Ni undrar kanske vad som hände när jag sprungit in i det där röret av när för att äta? Jo, det skrällde till av bara den. Jag hoppade högt och vände tvärt för att rusa ut ur röret. Men det gick inte! Jama om panik.
Jag kastade mig mot väggarna och försökte på alla sätt ta mig ut. Men det gick inte. Istället kom tjejen från brummisen och den andra tjejen fram mot mig. Jag kröp ihop, fräste, morrade, slog med tassen och gjorde allt för att de skulle förstå att jag verkligen inte var att leka med. Tror ni det hade nån effekt?
Nä, de förstod uppenbarligen inte alls hur farlig jag var. Istället lyfte de upp hela röret, som de kallade för fälla, och satte den i brummisen. Sen åkte de iväg med mig.
Jag jamade högt hela tiden så hon skulle förstå att hon skulle släppa ut mig igen, men inget hjälpte.
Tills sist stannade i alla fall brummisen. Jag bars ut och in i ett hus, där jag direkt kände lukten av andra katter. VAR hade jag hamnat?
Usch, så otäckt att bli instängd. Stackars dig, så rädd du måste ha varit. Nu hoppas vi att fortsättningen blir bra (som vi tror). Kurr och burr.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, jag har nog aldrig varit så rädd som jag var då. Och jag har ändå varit jätterädd många gånger.
RaderaSå nära himmelriket en utsvulten kall och vilse kommen katt kan komma!
SvaraRaderaPelle, ja, fast det visste jag inte då.
RaderaDu hamnade nog där du är nu :)
SvaraRadera=^.^=
Lördagsbuffar
Hjulia Huller om Buller, tror du det?
RaderaDin stackare, du måste ju blivit jätterädd i det där otäcka röret. Det är ju inte lätt att veta att du precis blivit räddad av snälla tvåbeningar.
SvaraRaderaSippo, nä jag hade ju ingen aning om vart jag kommit.
RaderaHurrjam, det var katthemmet som vi hoppades! Hoppas du snart förstod att det var snällisar som du hade med att göra, för nu skulle du aldrig behöva frysa igen eller gå hungrig.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, fast det tog nog lite tid innan jag förstod att det var snällisar jag hamnat hos...
RaderaFyjam, så rädd du måste ha varit! Du kunde ju inte veta att det där röret faktiskt var din räddning. Äntligen fick du träffa några snälla tvåbeningar, efter alla vedermödor *rörd*
SvaraRaderaEn fråga - kanske lite ytlig men ändå: Fick du i dig något av den goda maten i röret? Vore synd om du missade den - alltid tråkigt med mat som förfars... :-)
Tassklappar
Frasse, så fort jag insåg att jag var instängd hade jag inte nån aptit längre, så den maten förblev orörd.
RaderaFörstår att du var skräckslagen du kunde ju inte veta att det var det bästa som kunde hända..Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, nä, det kunde man verkligen inte begära att jag skulle förstå.
RaderaFörstår att du blev jätterädd när du insåg att den där fällan slått igen eftersom du ju inte hade så braiga erfarenheter av 2-beningar.
SvaraRadera