Dagarna gick. Det kom ner nåt vitt på marken och på nätterna frös vi. Mamma hittade en bättre plats åt oss, men sa också att det började bli allt svårare att hitta nåt att äta. Vi fick så smått börja leta efter mat själva.
Först då upptäckte vi hur svårt mamma måste haft det. Det var inte alls lätt att hitta nåt att äta. Vi var hungriga för jämnan och visste inte var vi skulle hitta nåt ätbart.
Mamma hade sagt åt oss på skarpen att vi inte fick gå nära människor. Hon sa att de kunde vara så elaka så det kunde vi inte tro. Hon visste. Vi var också väldigt försiktiga, men en dag stod det plötsligt en människa alldeles bakom mig. Jag hade inte hört honom och blev överraskad. Plötsligt gjorde det jätteont i ryggen. Jag rusade därifrån, samtidigt som killen rusade efter mig och skrek att han skulle sparka mig ännu mer om jag vågade komma tillbaka.
I ren panik rusade jag in under en trappa där jag låg och tryckte hela natten. Jag började förstå varför mamma varnat oss får människor.
Men Freddy då, stackars er och vilken dum tvåbening som kom och sparkade dig, GRRR så hemskt du måste ha tänkt om dom däringa tvåbeningarna, och kanske inte visste om ni kunde lita på dom ngt mer :(
SvaraRaderaNu blir vi nyfikna på fortsättningen, mjau
Tasskram på dig kompis.
M, C, T, S, vi bestämde oss nog för att inte lita på dem.
RaderaNämenjam, din stackare. Fy vilken dummis. Åh, hoppas mamma hittar dig snart. *sniff*
SvaraRaderaSippo, Det bara vimlar av dummisar. Han var inte den enda.
RaderaFy jam så ledsen jag blir när jag läser att du blivit sparkad av en elak 2-bening :(
SvaraRaderaKjelle Bus, ja, vi blev både rädda och ledsna allihop.
RaderaJag, som aldrig råkat ut för någon dum tvåbening, har litet svårt att fatta att de kan vara såna? Somliga av dem måste vara felkonstruerade i skallen?
SvaraRaderaGustav, du verkar ha levt det liv som alla katter borde få leva.
RaderaNäää men fy!! Hittar inga jam, man blir så ledsen och förbannad, tänk att man kan göra så. Stackars dig.Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, normala människor förstår nog aldrig hur man kan vara dum mot ett djur, eller nån överhuvudtaget som inte kan försvara sig.
RaderaFyjam för elakingar! Det är jobbigt nog att överleva som hemlös utan att behöva vara rädd för att bli slagen också! *morrhårsdarr*
SvaraRaderaTur att du kunde gömma dig.
*nosbuffar*
Alice, precis. Man har nog att leta efter mat och nån stans att krypa in som hemlös.
Radera