Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Nu har det gått några dagar på det nya året. Jag hoppas det kommer bli ett bra år. För mig innebär det förstås ett eget för-alltid-hem hos nån eller några som verkligen älskar mig. Det drömmer jag om!.

Som ni vet har jag ju blivit katthemmets stjärnförvaltare. Det är ett stort ansvar och man måste vara noggrann. Men jag har stort överseende med andra som skänker pengar till oss och inte räknar så bra. Det är många som betalar sin medlemsavgift nu. För de som inte är pensionärer eller under 18 år kostar det ju 250 kronor. Men det är jättemånga av våra medlemmar som inte kan räkna! De betalar 300 kr, 500 kr eller ännu mer för ett medlemskap. Eller nån som ska köpa en kalender för 120 kronor och betalar 1000 kronor. Det tycker jag är toppen. Hoppas de aldrig lär sig räkna ordentligt.

Dagens blogg avslutar jag med en hälsning från mina föregångare Frasse och Dexter. Deras matte skriver så här: 

Hallå igen. Här kommer en liten uppdatering på vårat liv.

Pojkarna har det bara bra, båda två tog nyår med ro. Dexter något obekväm med eländet men inte rädd. Så det ser vi som bästa läget. 

Annars är det inte mycket som pågår här, Dexter har lite strul med hård mage. Tror det är roten till att han åker kana på rumpan då och då, foderbytet till royal Canin calm är precis klart så vi får hålla koll på han och se om det går över nu när de kommer stå på ett foder de är mer vana vid. Messmör verkar underlätta lite och han gillar det så det blir en liten tesked någon gång i veckan tills vi kan avgöra om vidare åtgärder behövs. Men han är pigg och glad så vi är inte överdrivet oroliga.

Frasse är full av energi. Vi letar fortfarande efter en leksak som är superjackpot för både Dexter och Frasse. Laserpekaren är kul men inte under längre stunder.

Vi håller även koll på Frasse då vi vid några enstaka tillfällen sett han gå på lådan och försöka kissa men inget har kommit. Så det är under noga uppsikt. Men samma sak där han är superpigg och social så allt verkar som det ska.

Vi hoppas på att det bara var processen med att behöva äta lite blandat foder som ställt till det lite för dem och att det nu blir tipp topp om någon månad eller så när de äter det fodret de är vana vid.

Med Eve och pojkarna går det bara bra, några enstaka smågräl som för det mesta slutar med att de själva väljer att gå isär. Fantastiskt hur fort det gått ändå att komma till denna punkt då de delar lägenheten på fulltid. 

Frasse är något missnöjd över att vi stänger till datarummet under nätterna, han vill gärna vara där men med tanke på alla kablar som vi jobbar på att täcka över så får han inte vistas där utan uppsikt. Men på dagarna så är det väldigt mysigt att sova mellan två varma datorer.

Hoppas allt är bra med er, vi tycker det är så roligt att läsa bloggen! 

 En dag kanske det är jag som skriver en sån uppdatering!

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Nu är det där knäppa nyårsfirandet slut hoppas jag. Vad eller vem är det som ger tvåbeningar rätt att skrämma oss djur?  Inte är det vi katter i alla fall.

Jag har inte avgett några nyårslöften. Jag förstår inte varför man ska ge löften precis vid nyår. Redan innan nyår lovade ju jag att ta tass om katthemmets katters godisfond. Det löftet tänker jag hålla! Fonden har förresten vuxit med ytterligare 200 kronor sen sist, så nu finns det 1450 kronor i den! Tack alla fina investerare. Ni vet verkligen var man placerar pengar tryggt och säkert.

Nu ska jag vila lite innan jag fortsätter jobba med fonden. Det är mycket administration med en fond förstår ni.

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Nu är det ju sånt där nytt år om några timmar. Jag tycker inte det gör nån skillnad. Det enda jag hoppas på för dagen är att man inte håller på med smällar och fyrverkerier. Det gillar inte vi katter. Blogghjälpen blev intervjuad i Radio P4 Stockholm om  vad man kan göra för att hjälpa rädda katter och det kan ni höra på den här länken: https://sverigesradio.se/artikel/7636309 

Annars önskar jag mig förstås ett nytt, kärleksfullt för-alltid-hem. Kanske blir det det bästa som händer mig under 2021?

