Vi förstod nu att vi kommit till Södertälje Katthem. Första dagarna när vi satt i vår bur ryckte vi till varenda gång det kom nån. Vi undrade vem det var och vad de ville. Kanske var det dags för de där som skulle ”vidta åtgärder” att skrida till verket?
Det fanns en liten hylla i den där buren och där hoppade mamma och jag upp och låg tätt tryckta intill varandra. Ibland öppnades burdörren och nån satte in mat, bytte vatten eller tömde vår toalåda. Samtidigt talade de med oss, men vi tittade bara skrämt på dem. Vi vågade inte hoppa ner vare sig för att äta eller gå på toalådan så länge nån fanns kvar i rummet.
En dag kom en farbror och tittade in i vår bur. Vi blev jätterädda förstås, men han sträckte in handen och tog tag i mamma och lyfte ner henne från hyllan. Mamma försökte göra sig fri och jag skrek som bara den, men farbrorn höll fast mamma. Sen såg jag att han stack henne i pälsen och sen somnade hon. Det var väldigt konstigt. Sen sträckte sig farbrorn efter mig. Jag försökte också smita undan, men den där farbrorn fick tag i mig också. Så stack han mig i pälsen och då blev jag också jättetrött.
Jag berättar mer i morgon.
-1.jpg)
Åh tror jag vet vad som håller på att hända.
SvaraRaderaMen tror det gick bra..
Nosgos
Vi tror också vi vet. Det är otäckt med stickisen, men det är bara bra att vi katter kastreras så det inte blir ännu fler ungar.
SvaraRadera*nosbuffar*
ps
Vi ses på partyt hos Dui och Deco!
Jag vet jag med, precis så var det för mig också för längesedan när jag hade hämtats för att komma till min matte. Man blir trött och så minns man inget mer.
SvaraRaderaDet här med att man blir trött verkar många ha egen erfarenhet av. Vi med, fast matte tog med oss till vettisen när det hände. Få se om det är som vi tror? Vi har förresten fått ett jättefint brev från din mamma Lillan (och katthemmet) tidigare i veckan. Hon jamar så klokt, Lillan, om hur viktigt det är att stödja katthem och att ta hand om kissar därifrån. Kurr och burr.
SvaraRaderaUsch så rädda ni måste ha varit. Speciellt när stickisen tog tag i er också. *ryser*
SvaraRaderaHej Lilja!
SvaraRaderaVälkommen som bloggkatt!
Nu har vi båda läst ifatt om din och din mors historia.
Vilken rysare! Ush.
"Vidta åtgärder" kommer att ringa i våra öron hela natten...
Det där med sticket och att bli trött har vi också varit med om men för er måste det varit extra läskig med tanke på det där "vidta åtgärder" Hoppas att det blivit lite godis för er idag. nosbuff
SvaraRaderaMjau, så rädda ni måste ha varit. Men matte och jag förstår tack och lov att det inte var något farligt som skulle hända. Och tur är det, för våra nerver klarar snart inte mer...
SvaraRaderaKan leva mig in i det där med ryckningarna, jag drabbades själv av det efter mina sjukhusvistelser. Men det går förstås inte att jämföra med er skräck.
Liksom Findus och Co har vi fått ett brev från din mamma. Matte fick tårar i ögonen när hon läste det. Hon hälsar att ni är så fantasstiska allihopa.
Tassklappar
Nea, jaså du anar redan vad som skulle ske?
SvaraRaderaAlice, du har rätt. Men vi var jätterädda innan vi blev så där trötta.
SvaraRaderaGustav, visst är det konstigt att man blir trött just då??
SvaraRaderaFindus, Isak och Ramsus, då hade vi ju tur i alla fall som inte behövde åka till vettisen, utan han kom till oss. Bra att ni fått brevet. Jag vet att mamma och blogghjälpen satt och knåpade på ett brev. Vi är tacksamma och artiga här på katthemmet till alla som stödjer oss!
SvaraRaderaSippo, visst var vi rädda, men det var ju bra att vi blev så trötta, för då var vi ju unte rädda längre.
SvaraRaderaMax och Måns, jag akta er för tvåbeningar som säger att det ska vidta åtgärder mot er. Fast det är nog knappast nån risk att er husse gör nåt dumt mot er.
SvaraRaderaDui och Deco, det verkar som om de flesta varit med om att bli jättetrötta. Jodå, det blev lite godis idag faktiskt.
SvaraRaderaFrasse, jo nog var vi rädda alltid. Men jag hoppas att era nerver klara av att läsa fortsättningen. Jag hoppas att den värsta tiden i våra liv är över. Mamma säger att hon är glad att ni som fick hennes brev blev berörda. Hon tycker alla som stödjer oss är jättesnälla.
SvaraRadera