Det gick en lång, lång stund. Vi försökte vara så tysta som möjligt, så ingen skulle höra oss. Det hade mamma sagt åt oss.
Rätt som det var hörde vi ett prassel. Vi kröp ihop ännu mer och titta mot ingången till busken. Som tur var såg vi mamma komma in. Hon hade fångat en mus som hon åt upp. Sen fick vi också mat. Därefter somnade vi och sov ända till det blev nästa dag.
Då sa mamma att hon måste gå igen och leta efter mat, men att vi skulle hålla oss lugna tills hon kom tillbaka.
Så fortsatte dagarna och nätterna. Så småningom började det bli lite kallare på nätterna. Trots att vi låg tätt intill mamma var det lite kallt på mornarna.
Som alla kattungar växte vi och blev mer och mer nyfikna på omgivningen. Vi började kravla oss ut från busken för att upptäcka världen utanför. Trots att mamma hade sagt åt oss att det var farligt begrep ingen av oss hur farligt det var där ute. Men vi skulle få veta, tids nog.
-1.jpg)
Jo, jag är rädd för det... :(
SvaraRaderaGustav, mmmm, tyvärr har du rätt.
RaderaNu börjar det bli riktigt läskigt.Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ja läskigt blev det.
RaderaMen uschjam. Vi vågar knappt tänka på vad som händer härnäst. *hänger med morrhåren*
SvaraRaderaSippo, nä det var mycket tråkiga saker som hände.
RaderaVi jamar som de andra, nu börjar det bli ruskigt läskigt! Ikväll får nog småkillarna sova under mattes täcke.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, det låter som en bra idé.
RaderaLäskigt det låter, hoppas det går åt rätt håll, mjau
SvaraRaderaTass tass
M, C, T, S, det kan nog ta lite tid...
Radera