Sen måste jag berätta att det verkligen lönar sig att berätta om vår godisfond! Sen senast har fonden vuxit igen och är nu uppe i 1 250 kronor! Vi tackar alla som investerar i denna miljövänliga fond - och naturligtvis alla som ger oss pengar till andra viktiga utgifter såsom vettiskostnader, kattmat, sand o s v. Vi tycker ni är toppen!

Nu önskar vi er alla en fin nyårsafton och ett GOTT NYTT ÅR!

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Nu har i alla fall julen gått för det här året. Vi har fått finfin hjälp hela tiden av våra snälla volontärer. Tänk att det finns dom som tycker vi är viktiga fast det är jul!

På dagens bild letar jag efter lite godis. Förgäves. Det finns inte en enda liten godisbit där. Det har inte heller kommit in några mer pengar på vår godisfond men blogghjälpen säger att många snälla människor ger oss pengar till annat än godis. Såsom vettiskostnader, kattsand, kattmat och annat som vi behöver. 

Det är jättebra och jättesnällt. Men vi vill i alla fall jama att godisfonden alltid är öppen - för alla bidrag. Den tar aldrig julledigt. (fast blogghjälpen säger att jag inte ska tjata om det så mycket. Men hon förstår inte sånt).

 

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Jag tänkte bara jama God Jul till er alla. Det ska man göra på julafton.

Vi katter bryr oss inte så mycket om det där med julen. Vi är mer intresserade av  att snälla människor kommer och hjälper oss i helgerna, precis som vanligt. Och vi har tur! Det kommer snälla människor och hjälper oss på alla sätt vi behöver. Nån julgröt vill vi inte ha, det har vi jamat redan. Om de har nån räka eller en skinkbit kan vi kanske tänka oss det, annars är vår vanliga mat bra också.

Tänkte avsluta med att berätta att min godisfond hittills inbringat 620 kronor! Det är vi jätteglada för.

Nu ska vi vila lite innan kvällspatrullen kommer för man måste vara pigg och vaken när käket anländer.

 

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen här en kort stund. Då var hon riktigt trevlig för hon hade godis med sig! Jag åt ur hennes hand som ni kan se på bilden.

Det var alldeles extra bra, för jag har nämligen bestämt mig för att lyssna på ett tips från en av våra följare. Hon föreslår nämligen att jag ska bli godisansvarig på katthemmet!

Det tycker jag är utmärkt för då kan varken blogghjälpen eller nån av de andra slippa undan! Till att börja med tänkte jag skaffa ett eget sidokonto på katthemmets vanliga konto. Alltså om man sätter in en godispeng på kontot (389341-9 eller swishar 1234525408) och skriver "godis" så ska jag hålla räkning på hur mycket pengar som kommer in där och som vi katter ska ha godis för. Jag har sagt att om det blir väldigt mycket pengar så kanske lite får gå till mediciner åt nån sjuk kompis, men då är det JAG som bestämmer.

Vill ni fylla på godiskontot så är det bara att sätta in t ex en tjuga eller så mycket ni vill. Man får sätta in flera hundra eller tusen eller miljoner pengar om man vill. 

Det ska bli kul att få ordning på den här sega frågan. Jag kommer berätta hur mycket jag har på vårt konto! Här ska rivstartas!

 

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Ja, nu vet ni som följt bloggen att jag varit hos nån som heter Vettisen och att jag kommit tillbaka till katthemmet igen. Resan var så klart helt onödig för efter några dagar hade jag inte ont i munnen längre! Blogghjälpen påstår att det beror just på att jag åkte till Vettisen och vad som hände där. Det tror jag vad jag vill om. Jag märkte då inte att nåt särskilt hände.

Nåjam, snart fick jag flytta ut från den bur jag bodde i till kattsalen. Där fanns det många andra katter och jag fick flytta till en bur med en som heter Ikaros och några andra katter. Det är honom ni ser skymta i öppningen under mig på dagens bild. Han ville inte ställa upp för blixtring och jag förstår honom.

