måndag 10 augusti 2009

Katten Röde Orm bloggar vidare


Hej, det är Gullan på Södertälje Katthem.
Igår var det ju öppet hus här på katthemmet. Kan ni gissa vem som fick en intresseanmälan? Jo, Röde Orm, minsann. Jag kanske ska flytta till en annan stad som inte ligger så långt härifrån. Det beror på om mitt nya hem kan godkännas. Blogghjälpen ska göra hembesök där snart.

Innan en katt får lämna katthemmet görs alltid ett hembesök, för att se att hemmet är lämpligt för att ta emot en katt. Ni får hjälpa mig att hålla tassarna för mitt hem.

Jag höll ju på att berätta om hur det gick till när jag hamnade på katthemmet. En dag när jag var ute och lekte såg jag en kul grej på andra sidan gatan som måste undersökas. Jag sprang dit, men hann inte över innan det kom en stor bil, och innan jag visste ordet av hade den kört på mig. Jag gallskrek av smärta, men bilen bara saktade in, sedan fortsatte den i full fart igen. Jag lyckades ta mig till andra sidan, linkandes på tre ben. Jag la mig i diket och försökte stödja på det fjärde benet, men det gjorde för ont. Vad skulle jag nu ta mig till?

Jag gråter nästan fortfarande när jag tänker på det här, men jag berättar ändå mer i morgon.

Räde Orm

6 kommentarer:

  1. Men fy så otäckt. Dumma brummis som körde på dig. *nosbuffar*

    SvaraRadera
  2. Hua va otäckt. Hur kunde de bara köra vidare?

    Tur att du mår bättre nu och hoppas att du får ett nytt hem imorgon.

    Håller tummar och tår för dig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. hihi har du bytt namn till Gullan ;) står "hej, det är Gullan".

    Tassgos

    SvaraRadera
  4. Hej Sippo. Jag tycker att alla bilar borde förbjudas. Åtminstone på vägar där katter ska leka. Röde Orm

    SvaraRadera
  5. Hej Anonym. Visst är det konstigt att man bar åker ifrån nån man skadat. De borde hjälpt mig istället. Röde Orm

    SvaraRadera
  6. Hej Anonym. Hi,hi, jag bara kollar att ni hänger med. Röde Orm

    SvaraRadera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Även om det fortfarande känns tungt för blogghjälpen att leva utan Sara så vet vi alla att livet m...