Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Som jag berättade igår, så bodde jag i en buske med mina nyfödda ungar. Jag hade ont i huvet, mitt skadade öga kliade som bara den och var dessutom ömt, ungarna pep och ville ha mat, det var kallt och jag hade svårt att hitta nåt att äta till mig. Dessutom måste jag vara extra noga med att inte visa mig alltför mycket eftersom de där som sparkade mig kunde dyka upp när som helst. Jag måste ju kunna ge ungarna mat och skydd.
Farbrorn som jag sett ibland på tomten visade sig allt oftare. En dag kom han närmare busken, men då kröp jag ihop så han inte såg mig. Efter ytterligare några dagar såg jag att mina ungar hade öppnat ögonen och börjat klia sig i dem. De såg alldeles konstiga ut. Nu blev jag riktigt orolig. Tänk om de också skadat ögonen, precis som jag?
Nu gällde det att tänka klart och snabbt. Skulle jag våga ta risken och be den där farbrorn i trädgården om hjälp? Var han snäll eller elak?
Jag berättar mer i morgon
Kia
Farbrorn som jag sett ibland på tomten visade sig allt oftare. En dag kom han närmare busken, men då kröp jag ihop så han inte såg mig. Efter ytterligare några dagar såg jag att mina ungar hade öppnat ögonen och börjat klia sig i dem. De såg alldeles konstiga ut. Nu blev jag riktigt orolig. Tänk om de också skadat ögonen, precis som jag?
Nu gällde det att tänka klart och snabbt. Skulle jag våga ta risken och be den där farbrorn i trädgården om hjälp? Var han snäll eller elak?
Jag berättar mer i morgon
Kia
-1.jpg)
Läser med skakiga morrhår om ditt öde. Stackars dig och stackars dina ungar.
SvaraRaderaHej Sippo. Det var riktigt synd om både mig och ungarna. Mina morrhår skakar också när jag tänker på det. Kia
SvaraRadera