Eftersom jag nu ska börja jobba på allvar som bloggkatt har jag mycket att sätta mig in i.  Det är mycket som behöver ändras här har jag märkt. Mer om det senare.

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Som jag berättade i tidigare inlägg så kom det in en tjej till mig i min bur som talade snällt men jag var ändå misstänksam. Det blev ju inte bättre av att jag lurades in i en transportbur och fick åka brummis igen!  Jaha, vara det här allt, tänkte jag. Ska jag åka tillbaka dit jag var och fortsätta mitt eländiga liv där?

Men jag fick åka nån annanstans. Där var det nån som öppnade taket på buren och så fick jag ett stick i nacken. Just som jag skulle till att protestera så somnade jag!

Har aldrig varit med om nåt liknande. När jag vaknade hade jag lite ont i baken och jag hade fortfarande ont i munnen. Fast det gjorde inte ont på samma sätt som förut.

Allt var väldigt konstigt och inte blev jag klokare av att vi åkte tillbaka till samma ställe vi åkte ifrån tidigare. Katthemmet, kallades det. Jag förstod inte vitsen med den resan. Inte då.

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Ni som har läst bloggen innan vet ju att jag satt fast i en bur och inte kunde ta mig ut när de bar iväg med mig. Det var väldigt otäckt. Jag hade ju inte så bra erfarenhet av tvåbeningar tidigare, så jag anade det värsta.

Efter en brummisfärd bars jag i alla fall in i ett hus där det fanns fler katter. Jag fick gå ut ur den buren jag satt i och fick en annan, större bur. Där fanns det mat, vatten och toa och lite sköna dynor att ligga på. Jag måste erkänna att första natten hade jag lite svårt att förstå vad som hände. Dynorna vågade jag knappast röra för jag var inte van vid såna.

Nästa morgon kom det en tjej in i min bur. Visserligen talade hon väldigt mjukt och snällt och sa att jag inte skulle vara rädd, men det vågade jag verkligen inte lita på.

Tänk om hon bara lurades?

 

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Jag trodde att jag skulle få gå kvar där ute hela mitt liv och ha ont i munnen och knappt kunna äta. Men... det fanns en granne. Det var en klok, snäll och handlingskraftig människa. Hon såg att jag blev magrare och att flera andra inte heller mådde bra.

Efter samtal med katthemmet kom det fram stora läskiga burar. Jag bestämde mig förstås direkt  för att aldrig gå in i en sån. Men, så var det ju det där med maten. Jag var ju så hungrig och det låg mat som doftade jättegott inne i de där burarna. Jag la upp en plan. Jag skulle kvickt som bara den kasta mig in i buren, sno åt mig lite mat och rusa ut igen! Jamat och gjort. Jag fick märka ganska omgående att burarna var helt felkonstruerade, för direkt när jag rusade in så slog dörren till buren igen!

Jag försökte förstås komma ut, men det gick inte. Istället bars jag iväg. Nu började det bli riktigt ruskigt!

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Jag lovade ju förut att jag skulle berätta lite om hur det var för mig innan jag kom hit och i början när jag kom hit.

 Vi var som jamat många katter. Nästan alla var sjuka eller skadade på olika sätt. Jag var dessutom väldigt mager eftersom jag hade så ont i munnen då mina tänder var skadade och inte åtgärdade. Varje tugga gjorde jätteont och då börjar man ju undvika att äta.

Dessutom hade jag ett stort bråck på magen. Det åtgärdades inte heller, och det var nåt jag hade gemensamt med många av mina syskon som bodde på samma ställe.

När vi sen blev observerade av en granne såg ju hon till att vi fick komma till katthemmet. När man påpekade för vår människa att jag hade ett stort bråck på magen sa människan att "den katten har bara kommit hit. Jag vet inte vem det är".

På katthemmet tyckte de det var konstigt att även nästan alla andra katter hade bråck och att jag då också skulle "bara kommit dit" med ytterligare ett bråck. 

Jag visste förstås hur det låg till med den saken, men det behåller jag för mig själv.

Katten Örjan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.

