torsdag 22 augusti 2013

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus igen. Jag mår fortfarande inte riktigt bra, men jag fortsätter min medicinering.

Sen är jag arg på människor som inte tar hand om sina katter. Vi har flera exempel att berätta om.

En matte ville lämna tillbaka sina katter, som kommer härifrån, för hon inte hade råd att ha dem. Vi frågade om det var nåt fel på katterna. Nej, då, de är så friska så. En har ett litet sår på svansen, men det läker snart,  blev svaret. Så kom katterna för några veckor sedan. Den med sår på svansen har vi varit hos vettisen med, dels för såret, dels för att han hostar och får anfall då han knappt kan andas. Såret behandlas, sedan flera veckor med cortisonsalva, men är ännu inte läkt. Hostan och anfallen är troligen astma. Han har fått medicin nu, som vi hoppas hjälper. Den andra katten är jättedålig i tänderna. Vi ska få tid hos tandläkaren så snart som möjligt för honom. Båda dessa katter borde tagits till vettisen för länge, länge sedan.

Varför ska människor skaffa djur om de varken har råd, eller fantasi nog att be om hjälp utifrån? Det finns faktiskt de som hjälper till så man kan ta sin katt till vettisen. Snuffefonden är ett exempel. Man måste inse att det kostar att ha oss!


16 kommentarer:

  1. *FRÄÄÄS* på alla människor som inte tar tass om sina katter ordentligt !!
    En av mina Amerikanska kompisar visade en väldigt bra bild gällande vad husdjur egentligen kostar.
    http://www.atonkstail.com/search?updated-max=2013-08-20T07:00:00-05:00&max-results=3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, det är viktigt att alla förstår att vi inte är gratis! Fast det är bara i pengar vi kostar, vi ger igen så mycket på annat sätt.

      Radera
  2. Kan bara hålla med *suckar djupt*...och så fortsätter jag förstås tasshållningen för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, snällt av dig att fortsätta hålla tassarna för mig.

      Radera
  3. Uschjam så tråkigt för kissarna. Nu hoppas vi att de snart blir bra igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, jag det hoppas vi också. Och det är inte tack vare de tidigare ägarna i så fall, snarare trots dem.

      Radera
  4. Vi injamar med Kjelle - fräääääs åt såna!
    Hoppas missarna mår bättre snart och får nya hem där de uppskattas och tas ordentlig hand om.
    Vi fortsätter också hålla tassarna för dig.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, jag hoppas också de snart mår bättre. Men det är vi som får stå för allt arbete och alla kostnader.

      Radera
  5. Allvarligt jamat, Stellan, så handlar det inte ens om fattigdom... våra mattar är mycket fattiga, men de PRIORITERAR oss och ser till att vi alltid får bra mat, regelbunden veterinärvård och är ordentligt försäkrade. Vad man har råd med handlar om vad man VILL ha råd med, säger våra mattar. Och en av de allra första saker vi fick lära oss när vi flyttade hit från Södertälje katthem var att "döda ting inte är värda tillnärmelsevis lika mycket som det som lever". Alltså köper matte hellre dyr kattmat och riktigt bra sand, betalar våra försäkringar och tar oss till veten hellre än köper datorer, telefoner och semesterresor. Det känns tryggt!

    Tass från Jenny och Majsan, klosterkatter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, ni jamar så klokt. Man kan inte se allt i pengar heller. Era mattar visar på en stor rikedom på annat sätt. Ni har haft den tur som jag önskar alla katter fick.

      Radera
  6. uschjam, så konstiga en del tvåbeningar är, att dom inte tänker före, innan donm skaffar djur överhuvud taget, suckjam alltså.

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, T, S, en del kan visst inte tänka alls.

      Radera
  7. Så hemskt katterna måste ha haft det hos denna människa! Få kvävningsanfall utan någon som bryr sig - vilken fasa! Sår som inte läker och tänder som kanske gör ont. Vad tänkte människan på som skaffade katt??? Det första man gör efter att ha köpt katt är att försäkra katten. Det är livsviktigt. Det andra är att fort åka till veterinären när katten mår dåligt.
    Det finns inget som har gjort mig så orolig som när de katter jag haft blivit sjuka. Då har jag direkt åkt till veterinären, oavsett tiden på dygnet. Jag har många gånger varit tacksam för att Bagis har öppet hela dygnet.
    Jag håller helt med Klosterkatterna att det inte handlar om fattigdom, utan om prioriteringar. Jag är också fattig, men har alltid satt mina katter och deras behov i första rummet.
    Det enda vettiga denna människa gjort var att lämna tillbaka katterna - men det borde hon ha gjort för längesedan. Jag hoppas så att medicinen hjälper mot astman och att såret läker och att kissen får snar hjälp för sina tänder. Dessa katter har ju varit utsatta för en upprörande vanvård.
    Och så hoppas jag naturligtvis att du, Stellan, mår bättre och inte har ont när man tar dig på magen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie, och den stackars astmatiska katten har dessutom fått springa ute hur som helst. Den här människan borde aldrig skaffat några katter över huvud taget. Såna som du och Klosterkatterna och många av våra bloggkompisar borde det däremot finnas fler av!

      Radera
  8. Vi har läst i kapp nu, och är såklart jätteglada över att du klarade av att börja äta och dricka igen, och lyckades komma igen på ett alldeles strålande sätt. Men det känns oroligt att du inte mår riktigt bra än. Kan det vara så att fortfarande lider av depression? Det vore inte konstigt i så fall, för du har ju varit utsatt för ett långvarigt så jamat trauma, och det tar tid att hämta sig från sådant, både fysiskt och psykiskt.
    Håller tassar och tummar jättehårt att du snart känner dig piggare och starkare. Och glad! Du är så värd att vara lycklig, Stellan <3
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla och Frasse, det kan vara depression, men vi misstänker att det kan vara nåt mer. Jag hoppas jag snart ska må bättre, och det känns väldigt bra att så många håller tassarna för mig.

      Radera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?