Hej, det är Lennart på Södertälje Katthem.
Efter att vi levt ute en tid började det bli väldigt kallt. De blev en massa vitt på marken som gjorde allt ännu kallare. Mamma fick ännu svårare att hitta mat. Men då började det hända saker.
Människor kom dit och satte in mat i nåt som kallades burar.Vi var ju hungriga allihop och jag hade börjat få lite ont i munnen också. Det var inte så svårt att lura in oss i de där burarna. Sen bar det iväg till vår matte. Där fanns det redan flera andra katter.
Där var det bra. Hon såg till att min mun blev undersökt och jag fick operera bort onda tänder.
Om inte det som inte fick hända hade hänt hade vi nog haft det toppen där tills vi fick egna hem. Men, matte blev sjuk. Hon blev så sjuk att hon dog. Det var då det började bli tokigt.
Det fanns några som försökte ta hand om oss, men eftersom det bara var matte som visste allt om oss och som hade tid med oss så blev det inte bra sen hon försvann.
Det ska jag snart berätta mer om.
Men vilken förfärlig otur! Och er mattes tankar var säkert hos er in i det sista. När man läser om bloggkatternas före detta liv är det alltid lika jobbigt, skönt att veta att ni är på ett jättebra katthem nu, och att någon gång står din nya matte/husse i dörren!
SvaraRaderaLisa, ja man kan verkligen jama om otur. Fast nu vet ni ju var jag är!
RaderaMen vad sorgligt att er matte blev sjuk och dog när ni äntligen hade fått hjälp.
SvaraRaderaVi ser fram emot att höra resten
*nosbuffar*
Alice, ja, det var väldigt sorgligt, både för oss och de som försökte hjälpa oss.
RaderaHej Lennart!
SvaraRaderaVad du är duktig och modig som berättar din historia för oss.
Man tycker ju att det borde räcka med det elände du, dina syskon och din mamma fick utstå innan ni fick komma in i värmen och tryggheten.
Att sedan er nya matte blev sjuk och togs ifrån er var ju så fruktansvärt ledsamt.
Vi väntar med spänning på din fortsatta berättelse.
Nospussar
Björn, vi trodde ju knappast att det kunde bli värre än när vi var hemlösa, men så hände det här!
RaderaLennart, vad ledsamt att din matte dog. Det ska bli spännande att höra din fortsatta berättelse tills du kom in på katthemmet och i tryggheten.
SvaraRaderaDet blir bra, ska du se, så småningom, så du slipper vara så rädd.
Nospuss
Anonym, jag hoppas allt ska bli bra en dag för mig också.
Radera