Nu ska jag ju berätta lite om mig själv och hur jag hamnade på katthemmet.  

Även om jag och mina kompisar hade nåt som en del kallade för hem så var det inte ett bra hem. Vi var ute nästan jämt och blev vi sjuka var det ingen som brydde sig om det. Och sjuka blev vi förstås, både jag och mina många kompisar. Jag ska berätta mer om det senare.

Det fanns i alla fall en person som såg hur vi hade det. Hon tyckte inte det såg bra ut och det var tack vare henne som vi så småningom fick komma till katthemmet. 

Det var en ruskig upplevelse! Den ska jag också berätta mer om.

Fast nu vill vi lägga ut en uppdatering från Frasses och Dexters nya hem. Matte skriver så här:

Hej hej. Vi har det bra här i juletider. Frasse pratar väldig mycket och han har kommit på att det är superkul att leka med rinnande vatten, så nu har jag hjälp med att skala potatis! Så vi har beställt en fontän som de får i julklapp. Får hoppas på att den får godkänt av de tre pälsbollarna.

Dexter och Eve fortsätter med att ha bra och dåliga dagar, jag skulle säga att det är fler bra än dåliga. Så vi är på rätt väg med dem i alla fall. Dexter varierar också rätt ofta i hur mycket kel han vill få men viljan finns där. Jag kan gå fram och klappa han nästan helt utan reservation från hans sida nu, sambon tycker han kan vara lite läskig ännu men det ska nog ge sig snart.

Tycker vi har kommit långt på mindre än två månader. De sover fortfarande i vardagsrummet men det ger sig nog mellan Eve och Dexter snart. Nu är det flera dagar sen jag hörde ett morr eller fräs. Nu är det mest slag utan klor som kommer från Eve när hon tycker han kommer för nära. Dexter ger upp och lämnar henne ifred självmant mycket oftare så vi behöver inte avbryta lika mycket. 

Eve behöver fortfarande lära sig att slappna av och vara sig själv när de är ute, än så länge så är hon spänd och lite rastlös.

Men allt ska nog gå bra vi jobbar på och på de jobbiga dagarna påminner vi oss själva hur långt vi kommit på två månader, samt att detta är en process som för vissa individer kan ta år.

 Varma hälsningar 

 // Dexter, Frasse, Eve och deras människor.

En ny bloggkatt börjar lite försiktigt

Det har hänt en del i blogghjälpens liv sista tiden som många av er vet. Trots det ska en ny bloggkatt försöka berätta lite om sig och sina tankar om livet på Södertälje Katthem.

Han heter Örjan och är en herre som inte haft nån lätt start i livet. Det har han gemensamt med många andra katter tyvärr.

Han kommer börja lite försiktigt för han är lite blyg ännu. Men vi tror han kommer fortsätta utvecklas. Snart får ni höra vad han har att berätta.

Katten Lennarts matte skickar en hälsning från Lennart till er alla

Idag har vi fått en rapport från Lennarts matte. Hon skriver så här:

Hej.

En liten rapport från Lennart i sitt nya hem.

Allt går fint. Hämtade honom i lördags.

Just nu bor han i hallen och badrum med galler för, så han i lugn och ro kan titta och inte känna sig pressad.

Har öppet när jag är hemma.

Redan igår söndag var han framme och iakttog mig. Lite läskig är jag men lyssnar fint när jag pratar med honom.

Han äter och går på lådan som han ska❤️.

Sen skriver matte också att Lennart vinkar med hela tassen och hälsar att det blev tonfisk som välkomstmat.  

Framåt helgen kommer nog en ny bloggkatt att presentera sig.

Hej, det är Lennart på Södertälje Katthem.

När jag fått hjälp med tänderna och ärren hade läkts mådde jag förstås mycket bättre. Vi katter är ju väldigt anpassningsbara som ni vet. När vi dragit ut tänder och det läkts ordentligt i munnen så kan vi äta både torr- och blötfoder, precis som våra kompisar som har tänder. Det är jättebra.

Igår glömde jag nämna att jag fått en egen filt av blogghjälpen som jag ska ha med mig när jag flyttar. Den ser ni på bilden.

