Ja, jag undrade så klart hur mitt lilla liv skulle fortsätta. Skulle jag alltid behöva vara på min vakt, skulle jag alltid behöva vara hungrig, skulle jag alltid ha ont i öron och mage?
Det blev jag mer och mer inställd på. Men så en dag började en människa sätta ut en mattallrik till mig. Hon stod och väntade och trodde nog att jag skulle komma rusande fram till henne och äta. Men tji fick hon.Jag tänkte verkligen inte gå fram så länge hon stod kvar. Jag visste nog vad de var i stånd till.
Som tur var gick hon så småningom så jag kunde gå fram och äta. Det smakade jättegott. Det här stället skulle jag minsann komma ihåg!
Det verkar som en snäll människa, men jag förstår att du inte litade på henne. Det skulle jag inte heller göra om jag var hemlös. *ryser*
SvaraRaderaSippo, jag litade varken på henne eller nån annan tvåbening.
RaderaKlart att du inte litade på någon men gissar att det var gott att få äta sig mätt.nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ja det var en fantastisk känsla, att gå och lägga sig mätt.
RaderaÄntligen en snällis som förstod hur hungrig och rädd du var!
SvaraRadera=^.^=
Nosbuff
Hjulia Huller om Buller, ja det är tur att det finns såna också.
RaderaJamar som Smulan o Amanda = ÄNTLIGEN en snällis som gav dig mat och förstod att du var rädd !
SvaraRaderaKjelle Bus, ja det tog tid, men så här i eftertass är jag glad att hon dök upp till sist.
RaderaJamarns vad gott det måste ha varit och att äntligen få somna med mat i magen. Vi förstår att du inte vågade lita på henne efter allt som hänt, men vi gissar att hon var en riktig snällis.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, det var en väldigt ovan känsla. Jag hade glömt hur skönt det var att vara mätt.
RaderaVa skönt att du äntligen fick mat ! Bra att du råkade på en snällis.
SvaraRaderaKattfamiljen, ja, fast de växer minsann inte på trän.
Radera