Jag började förstå på allvar att mina människor aldrig skulle komma tillbaka för att hämta mig. Jag började också förstå att en katts liv inte var mycket värt. Jag försökte få komma in hos många människor, men ingen ville ha mig.
Jag blev mer och mer ledsen. Jag blev faktiskt så ledsen att jag inte åt ens den mat man ställde ut åt mig, eller som jag kunde hitta på annat sätt. Jag blev magrare och magrare. Inget var roligt längre. Jag blev nåt som tvåbeningar kallar för deprimerad.
Jag hoppas jag ska berätta mer i morgon. Jag skriver hoppas, för jag mår inte riktigt bra och jag ska till vettisen i morgon. Hoppas de kan hjälpa mig och att det inte är nåt farligt.
Sen kan ni läsa i Länstidningen idag om katthemmet. Det är bra att vi hemlösa katter uppmärksammas!
Jam så sorgligt. Vi förstår att du inte ville äta för att du var ledsen. Vem skulle inte bli det efter att ha blivit övergiven av sin familj. *torkar en tår med tassen*
SvaraRaderaNej, snälla rara, bli inte sjuk nu! *jamaroroliga* Vi skickar massor av spinnhealing till dig...
SvaraRaderaBuff från klosterkatterna genom Jenny.
Inte konstigt att man blir deprimerad när den familj man har känt till försvinner på det viset. Måtte det bli bra besked hos vettisen imorgon. *nosbuff* Kurr och burr.
SvaraRaderaUscha :( Inte konstigt att du blev deprimerad :( Nu håller vi tummarna och tassarna för att vettisen hjälper dig i morgon med det som spökar nu, för du får inte bli sjuk!! Kryapådig-kramar och nosgos från Beata, Doris, Sunny och matte <3
SvaraRaderaInte ett dugg konstigt att du blev deprimerad. Nu håller vi tassarna för att det går bra hos vettisen imorgon.Tröstbuffar
SvaraRaderaJag kommer aldrig förstå det där med att man skiljs från katten också vid en skilmässa !?!?!
SvaraRaderaHoppas det inte är allvarligt och att det går bra hos vettis imorgon! <3 håller tummarna.
Jättefint reportage i länstidningen.
Jamar som de andra, inte så konstigt att du blev deprimerad när du blev övergiven så där.
SvaraRaderaVi håller tassarna för att det går bra hos vettisen och att du snabbt blir frisk igen.
Jamarbra reportage i tidningen!
*nosbuffar*
Hoppas, hoppas att det inte är något allvarligt med dig? *orolig*
SvaraRaderaUsch vad jag är orolig! Xantippa
SvaraRaderaJag undrar så hur det är med dig, Stellan. Hoppas veterinären kan hjälpa dig så att du mår bra igen!
SvaraRaderaInte konstigt att man blir deprimerad när den familj man har känt till överger en :(
SvaraRadera