Igår när blogghjälpen var här satt vi och jamade ganska länge. Först fick vi godis allihop i hela rummet. Sen satte sig Blogghjälpen på en stol i min bur och undrade om jag ville sitta i henne knä. Det ville jag inte, för jag är inte så förtjust i att sitta i knät eller bli buren, men jag vill gärna bli klappad när jag står eller ligger på golvet. Blogghjälpen sa att hon tror det kan bero på att jag så sällan har tillfälle att sitta i knäet och att jag kanske kommer gilla det när jag får egna människor som har tid att gosa mer med mig.
Kanske blir det så, kanske inte. Jag sa till henne att alla katter minsann inte gillar att ligga i knäet eller bli burna. Det sa blogghjälpen att hon visste och respekterade, men att en del katter ändrar sig när de får ett eget hem.
Hon sa också att hon gärna skulle vilja att jag bodde hos henne, men att hennes äldsta katt inte skulle gilla det. Hon är glad att han accepterar en katt till, men tror inte det skulle gå med ännu en. Jag tycker också det är synd, men jag förstår ju att det inte vore nåt bra om jag flyttade till ett hem där det skulle bli bråk. Då är det bättre att vänta här på att mina människor kommer. De kan komma när man minst anar det säger blogghjälpen.
-1.jpg)
Alldeles säkert är det bättre att vänta på katthemmet. Vissa katter har svårare att acceptera andra katter på hemmaplan, och det vore inte rätt mot vare sig dig eller blogghjälpens Victor om ni hamnar i en sådan situation. Fast gosa i massor med blogghjälpen kan du förstås passa på att göra, i väntan på dina människor. Kurr och burr.
SvaraRaderaNi har så rätt båda två, både om andra katter och om knägos. Min kompis Wilma lägger sig i mattes knä ibland men hon föredrar att ligga bredvid och gosa. Jag älskar knägos men ingen av oss gillar att man håller i eller bär oss. Småbrorsorna ligger inte heller i knä men älskar att gosa om de får ligga bredvid, Bosse har inget emot att man lyfter och bär honom utan kurrar för fullt medans Mårrgan inte alls gillar det. Vi katter är så olika och tur är väl det? *ler ända ut i morrisarna* Det viktiga är att vi hittar rätt tvåbeningar som förstår och accepterar hur vi är och inte försöker tvinga oss till något vi inte vill. Sen att tvåbeningarna själva behöver en fast tass och uppfostran är en helt annan sak....
SvaraRadera*nosbuffar*
Som vi jamat till dina företrädare - din människa kommer en dag och det blir en bra en, för det ser blogghjälpen till. Då kanske du börjar tycka om att ligga i knät och bli buren.
SvaraRaderaDu kommer säkert att bli en knäkatt i framtiden. Jag (Pontus) har blivit knäkatt efter 4 år, men bara i mattes knä förståss och i en speciell fåtölj. Milou gillar bara husses knä, mattes duger inte alls. Vi båda vill inte att man bär oss, då vill vi bara ner så fort som möjligt.
SvaraRaderaVi hoppas att en vacker dag så får du ett bra hem till slut.
Du ska se att dina människor kommer snart Madeleine !
SvaraRaderaJag gillar inte heller att ligga i knät på nån , föredrar att ligga bredvid och mysa :)
Det är ju mysigt att bli klappad och gosad med. Vi tror att du kommer att gilla att ligga i knäet såsmåningom. Nosbuff
SvaraRaderaEfter nästan 6 år tillsammans med vår matte, är vi fortfarande definitivt INTE knäkatter! MEN vi gillar gos! Bara vi får ligga bredvid matte i soffan,ligga i hennes säng eller får vara på golvet.
SvaraRaderaVi ÅLSKAR att mysa med matte i sängen, så MISStrösta inte, att ligga i knät är bara EN variant av många av gos. Vår matte respekterar våra villkor, så det funkar jättebra.
Du hittar säkert en förstående husse eller matte xnart.
Nosgos
M & V
Helt sant. Alla katter är inte knäkatter men kan vara gosiga i alla fall!
SvaraRaderaToppen om du kommer att upps-katta ett knä när du får eget hem, men om du inte gör det så är det ju också OK. Vi är alla olika som tur är.
Nosgos
Findus, Isak och Rasmus, jag vill ju inte orsaka trubbel i min nya familj. JAg vill ju att alla ska tycka om varandra.
SvaraRaderaAlice, jag tycker alla ska få gosa som de vill. Tycker man om att knägosa gör man det annars går det jättebra om man står eller ligger på golvet också.
SvaraRaderaSippo, tänk om mina människor kanske inte tycker om att man ligger i knät?
SvaraRaderaPontus och Milou, det är ju jättebra lösning att den ena tycker om den enas knä och den andra den andras. Då blir det ju aldrig upptaget om man vill gosa.
SvaraRaderaKjelle Bus, det visar sig vara många som inte är knäkatter. Vi är ju jamarmysiga ändå.
SvaraRaderaDui och Deco, det kanske är en vanesak rentav? I så fall kommer jag nog vänja mig fort när jag får egna människor.
SvaraRaderaMozart och Vincent, det viktiga är ju att man inte tvingas göra nåt som man inte vill. Ni har haft tur som hittat en matte som inte tvingar er till nåt utan respekterar er som ni är.
SvaraRaderaNea, visst är vi alla olika. Men vi har en sak gemensamt: vi är alla jättemysiga om vi blir bra omhändertagna.
SvaraRaderaVi blir knäppa på blogger... :(
SvaraRaderaMan BEHÖVER inte vara knäkatt, bara för att vara gosig. Maurice t ex är världens gosigaste kisse, kelsjuk och kärvänlig, men han sitter ALDRIG i ett knä och HATAR att bli upplyft. Däremot sitter och ligger han tätt intill, han vilar gärna huvudet på lillies axel och spinner som en V8. Du kommer säkert att bli lika gosig, fast du hittar dina egna vägar att gosa på.
nosgos å gottisar
Maurice & Kajsa
Maurice & Kajsa, det är precis så jag tror att det är. Man kan vara jättegosig utan att vara knäkatt. Hoppas mina människor förstår det.
SvaraRadera