onsdag 5 augusti 2009

Katten Gullan söker vidare efter ett hem


Hej, det är Gullan på Södertälje Katthem.
Som ni vet berättade jag att vi satt i karantän i gårdagens blogg. Jag var fortfarande rädd, men började förstå att det fanns snälla människor också. När vi varit en tid i karantän blev vi utflyttade till de andra katterna på katthemmet. Där fick vi en större bur och människorna som var där hade inte vita overaller på sig, som de hade i karantän.

Vissa dagar kom det människor som inte jobbade på katthemmet och tittade på oss. Det var lite otäckt, tyckte jag för jag kände ju inte de där människorna och visste inte om de var snälla. Dessutom kom nån som jobbar på katthemmet in med en bur lite då och då likande den vi blev fångade i och hämtade nån av katterna. Så småningom förstod jag att de katterna hade fått ett eget hem.

En dag kom en människa in i vår bur och tittade väldigt intresserat på Gnutten. Jag förstod inte i början vad som var på gång, men sen började jag ana att det var dags för honom att få ett eget hem. Det berättar jag mer om sedan.

Gullan

4 kommentarer:

  1. Jag ryser ända ut i morrhåren... *rys*

    SvaraRadera
  2. Imorgon ska vi göra allt vi kan för att du också ska få komma till ett eget hem.
    Din lilla flicka Gosan, numera Siden, hälsar till dig. Hon skickar med lite kattgodis imorgon med matte! Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Hej Sippo. Visst var det ruskigt? Jag ryser nästan själv, fast jag vet hur det gick. Berättar mer snart, kanske inte i morgon för blogghjälpen har mycket att göra med kattpass och besök av vår ambassadör och annat. Vi får se om hon hinner. Gullan

    SvaraRadera
  4. Hej Anonym. Det är jättesnällt av er att hjälpa mig. Och vad roligt att höra från Gosan, min lilla tjej. Jag blir så glad att höra att hon fått det bra. Bra att hon skickar med godis till sin mamma. Gullan

    SvaraRadera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Även om det fortfarande känns tungt för blogghjälpen att leva utan Sara så vet vi alla att livet m...