Hej, det är Örjan på Södertälje Katthem.
Ni som har läst bloggen innan vet ju att jag satt fast i en bur och inte kunde ta mig ut när de bar iväg med mig. Det var väldigt otäckt. Jag hade ju inte så bra erfarenhet av tvåbeningar tidigare, så jag anade det värsta.
Efter en brummisfärd bars jag i alla fall in i ett hus där det fanns fler katter. Jag fick gå ut ur den buren jag satt i och fick en annan, större bur. Där fanns det mat, vatten och toa och lite sköna dynor att ligga på. Jag måste erkänna att första natten hade jag lite svårt att förstå vad som hände. Dynorna vågade jag knappast röra för jag var inte van vid såna.
Nästa morgon kom det en tjej in i min bur. Visserligen talade hon väldigt mjukt och snällt och sa att jag inte skulle vara rädd, men det vågade jag verkligen inte lita på.
Tänk om hon bara lurades?
Hej Örjan. Vi förstår att allt var ovanligt och skrämmande för dig. Nu har du säkert upptäckt att en dyna är skön att ligga på och att tvåbeningarna på katthemmet är snälla.
SvaraRaderaDet här ska gå bra, ska du se, och snart kommer säkert din framtida matte/husse och upptäcker vilken underbar katt du är. Till dess måste du sköta katthemmet ordentligt och, framför allt, se till att godisutdelningen fortsätter, för den har vi inte hört talas på riktigt länge.
Nosbuff
Anonym, ja, det var en riktigt skrämmande upplevelse. När man inte vet vad som väntar blir man så klart rädd.
RaderaHej Snygging!
SvaraRaderaTänk så många intryck och så mycket otäckt det var för dig att ta in i ditt nya hem. Fast visst var det skönt att få ligga i en varm och torr bur istället för det otäcka stället du kom ifrån?
Du får fortsätta berätta för oss - i din egen takt naturligtvis.
Nospussar
Björn, jam så här i eftertass tycker jag så klart att det var bra att slippa bo kvar där jag bodde. Men då tyckte jag inte det.
RaderaÅh vad läskigt att hamna från en bur till en annan och dessutom att åka brummar. Förstår att du var både rädd och misstänksam!
SvaraRaderaMen skönt att du vet nu att på katthemmet finns det bara snällisar och de luras inte. Jam, om man bortser från den snåla gottisutdelningen förstås.
*nosbuffar*
Alice, jag tror att alla förstod att jag var rädd och misstänksam. Jag reagerade som andra katter i min situation alltså.
Radera