Det var i grevens tid, som man brukar jama. Kommer ni ihåg att jag avslutade gårdagens blogginlägg med att jama att jag skulle berätta om ett rekord? Det är nämligen så att

I MORGON KOMMER JAG ATT FLYTTA TILL MITT EGNA FÖR-ALLTID-HEM!

Min matte var på besök för några dagar sedan och blev jätteförälskad i mig. Jag trodde inte det var sant, men så är det. På katthemmet känner de till henne väl och vet att hon är en bra matte som kan hantera en liten skyggis som mig. 

Ingen annan katt har varit bloggkatt så kort tid som jag. Blogghjälpen tycker det är ett väldigt bra rekord jag slagit. Ni förstår säkert att jag måste börja provpacka med en gång. En efterträdare är redan vidjamad och har lovat ställa upp. Jag vet inte när hon börjar blogga, men det ser ni ju. Kanske blir det en liten flyttrapport i morgon,vi får se.

 

Katten Lennart på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lennart på Södertälje Katthem.

Ganska snart förstod de i vårt förra hem att det inte gick längre för ingen orkade riktigt ta hand om oss.  Det blev så att vi fick komma till olika katthem för inget katthem kunde ta emot oss alla. Jag, mamma och min syster kom hit.

Redan första dagen märkte hälsoansvariga att det luktade förfärligt ur min mun. Det blev att åka till vettisen. Där blev man förskräckt och sa att detta nästan var ett fall för anmälan om vanvård. Men då förklarade man vad som hänt och att det dessutom inte fanns nån risk för att fler katter skulle flytta dit. Vi brukar annars inte lägga tassarna emellan när det gäller att anmäla vanvård av djur, men det här fallet var annorlunda.

Jag fick operera bort tänderna jag hade kvar och fick medicin för att jag inte skulle ha ont i munnen. Snart mådde jag bra igen.

Snart ska jag fortsätta berätta, bland annat om ett rekord.

Katten Lennart på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lennart på Södertälje Katthem.

Efter att vi levt ute en tid började det bli väldigt kallt. De blev en massa vitt på marken som gjorde allt ännu kallare. Mamma fick ännu svårare att hitta mat. Men då började det hända saker. 

Människor kom dit och satte in mat i nåt som kallades burar.Vi var ju hungriga allihop och jag hade börjat få lite ont i munnen också. Det var inte så svårt att lura in oss i de där burarna. Sen bar det iväg till vår matte. Där fanns det redan flera andra katter.

Där var det bra. Hon såg till att min mun blev undersökt och jag fick operera bort onda tänder.

Om inte det som inte fick hända hade hänt hade vi nog haft det toppen där tills vi fick egna hem. Men, matte blev sjuk. Hon blev så sjuk att hon dog. Det var då det började bli tokigt.

Det fanns några som försökte ta hand om oss, men eftersom det bara var matte som visste allt om oss och som hade tid med oss så blev det inte bra sen hon försvann.

Det ska jag snart berätta mer om.

 

Katten Lennart på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lennart på Södertälje Katthem.

Idag är det första gången jag ska börja berätta lite om mig själv. Det ska alla bloggkatter göra, så ni får veta lite om varför vi är här på katthemmet och varför vi är som vi är.

Det första minnet jag har är att mamma tog hand om oss ungar utomhus.Hon gick iväg lite då och då men kom tillbaka till oss och la sig så vi fick mat och värme. Efteråt har jag förstått att hon var iväg och letade mat åt sig själv när hon inte var hos oss. Hon måste ju äta för att kunna mata oss. Det måste varit jobbigt. Hon var nog trött också efter att ha fött alldeles för många ungar alldeles för ofta.

Så småningom blev ju vi ungar lite större och började röra på oss. Det gjorde nog inte livet för mamma lättare precis för hon fick springa efter oss och rädda oss flera gånger när barn och vuxna människor som inte begrep att vi också har rätt till ett bra liv, försökte göra oss illa eller skrämma oss på olika sätt. 

Det är klart att när vi började förstå att det var farligt där ute så blev vi rädda för människor. Hos mig sitter det i ännu.

Jag ska snart berätta mer.

