Som ni förstår, och som jag också förstod så småningom, hade jag hamnat på Södertälje Katthem.
Jag var väldigt rädd när jag kom dit. Ville inte att nån kom nära mig, då fräste jag och försökte gömma mig så långt in i buren jag kunde.
Efter en tid fick jag flytta ut till de större burarna på katthemmet. Då hade jag blivit både kastrerad, vaccinerad, avmaskad och behandlad för öronskabb. Rent fysiskt mådde jag jättebra, men jag var fortfarande väldigt rädd för alla människor.
Det konstiga var att ingen verkade förstå att jag var farlig! De kom in i min bur och talade med mig. Sen petade de försiktigt på mig med en lång pensel. Till att börja med klippte jag till den där penseln med tassen, men efter ett tag tyckte jag faktiskt att det var ganska skönt.
Efter ytterligare en tid satt de hos mig utan pensel, och försökte klappa mig med handen. Det var lite läskigt, men så småningom var det också OK. Ja, till och med riktigt skönt!
Tänk vilken tur i oturen du hade. Men det var ju jamarns märkligt att ingen förstod hur farlig du är. Husse fattade direkt att både Tindra och Viska var jättefarliga när de fräste åt husse när de nyss flyttat in.
SvaraRaderaEr husse verkar ju vara väldigt intelligent, men här på katthemmet fattade de inte alls!
RaderaDet tar ett tag innan du vågade lita på snällisarna som nu finns i din närhet. Du hade ju ganska dålig erfarenhet av 2benta. Vi hoppas att du vågar lita på allt fler av dem numera :)
SvaraRadera=^.^=
Nosbuff
Hjulia Huller om Buller, det var inte många som behandlade mig väl och sånt sätter sina spår.
RaderaVilken tur, för där är de snälla. Lita du på dem så blir allt bra!
SvaraRaderaPelle, fast när så många varit dumma mot en, så är det svårt att förstå att man plötsligt är bland snällisar.
RaderaJamar som Smulan o Amanda = Jag hoppas att du vågar lita på fler 2-beningar numera :)
SvaraRaderaKjelle Bus, ja det gick ju inte på en dag precis, men så småningom...
RaderaTänk att de där tvåbeningarna på katthemmet verkar helt orädda för farliga katter! Det var lika dant när jag kom dit. Visst är det konstigt? Fast samtidigt är det jamarbra för tänk vad härligt det är när man vågar lita på dem och känner hur mysigt det är med gos!
SvaraRaderaDu får hälsa blogghjälpen att de sista veckorna har jag börjat med att ligga nästan runt mattes hals och borrar in nosen i henne och hon får även hålla fast mig när jag ligger där och jag bara kurrar. Innan har jag alltid bitits när jag känner mig fasthållen.
*nosbuffar*
Alice, vad glad blogghjälpen blev när jag framförde hälsningen. Allt blir bara bättre och bättre när man hittar rätt tvåbening.
RaderaTänk vad de kan på katthemmet, smart med penseln tycker vi och så härligt att du upptäckte att det är skönt att bli klappad! Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, fast jag tyckte inte om penseln i början. Men sen blev den bra.
RaderaSkönt att kunna pusta ut nu när du har sluppit undan elaka människor och andra hemskheter! Klart det tar lång tid att fatta att inte alla de tvåbenta är otäckingar!
SvaraRaderaGustav, man känner sig helt annorlunda när man vågar lita på en tvåbening igen. Fantastisk känsla, faktiskt.
RaderaSå skönt att du nu hade kommit till katthemmet, mjau
SvaraRaderahoppas du kan lita mer och mer på tvåbeningar och förstå att inte alla är dumma.
Tass tass
M, C, T, S, ja, jag börjar förstå att det finns snälla tvåbeningar också. Synd att jag inte träffade de från början.
RaderaLille Freddy, vad du är fin!
SvaraRaderaXantippa
Xantippa, tycker du verkligen det *rodnar*.
Radera