Som ni kanske läst satt vi nu i karantän på katthemmet och blev undersökta ordentligt. De hade nåt blött i öronen på mig, men det var nog ganska bra, för jag hade haft ont i öronen en längre tid och det kliade som bara den. Efter att jag fått det där våta så upphörde det ganska snabbt. Det var nån som sa att jag hade öronskabb, och det var visst vanligt hos katter som inte haft nåt hem.
Vi fick nån äcklig medicin också. Den var mot mask i magen. Det var också vanligt att man hade om man sprungit ute länge och maskarna gjorde också att man inte mådde bra. Gosan och Gnutten fick också sån medicin och så småningom mådde vi bättre alla tre.
Vi fick jättegod mat, både ungarna och jag. Vi var hungriga hela tiden i början, men efter några dagar började vi förstå att vi inte behövde slänga i oss maten, för vi fick mat så det räckte av alla snälla människor som fanns på katthemmet. Ändå var jag väldigt avvaktande eftersom jag fortfarande var jätterädd. Jag visste ju ingenting om framtiden och jag hade två ungar att tänka på.
Mer i morgon.
Gullan
-1.jpg)
Hej Gullan!
SvaraRaderaDu är en riktig kämpe du. Vilken tur att du kom in till katthemmet till slut. Nu är det väl dags för nästa utmaning i ditt liv att få ett eget hem för resten av ditt liv. Hoppas att den rätta/rätte kommer snart. Det är ju ett jättejobb som alla på katthemmet har lagt ner för att du ska kunna lita på oss människor igen.
Håller tummarna för att rätt person kommer på torsdag.
Kram
Hej Anonym. Jo, du har nog rätt i att det var tur både för mig och mina ungar att vi kom hit. Fast det visste jag ju inte från början. Om vissa människor är dumma mot en är det ju svårt att förstå att inte alla är det. Men nu vet jag att det finns snälla människor också. Gullan
SvaraRadera