Katten Lennart presenterar sig

Hej, jag heter Lennart och bor på Södertälje Katthem.

Jag vill säga redan från början att jag är en väldigt rädd katt. Det beror på allt som jag varit med om tidigare i mitt liv. Jag ska så småningom berätta om det.

Men idag tänkte jag bara berätta  att jag blev livrädd när Frasse jamade till mig att jag skulle bli hans efterträdare som bloggkatt. Jag gjorde klart för honom att det skulle jag aldrig våga, men han stod på sig.

Men sen hände nåt väldigt sorgligt i blogghjälpens liv som gjorde att vi inte bloggade på en tid och som gav oss anledning att fundera över om vi verkligen skulle fortsätta blogga över huvudtaget. Jag jamade att jag nog inte tyckte det, åtminstone inte med mig som bloggkatt. Men, som blogghjälpen sa "det är inte alltid det blir som man önskar sig här i livet", och sen sa hon att om nån skulle bli bloggkatt nu så var det jag. 

Vi kommer blogga lite när vi känner att vi orkar och hinner. Jag har mycket att berätta, men roligt kommer det inte bli .I alla fall inte i början. Hoppas ni vill följa med på min resa.

Blogghjälpen har ordet

Det har gått några veckor sedan den man jag älskar gick bort. Livet blir inte alltid som man vill och sorgen är fortfarande tung. Pågående pandemi underlättar inte heller.

Jag brukar undvika att bli för personlig i min blogg - den ska ju handla om katter. Den här gången kostar jag ändå på mig att bli lite personlig. På något sätt måste livet gå vidare. Jag vet inte om det bästa sättet är att återta bloggen eller inse att allt har sin tid. Det låter kanske som att jag går med håven, men vid vissa tillfällen i livet tänker man mer än annars.

Hemlösa katter behöver fortfarande hjälp oavsett vad som hänt, men kanske finns det bättre sätt att berätta om dom än att blogga? Vad tror ni som följt bloggen?

Frasse på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Frasse på Södertälje Katthem.

På dagens bild ser ni säkert vad som hänt.  Vi har åkt HEM!

Nu ska våra människor ta hand om oss för de är lediga flera dagar nu. Det tycker vi är bra. 

Matte har redan skickat rapport till katthemmet. Så här skrev hon:

Ville bara berätta att det verkligen går över förväntan. Både Dexter och Frasse kom direkt ut ur burarna och är nu i full gång med att utforska vardagsrummet. Dexter håller svansen lite lågt men annars är kroppsspråket försiktigt nyfiken.

Nu håller vi tummarna för killarna!

Dagens blogg blir kort. Blogghjälpen är väldigt ledsen då hennes älskade man gick bort i morse. Hon ville ändå berätta detta.

 Det kommer därför bli ett uppehåll i bloggarna från katthemmet.

 

Hej, det är Frasse på Södertälje Katthem.

Vi är lite tröga med inläggen just nu. Det beror inte på oss utan på blogghjälpen.

Det har hänt lite tråkiga saker i hennes familj så hon behöver ta lite tass om sig själv. Men vi kan berätta att vi kommer flytta hem på måndag! Om inte förr kommer vi berätta mer då!

 

Katten Frasse på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Frasse på Södertälje Katthem.

 

Igår hade vi ju loppis utanför katthemmet.  Det kom många snälla generösa människor och handlade fina saker av oss. Dexter och jag hade förstås jättekoll på allt från vårt fönster. Vi tyckte alla såg snälla och trevliga ut. 

Men så! Plötsligt såg vi några som vi tyckte såg extra snälla och trevliga ut. Det var matte och husse! Sen dröjde det inte länge förrän de kom upp till oss och satte sig i vår bur. 

Jag la mig i mattes knä, och Dexter låg bredvid i sin elementsäng och kollade läget. Som ni vet är han ju lite blygare än jag. Det sa blogghjälpen till matte och husse också men då svarade de att "om han vill slippa att bli klappad så får han det. Han får den tid han behöver". 

Jag tror Dexter kommer fatta vilket hem han kommit till efter en tid och  slappna av och bli den myskatt han egentligen är.