När matte slutat samtalet undrade vi vad som skulle hända. Att nåt skulle hända förstod vi, för hon började ta fram en kattbur - och sen började cirkusen.
Matte la sig på golvet framför soffan och började locka på oss. Mamma kröp längre in och sa till mig att komma med. Då ålade sig matte in under soffan, men när hon var så hon nästan nådde oss, då ropade mamma till mig ”SPRING!”, och så rusade vi bort till en säng i sovrummet och la oss under den.
Snart kom förstås matte efter. Nu hade hon hämtat en sopborste som hon sträckte in under sängen för att försöka fösa ut oss. Jag tryckte mig tätt intill mamma och undrade vad som skulle ske nu. Då ropade mamma ”TLLBAKA!” och så sprang vi allt vi kunde tillbaka till vår plats under soffan.
Så där höll vi på. Vi blev räddare och räddare och matte blev argare och argare. Men vi tänkte inte ge oss! Vi förstod nog ungefär vad hon hade i tankarna. Hon skulle säkert ”vidta åtgärder”.
-1.jpg)
Usch vad hemskt att bli jagad fram och tillbaka sådär och sen inte veta vad de där åtgärderna är för något. Nosbuff
SvaraRaderaMen - man FÅR inte ha jakt på liten katt sådär! det står i någon lag någonstans!!!!!
SvaraRaderatröstenosgos
Maurice & Kajsa
Uschjam så hemskt att bli jagade på det där sättet. Ser framför oss hur du och din mamma försökte komma undan.
SvaraRaderaMen fyjam vad hemskt att bli jagad sådär! Man skall kunna känna sig trygg i sitt hem, inte vara livrädd och bli jagad! *stampar med tassarna* Tur att du hade din mamma där!
SvaraRadera*nosbuffar*
Dumma, dumma matte! Tur ni blev av med henne och fick lära känna snälla människor på katthemmet.
SvaraRaderaFYJAM och åter FYJAM
SvaraRaderaHur kunde hon beté sig så, uschjam
tur ni hamnade på katthemmet iaf
Hoppas ngn snäll tvåbening vill ha er/dig
du fina katt
Tasskrma
Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan
Ååå, vi riktigt känner hur uppstressade vi blir och hjärtat bankar när vi läser detta. Hur ska det då inte varit för er som fick rusa fram och tillbaka under soffa och säng? Kurr och burr.
SvaraRaderaFy vad hemskt det låter att bli jagad på det där sättet. Tur att ni kom till en bättre plats.
SvaraRaderaNä, usch! Klart som tassen att ni var rädda. Det där att "vidta" åtgärder låter ju som det skulle kunna vara precis vad som helst!
SvaraRaderaNosgos
Dui och Deco, nej det var verkligen otäckt.
SvaraRaderaMaurice & Kajsa,fast vissa bryr som inte om lagar.
SvaraRaderaSippo, det var jätteläskigt. Hoppas varken vi eller nån annan behöver vara med om det.
SvaraRaderaAlice, visst ska man känna sig trycgg i sitt hem *stampar med tassen*. Men så var det inte i vårt hem.
SvaraRaderaGustav, synd bara att vi inte fick snälla människor att bo hos på en gång.
SvaraRaderaMimmi, Chicko, Tarzan, Sessan,
SvaraRaderablogghjälpen säger att vår tur kommer också. Det finns en människa för varje katt.
Findus, Isak och Rasmus, vår hjärtan bankade som bara den. Det måste ha hörts i hela Södertälje.
SvaraRaderaNikita, jag det var verkligen tur att vi kom därifrån.
SvaraRaderaNea, det lät verkligen läskigt och vi hade ju ingen aning om vad som skulle hända med oss.
SvaraRaderaÄven om vi katter är både modiga och starka så ÄR vi ändå mindre än tvåbeningarna. Och att vara så liten och försvarslös och inte veta vad som ska ske, men frukta det värsta, det måste ha varit en mardrömslik upplevelse.
SvaraRaderaMitt katthjärta klappar för er.
Tassklappar
Frasse, man kan inte komma ifrån att vi är mindre TILL DET YTTRE än tvåbeningarna. Det var en väldigt otrevlig upplevelse.
SvaraRadera