2013

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Så har man då blivit bloggkatt på Södertälje Katthem. Har knappt kunnat sova nåt alls i natt, men det beror inte bara på att jag varit nervös för bloggen utan också för att det var jamarfest hos  Dui och Deco som fyllde 6 år!

Tror det var ganska bra islossare för mig, för nu känner jag ju redan många av de kompisar som tidigare bloggkatter skapat relationer till.

Men, jag ska berätta om mitt liv, så gott jag minns det.

Jag föddes i ett hem där det fanns flera andra katter. Både jag och mina syskon fick egna hem så småningom. Jag bodde i ett hem där jag trivdes bra. Allt gick sin gilla gång, ända till den dag jag hörde ordet "skilsmässa" nämnas.

 Jag förstod inte riktigt vad det innebar, men det kändes inte bra. Matte och husse bråkade. Så småningom skulle båda flytta från mitt hem till var sitt hem. Jag tänkte att, nu blir det väl slagsmål om vem som ska få ta hand om mig.

Jag kunde inte haft mer fel. Det visade sig att ingen av dem tänkte en enda minut på mig. De tänkte bara på sig själva och i deras nya världar som frånskilda ingick inte jag. Det skulle jag så småningom inse.

Berättar mer i morgon.

15 kommentarer:

  1. Naj, ente du osse! *suckar djupt* Jam e osse en sån där skilsmässokatt... den hossen som bodde hos maj slangde ud maj och min matte när han tröttnade pau oss, utan att tänka pau att det vaur MITT him han stal. JAU hade minsjam ente tänkt flytta eller slänga ud vare sig han eller matte. Men nu blev min förra matte och jau himmalösa. Lyckligtvis ordnade min förra matte ett nytt himma åt maj här i klostret, medan hun själv fick flytta him te kompisar...

    Kompisbuff från Philemon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Philemon, jo - ja osse! Vilken dum husse du hade. Han var precis lika dum som både min husse och matte!

      Radera
  2. Tänk vad många katter som har haft samma problem.. Mattes och husses första katt Tusse var en sån katt, dvs ägarna skulle skiljas och skulle sälja villan, ingen ville ha Tusse så dom slängde ut honom bara och stack därifrån.

    nospussar från Milou och Pontus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Milou och Pontus, var kommer alla elaka människor ifrån? Och varför ska de skaffa djur?

      Radera
  3. Så kul att du och kompisarna kom till oss igår!
    Åh så bedrövligt, förstår inte hur en del tvåbeningar tänker. Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, det var verkligen en kul fest ni ordnade. Jag är trött i tassarna ännu.

      Radera
  4. Vi förstår inte heller att det inte blev slagsmål om dig, jam menar, du måste ju ha varit det värdefullaste dem hade. Så borde det i alla fall vara för varje katt.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, de bråkade om allt annat men mig ville ingen bråka om. Jag var inte ens värd ett bråk!

      Radera
  5. Usch, så ledsamt. Att inte människor förstår bättre? Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Findus, Isak och Rasmus, tur att inte alla människor är så där dumma i alla fall.

      Radera
  6. MEN, vad jamar du Stellan, mjau
    ville ingen av dom ha dig efter skillsmässan:(
    Vilka dummisar du bodde hos då.
    Hoppas du hittar andra tvåbeningar som du kan ta tass om, håller tassarna för dig vår fina missevän.
    Snart kommer det bild på våran missevän: Chicko, där vi har gjort som en minnesbild över våran Chicko.
    Så tassa in om ngn dag!

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, T, S, jag hoppas också jag snart hittar mina människor. Vi får tassa in om några dagar och titta på bilderna.

      Radera
  7. Det är väl märkligt att ingen tänker på katten? Man undrar ju då varför de ens skaffade en. *surar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, jag tror det beror på att de inte hade så mycket att tänka med.

      Radera
  8. Men fyjam , var det ingen som tänkte på dig ??!!
    Så trött man blir av att höra om alla dess korkade 2-beningar !

    SvaraRadera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?