fredag 30 september 2011

Katten Madeleine på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Madeleine på Södertälje Katthem.
 
Puh, jag är alldeles trött efter nattens festande. De som kom och jobbade här i morse tyckte det var lite rörigt på katthemmet, men eftersom vi allihop låg och sov så sa de inget.

Nu ska jag berätta nåt annat. Ibland händer det nåt väldigt speciellt här på katthemmet. Det hände här för några veckor sedan. Det kom in en ung tjej på katthemmet. Hon ville titta på en katt. Vi gjorde som vi brukade, frågade lite vad hon hade tänkt sig för katt, om hon haft katt tidigare o s v. 

Det visade sig att tjejen var sjukskriven och genomgick en behandling som skulle ta ytterligare några veckor. Hon kunde alltså inte ta nån katt direkt, men ville i alla fall titta lite förutsättningslöst på vad vi hade för katter och hur det gick till att köpa katt från oss.

Vi gick in i första rummet och berättade lite om katten i bur nr 1, gick vidare till bur 2 och 3. Matte tittade intresserat och lyssnade på vad vi sa. När vi kom till bur nr 4 berättade vi att den katten blivit matad av ett par i 8 år eftersom de inte kunde ha den inne. Hur han klarat sig ute alla vintrar var ett mysterium. Han var lite ärrad, öronen lite fransade och pälsen lite tilltufsad. Men hela han utstrålade ett lugn och en livserfarenhet som inte alla katter som farit illa gör.

Vi gick vidare till bur nr 5 och 6. Tjejen lyssnade fortfarande på vad vi berättade, men vi märkte att hon inte verkade lika koncentrerad längre.

När vi skulle gå vidare till nästa rum såg vi att tjejen kastade ett öga in i bur nr 4 och att katten tittade tillbaka.
I nästa rum fortsatte vi berätta om katterna, men vi märkte att vi delvis talade för döva öron. När vi presenterat alla katter bad tjejen att få gå tillbaka till bur nr 4 i första rummet.

Innanför satt katten och väntade och tittade på henne som att han sa ”vad skulle du titta på de andra katterna för? Jag är ju här”. 

Tjejen satt sig ner och katten började genast gosa med henne. 

Alla vi som jobbade på katthemmet den kvällen kände att här behövs inga fler presentationer. Vi lämnade tjejen och katten i buren och de satt nära varandra ända tills vi stängde.

Vi berättade för henne att om man vill skriva en intresseanmälan kan vi göra hembesök och om hon då betalar en handpenning kan vi reservera den katten för henne. Hembesök gjordes och handpenning betalades.
Det skulle dröja ännu flera veckor innan katten kunde komma hem till sin matte, eftersom behandlingen varade ytterligare en tid.
Tjejen, som vi nu kallar Matte, var hemma varje helg och så ofta hon hade möjlighet kom hon till katthemmet för att sitta hos ”sin” katt. Han stod framme vid burdörren och väntade så fort han hörde att hon var i antågande. När hon satte sig ner hoppade han upp i hennes famn. Han fick godis och det märktes att både katt och matte njöt i fulla drag.

Så idag var det äntligen dags. Matte kom för att hämta sin katt. Han var beredd. Inga som helst problem att gå in i buren. Blogghjälpen ringde strax efter att de kommit hem för att höra om det var OK att berätta om denna lilla historia som berört henne. Det var OK. Katten låg just nu under soffan, men matte lät inte minsta orolig för det. Hon förstod att han måste ta in nya lukter, möbler och annat.  Vi tror inte det dröjer många timmar innan han är framme och vill ha gos och godis av matte.

Det blev en lång historia idag, men vi tycker den är så fantastisk och vill berätta att ibland sker det nåt extra. Två själar finner varandra och kommer säkert vara ett stort stöd för varandra också. Ibland sker små underverk. En katt som har några år på nacken kan ge mycket kärlek under lång tid.

20 kommentarer:

  1. Men vilken underbar historia!! Vi blev helt klart rörda till tårar så här på kvällskvisten!
    Mer sådana här solskenshistorier!! hälsar Beata, Doris, Sunny och matte!

    SvaraRadera
  2. Kärlek är vackert, när den sammanstrålar sådär... blir allt lite rörd jag också <3
    Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Zpookies (Allans) Matte Bonnie30 september 2011 20:49

    Helt underbart... tårarna rinner nerför min kind av glädje :-)

    SvaraRadera
  4. Ånej, det här blir nästan för mycket på en gång! Det blev en del tårar som fick torkas bort medan vi läste :-) Det här måste vara den högsta lycka man kan uppleva på ett katthem. Underbart!
    Många kramar och tassklappar till er alla och extra många till det lyckliga nyblivna paret!

    SvaraRadera
  5. Det är precis så här det magiska mötet skall få gå till... lugnt och stilla, en chans att nosa på varandra, möta blickar och känna efter om det känns rätt. Och sedan få lära känna varandra utan att andra stör... tänk om fler människor gav sig själva möjligheten att uppleva detta! Vi önskar din vän och hans matte lycka till - de har alla chanser att lyckas i sin relation, när de börjat så bra!

    Tass från Imma, abbemissa.

    PS. Jenny och Majsan undrar om den där kattkillen var på katthemmet när de bodde där? DS.

    SvaraRadera
  6. Åh, vilken underbar solskenshistoria! :)

    SvaraRadera
  7. Håller jamars med alla missevänner
    Vilken lycka för matte och katten som fick komma hem till en tvåbening.

    Tassarna upp!

    Tas Tass

    SvaraRadera
  8. Mjau... Vilken vacker historia, vi är gripna allihop här hemma. Tänk vilken lycka för dem båda att hitta varandra.

    SvaraRadera
  9. Åh vad härligt det är när sånt händer! Hoppas de får många lyckliga år tillsammans! Du skall se att det händer dig också snart Madeleine. Både jag och matte visste också direkt vi såg varandra att jag var rätt katt att ta tass om henne, men för att vara på säkra sidan gick jag direkt fram till henne och visade det. Nu håller vi tassarna för att du snart får uppleva det magiska ögonblicket när ni båda bara vet att det är rätt.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  10. Beata, Doris, Sunny och matte, jag önskar vi kunde b rätta sånt här varje dag. Och att jag var inblandad också...

    SvaraRadera
  11. Östgötakatterna, det känns kul att kunna berätta roliga saker ibland också.

    SvaraRadera
  12. Kjelle Bus, det gör jag också. Alla katthistorier borde sluta braigt.

    SvaraRadera
  13. Zpookie, det är helt OK att gråta åt det vi jamar så länge det är av glädje. Har hört att du också fått det jamarbra!

    SvaraRadera
  14. Gunilla och Frasse, såna här lyckliga händelser är vår belöning på katthemmet.

    SvaraRadera
  15. Imma, vi önskar att det fanns många fler fall med sån här utgång. Och den här kattkillen fanns inte på katthemmet när ni bodde här, Jenny och Majsan.

    SvaraRadera
  16. Kattmamman, viss blir mana glad när en matte och hennes katt finner varandra på det här viset?

    SvaraRadera
  17. M, C, T, S, vi har gjort tassarna upp här flera gånger må ni tro!

    SvaraRadera
  18. Sippo, ja ibland blir det precis som för dig och Tindra och husse. Allt bara stämmer!

    SvaraRadera
  19. Alice, tror de verkligen att det kommer ett magiskt ögonblick för mig också? Hoppas det.

    SvaraRadera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Ibland har man ju såna där dagar då man bara måste få pusta ut en stund.  Det är väldigt mycket at...